Demografipolitik

Befolkningssammansättningen är grunden för all politik. Den befolkning ett land har sätter ramarna för vilken typ av reformer och åtgärder som är möjliga.

Att överhuvudtaget diskutera de här sakerna så uttalat kommer naturligtvis rendera upprörda reaktioner från det politiska etablissemanget och dess sympatisörer. Reaktionerna kommer bestå av uppkräkta, intränade läten som går ut på att man helt enkelt inte får prata eller tänka i termer kring hur man från politisk sida ska forma befolkningssammansättningen. Trots det så förs det idag – minst sagt - en aktiv demografipolitik, även om den inte är uttalad.

Årtionden av massinvandring har stöpt om den svenska demografin. Mångkulturen och de parallella samhällena är ett faktum. Även transferiatets framväxt på bekostnad av de produktiva klasselementen. De här fenomenen är förändringar i befolkningssammansättningen.

Andra förändringar inom ramen för ”demografin” är inrikes flyttmönster, hur människor avfolkar landsbygden och söker sig till städerna – urbanisering. Samt hur allt fler svenska familjer söker sig bort från städerna – eller bort från mångkulturen snarare – och flyttar ut till mindre orter på landet.

Örebropartiet vill förändra Sveriges befolkningssättning. Vi vill minska antalet invandrare/icke-svenskar av den totala befolkningen. Vi vill också minska, rentav avskaffa, transferiatet som klass.

Det ena kan förstås som etnisk demografipolitik, det andra som en klassmässig demografipolitik. I själva verket överlappar de varandra. Det lägre transferiatet som klassfenomen skulle inte vara möjligt utan den förda massinvandringspolitiken, dessa invandrare är förpassade till att vara en bidragsklass till stor del till följd av att de är invandrare. Det har ingenting med ras eller etnicitet i sig att göra, det handlar om avsaknaden av de grundläggande färdigheter som ett svenskt samhälle förser dess naturaliserade och infödda medlemmar med sedan födelsen, den ”osynliga” men massiva socialiseringen som vi alla genomgår från dag ett i vårt land. Hit räknas alltifrån kulturella färdigheter, förståelser och mönster som att man står i kö, inte gör väsen av sig, oftast opererar utifrån protestantiska- arbetarrörelsepräglade ideal. Hit räknas skuldkultur, en viss relation till staten osv osv.

Till detta kommer sedan allt det vi lär oss i förskolan, grundskolan, gymnasiet osv.

Migranter från diametralt motsatta delar av världen har varken vårt språk, våra grundläggande skolkunskaper eller för den delen de ”osynliga” kulturella färdigheterna och förståelserna.

Dessa färdigheter är i sin tur produkter av och anpassade till det produktionsförhållande som utgör grunden för vårt samhälle.

Däri ligger förklaringen till varför det blir svårt att inkorporera exempelvis tiotusentals somaliska analfabeter in i det svenska samhället. De saknar, på en makronivå, inte bara de grundläggande färdigheterna som krävs för att bli en del av Sverige – det är till och med så att de saknar färdigheterna för att kunna lära sig färdigheterna i den utsträckning som krävs.

DÄRFÖR får vi bidragsklasskikt bestående av migranter. Det etniska och det klassmässiga förenas i en sociologisk produkt.

En central del av demografipolitiken handlar också om hur vi ska kunna säkerställa fortlevnaden av nationen.

Under 1900-talets första hälft var det vanligare att tänka i mer uttalade demografipolitiska termer, dels avseende samhällets klasstruktur och hur man önska förändra eller bevara den, men också gällande de etniska aspekterna. Då var det dock vanligare att man förstod etnicitet utifrån dåtidens koncept om ”ras”.

Socialdemokrater, nationalsocialister, konservativa och kommunister – ALLA hade gemensamt att de pratade om befolkningssammansättningarna i mer uttalade termer. Och ALLA var också tämligen kompromisslösa i sina metoder. De värsta uttrycken känner alla till, folkmord, folkfördrivningar, krig osv.

I Sverige jobbade man även med tvångssteriliseringar och interneringar. Socialdemokraterna var mest aktiva i detta, inte för att de var ensamma om att ha den här typen av demografipolitik, utan snarare för att de var så starka att de styrde oavbrutet i 44 år. Liknande politik hade troligtvis drivits igenom oavsett vilket annat svenskt riksdagsparti som suttit vid makten vid den tiden.

Så var tidsandan.

Häri ligger nog också en stor del av förklaringen till varför man är så rädd att ha garden uppe och föra en medveten demografipolitik idag.

Vi menar att man ska kunna föra en medveten politik för att forma befolkningssammansättningen UTAN att för den delen hänfalla till folkmord, krig, tvångssteriliseringar och massiva interneringsläger.

Vi har den tron på vår politiska förmåga att vi ska klara av det hela utan det. Utan att döda eller skada någon. Vi tycker det är sorgligt att andra saknar det självförtroendet.

Sverige är svenskarnas land

Inget annat folk ska någonsin kunna göra anspråk på Sverige. Det här är vårt land.

Svenskar finns. Inte enbart som en kulturell företeelse, svenskar existerar som folk, som en etnicitet.

Vi är ett folk som formats över tusentals år. Det är ett faktum som inte kan negligeras.

Det här är egentligen sunt förnuft, men till följd av de senaste årtiondens galna politik, där mångkultur och hyperindividualism varit överordnade ideologiska mål, så har detta enkla faktum kommit att brännmärkas som extremt.

Etnisk svensk föds man till. Det kan man inte bli på annat sätt.

Svensk i en kulturell bemärkelse kan man dock i allt väsentligt vara, även om man inte är etniskt svensk. Adopterade, andra generationens invandrare – individer som i allt väsentligt assimilerats och socialiserats in i den svenska kulturen är att betrakta som svenskar i en kulturell bemärkelse även om de inte är det etniskt.

Partiet vill stoppa det folkutbyte som pågår och åter göra Sverige till en monokultur, snarare än en mångkultur.

Det kommer att vara ett Sverige där etniska svenskar återigen är i klar majoritet. Samhället kommer också troligtvis ha inslag av eller ättlingar till assimilerade invandrare som gett sig fan på att bli en del av det svenska samhället.

Det här är något som kommer ta tid.

Till att börja med kommer Sverige behöva genomgå en övergångsperiod där vi sållar agnarna från vetet. Där vi stänger gränsen och återvandrar/utvisar personer som uppenbarligen inte är kompatibla med vårt samhälle. Här ska man ta värst först. Läs mer om det i vår invandringspolitik.

Alla de som varken vill eller kan uppgå i den svenska gemenskapen ska på ett eller annat sätt förmås lämna landet. De som blir kvar ska assimileras in i den svenska kulturen och kommer över längre tid och generationer troligtvis att införlivas i folket i sin helhet, ungefär som vallonerna en gång i tiden.

Även här krävs en övergångsperiod med politiska åtgärder för att få en så effektiv assimileringsprocess som möjligt – där ansvaret ligger på den icke-svenska att uppgå i samhället, snarare än på samhället att införliva den icke-svenska.

Så länge vi kan bibehålla och stärka svenskarnas majoritetsställning så kommer vi över tid kunna återställa Sverige till en monokultur.

Vi har noll intresse av att sätta efter invandrare som nu är här, men som i allt väsentligt strävar efter att bli, eller redan är, en del av samhället – och som inte utgör några problem. Om vi stänger gränsen och repatrierar problemen så kommer vi över tid att klara det här. Om vi inte stänger gränsen, om vi inte för en återvandringspolitik – men samtidigt praktiserar en ”öppen svenskhet”, ja då kommer svenskarna bli en minoritet i sitt eget land. Det ska aldrig få ske.

Vill man att alla icke etniskt svenska individer ska lämna Sverige så är vi fel parti för dig. Vi vill vara tydliga där så att ingen får för sig något annat.

Vi vill värna svenskarna som folk OCH den svenska kulturen. Vi vill stoppa folkutbytet och vi vill återställa Sverige till en monokultur. Svenskarna ska vara majoritet i Sverige.

Vi tror dock att det går att göra över tid även med en ansenlig del invandrare – förutsatt att dessa självmant väljer att assimilera sig. Om detta inte går så ska politiken bedrivas på ett sätt där dessa förmås återvandra.

Huvudsaken är att det finns en politisk medvetenhet om detta, en aktiv metod för detta och att målet är och förblir ett svenskt Sverige.

Minska storleken på invandrarpopulationens andel av den totala befolkningssammansättningen

Partiet verkar för att invandrarpopulationens andel av den totala befolkningssammansättningen ska minska.

Det här vi vill vi uppnå genom:

1. Stänga gränsen och praktisera en nollvision för fortsatt invandring
2. Återvandring och utvisning av invandrare som tydligt visar att de inte kan eller vill bli en del av det svenska samhället. Läs mer om det här.
3. Kravställande assimileringspolitik där ansvaret vilar på individen att bli en del av samhällsgemenskapen

Vi vill inte ge oss på invandrare som inte utgör något problem för Sverige. Får vi bort de värsta problemen kommer det hela gå att hantera på ett helt annat sätt än tidigare. Sverige bör då ha förutsättningarna att kunna genomgå en läkningsprocess där de mångkulturella uttrycken reduceras till ett harmlöst minimum så till den grad att vi kan återgå till att vara en stabil och ohotad monokultur.

Vi tror att vi kan återställa svenskarnas ställning som stabil och övervägande majoritet i sitt egna land över tid genom ovanstående åtgärder, kombinerat med att få upp barnafödande hos den svenska andelen av befolkningen.

Men det här kräver en aktiv och målmedveten politik.

Läs mer om den här. [[kommer snart]]

Öka det svenska barnafödandet

Vi vill öka barnafödandet hos den produktiva svenska befolkningen.

Det finns flera orsaker till varför barnafödandet gått ner. En hel del av dessa orsaker är av politisk-ekonomisk karaktär och kan därmed påverkas politiskt.

Vi behöver därför göra politiska förändringar för att kunna få upp reproduktionen och fertilitetstalen igen

Läs mer om dessa åtgärder här. [[kommer snart]]

Avskaffa transferiatet som klass

Partiet har till uppgift att bekämpa, reducera och avskaffa transferiatet som klassfenomen.

De flesta samhällen i historien har någon form av byråkratskikt i befolkningssammansättningen.

Det är i princip oundvikligt. Även ett Sverige styrt av Örebropartiet kommer naturligtvis behöva ha en byråkrati.

Men det är en skillnad på en slimmad byråkrati som är underställd de produktiva klassernas logik, kontra en översvälld byråkrati vars storlek tvingar de produktiva att underordna sig ickeproduktiv byråkratisk doktrin.

Transferiatet är ju som bekant mer än bara byråkrater.

Transferiatet är Markus Allards benämning på de skikt som lever av skattetransfereringar utan att tillföra ett mervärde tillbaka till samhället. Det innehåller dels byråkrater, dels ideologiproducenter, symbolmanipulatörer, onödiga chefer osv.

Mångfaldsstrateger, förnyelsedirektörer, HBTQIA+-certifierare, Klimatångestföreläsare, Antirasistiska projektledare. Listan kan göras väldigt lång.

Det gemensamma är att dessa lever av skattetransfereringar – det betyder att de lever av någon. Skattepengarna trillar nämligen inte ner från himlen. De tas från de arbetande massorna, från de produktiva samhällsskikten.

Att det råder motsättningar mellan arbete och kapital är det ingen tvekan om, men i sin ställning gentemot transferiatet så hamnar dessa antagonister på samma sida. Såväl arbetare som företagare exploateras – via skattsedeln – för att nära Transferiatet.

Det här är en konflikt, en klasskonflikt. Det går inte att förstå Sverige utan att ta det här i beaktande.

Transferiatet är inte bara dess övre skikt av hittepåjobb. Transferiatet har även ett lägre skikt primärt bestående av bidragsmigranter vars ställning står utanför samhällsproduktionen.

Det är bidragsmigranter som knappt ens KAN nyttjas som proletär reservkraft i syfte att trycka ner löner eller arbetsvillkor för svenska arbetare. De kan inte inordnas i produktionen, de saknar i princip helt de verktyg som krävs för det. Transferiatets lägre skikt ska därför varken förstås som lägre arbetarklass eller trasproletariat.

Transferiatets lägre skikt är, historiskt sett, ett väldigt ovanligt fenomen. Det är nog unikt för välfärdsstaten Sverige att ha ett så stort klasskikt som endast lever av övriga – utan att leverera något tillbaka.

I marxistisk doktrin förstås kapitalister som parasitära, men kapitalister är nödvändiga för att kapitalismen som sådan ska kunna rulla på. Om det lägre transferiatet försvann skulle ingen märka det på annat sätt än att man inte skulle se dem i gatubilden, eller att offentlig sektor skulle få mer pengar över.

Cancersjuka arbetare, handikappade, personer som är i behov av stöd och bidrag från samhället är inte en del av det lägre transferiatet pga detta. Lärare, läkare, sköterskor, brandmän, poliser och andra som också försörjs via skattemedel är inte heller en del av det högre transferiatet – dessa levererar nämligen ett tydligt mervärde tillbaka till samhället.

Örebropartiet har som syfte att avskaffa transferiatet. Vi ska ha en nollvision för transferiatet. Vi ska verka för att reducera dess förekomst till ett absolut minimum.

Ett avskaffande av transferiatet behöver knappast ske våldsamt. Det låter sig göras med pennstreck.

Transferiatet är nämligen en direkt produkt av hur politiker prioriterar inom offentlig sektor.

Örebropartiet vill prioritera om i det offentliga Sveriges olika budgetar och frigöra alla de hundratals, om inte tusentals, miljarder som nu går till att nära transferiatet.

Vi ska styra om det ekonomiska blodomloppet bort från dessa parasitära klasskikt tillbaka till produktiv sektor. Dels i form av utökade satsningar på kärnverksamheterna, däribland välfärden, men också i form av skattelättnader och andra reformer som kommer de produktiva klasserna till del.

Transferiatets övre skikt kommer behöva söka nya jobb i den växande produktiva sektorn. Det lägre skiktet är välkommet att göra samma sak, men i de fall det inte går kommer nog repatrieringspolitiken behöva göra sitt.

Läs mer om vad transferiatet är, här. [[kommer snart]]

Premiera förekomsten av produktiva samhällselement

Politiken ska föras på ett sådant sätt att det är de produktiva samhällselementen som tjänar på den.

Det är också de produktiva samhällselementen som skapar förutsättningarna för det ekonomiska reformutrymme som politikerna använder sig av.

Trots detta bedriver alla riksdagspartier en politik som INTE kommer de produktiva samhällselementen till del, en politik som snarare exploaterar de produktiva samhällselementen.

Man beskattar el och bränsle, mat, arbete – produktivitet – för att finansiera transferiat och slöseri. Man inför skatter på sk ”förmögenhet”, men vars praktiska implikation blir att man pressar ut kapital och investeringar från Sverige. Istället för att nyttja våra naturresurser, starta gruvor och premiera våra industrier så låter man byråkrater införa nya lager av regler och hinder motiverade utifrån svajiga miljöargument.

Man saknar en politik för att undanröja hinder för produktiva svenskar att skaffa fler barn.

Man betraktar företag som mjölkkor snarare än dragdjur.

Man för inte en politik för produktion och progression, man för istället en reaktionär politik.

Avskaffa de juridiska minoritetsstatusarna

Örebropartiet vill avskaffa alla former av raslagar och juridiska minoritetsstatusar.

I dagsläget har Sverige fem minoriteter som getts särskild juridisk status.

Dessa är samer, romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar. Nu kampanjar även muslimer för att de också ska ges en särskild juridisk status med efterföljande särlagstiftning.

Vi ser inga behov av att ge särskild minoritetsstatus till några grupper.

Sverige är svenskarnas land. Antingen har vi jämlikhet eller så har vi inte det.

Vi kan inte ha en ordning där vi ska lägga miljardbelopp på att ritualisera utvalda olikheter för att några kulturarbetare på Södermalm ska känna hur de blidkar någon form av efterhandskonstruerat historiskt samvete eller vad det nu må vara.

Dessutom är de samiska raslagarna och dess rennäring i vägen för produktiv potential i form av exempelvis gruvor.

Det råder även en orättvis tolkning gällande praktiserande av vargjakt, eller jakt i största allmänhet mellan vissa samer, andra samer och svenskar i övrigt.

Så här kan vi inte hålla på.

Alla har rätt att praktisera den religion och kultur man vill, men det ska då vara på ett privat plan – det är inget samhället ska behöva betala för eller belastas med.

Reducera Islams inflytande över Sverige till ett absolut minimum

Örebropartiet vill reducera islams inflytande i Sverige till ett absolut minimum. Islam behöver tryckas tillbaka och reduceras till en privat religiös angelägenhet snarare än, som idag, en politisk kraft och aktör vars förekomst böjer och bänder Sverige till oigenkännlighet.

Detta kräver en politik som förmår fanatiker tillhörande islam att flytta till ett annat land.

Moderata muslimer, som förövrigt är extremt ovanliga och utgör en ytterst liten minoritet av islams religiösa utövare, kan absolut bo i Sverige förutsatt att de praktiserar religionen på ett svenskt sätt. Alltså, religionen behandlas som en strikt privatsak. Den troende ställer inga krav på att samhället ska anpassa sig. Det är den troende som anpassar sig.

Det här är väldigt främmande för merparten av dagens muslimer, vars religiösa praktiserande mer eller mindre kräver att omgivningen måste underkasta sig deras levnadssätt.

En kombination av förbud, incitament, repatriering och målmedveten styrning ska leda till att Islam, som politisk-religiös kraft, reduceras till ett absolut minimum.

Att reducera islams inflytande i Sverige till ett absolut minimum är ett av partiets politiska mål.

Folkräkning och inventering av befolkningen

Sverige behöver genomföra nya folkräkningar och inventera befolkningen.

Vi behöver få bättre koll på dels hur många som bor här men också VILKA som bor här.

För att en fungerande återvandrings- och assimileringspolitik ska fungera behöver staten kategorisera befolkningen i kategorier som möjliggör detta.

Individer som ska bli föremål för återvandringspolitik behöver registreras biometriskt.