Migrationspolitik | Örebropartiet

Övergripande

Örebropartiets invandringspolitik syftar till att bevara svenskarna som folk och Sverige som land.

Partiet vill stoppa det folkutbyte som pågår och åter göra Sverige till en monokultur, snarare än en mångkultur.

Det kommer att vara ett Sverige där etniska svenskar återigen är i klar majoritet. Samhället kommer också troligtvis ha inslag av eller ättlingar till assimilerade invandrare som gett sig fan på att bli en del av det svenska samhället.

Det här är något som kommer ta tid.

Till att börja med kommer Sverige behöva genomgå en övergångsperiod där vi sållar agnarna från vetet. Där vi stänger gränsen, praktiserar en nollvision för invandringen och samtidigt återvandrar/utvisar personer som uppenbarligen inte är kompatibla med vårt samhälle. Här ska man ta värst först. De som är problem ska ut.

Vi har noll intresse av att sätta efter invandrare som nu är här, men som i allt väsentligt strävar efter att bli, eller redan är, en del av samhället – och som inte utgör några problem.

Om vi stänger gränsen och repatrierar problemen så kommer vi över tid att klara det här. Om vi inte stänger gränsen, om vi inte för en återvandringspolitik – men samtidigt praktiserar en ”öppen svenskhet”, ja då kommer svenskarna bli en minoritet i sitt eget land. Det ska aldrig få ske.

Den migrationspolitik som förts under de senaste mandatperioderna har bestått av vidöppna gränser samt dysfunktionellt och tandlöst beslutsfattande avseende alla dess konsekvenser. Det här gäller även den SD-stödda Tidöregeringen.

Örebropartiet vill göra upp med den här politiken. Vi sätter Sverige och svenskarna först!

Migrationsnämnd istället för Migrationsverket

Örebropartiet vill ändra beslutsprocessen för migrationsrelaterade ärenden. Vi vill ha mindre tjänstemannastyre och mer direkt politikerstyre.

Migrationsärenden är av en sådan karaktär att det inte lämpar sig med fyrkantig juridik som ska implementeras via tusentals tjänstemän. Politikerna kan skruva på regelverken bäst de vill, som Tidölaget gör, men kan inte på så sätt tvinga tjänstemännen att fatta bra beslut. Byråkrati kan inte ta höjd för alla nyanser.

Vi vill klara balansen att kunna skicka ut uppenbara skräpmänniskor som inte har här att göra utan att för den delen ge oss på varenda invandrare. Varför sätta efter någon undersköterska eller bussförare som inte är något problem? Vi varken kan eller vill skicka ut de invandrare som sköter sig och som är villiga att assimilera sig.

Det är PROBLEMEN som ska ut, inte någon som jobbar, lyder lagen, gör rätt för sig och anpassar sig till Sverige. Det är en politisk bedömning.

Migrationsärenden kräver därför större politisk flexibilitet för att få ett utfall som gynnar Sverige och svenskarna. Vem som ska vara i Sverige är en politisk fråga och politiska frågor kan bara lösas politiskt.

Istället för att ha kvar dagens migrationsverk vill vi därför inrätta en särskild politisk nämnd vid namn Migrationsnämnden. En liknande nämnd fanns förr – utlänningsnämnden – men avskaffades under 2000-talet. Det är ingen slump att invandringen ökade mångfaldigt i samband med att nämnden avskaffades.

Örebropartiets förslag till Migrationsnämnd är dock inte ett renodlat återinförande av utlänningsnämnden. Den tidigare nämnden agerade främst som sista instans. Vi vill ha politisk prövning i samtliga fall.

Ett sådant nämndstyre möjliggör ett mindre fyrkantigt och mer flexibelt beslutsfattande. Mindre juridik, mer politik – bättre för Sverige.

Ett nämndstyre möjliggör också en ökad precision när det gäller att få ut rätt sorts individer. Vi ska aktivt söka rätt på de personer som inte har här att göra och prioritera att få ut dem.

I dagsläget kan nog många få intrycket av att Sverige utvisar “fel sorts invandrare” samtidigt som kaoset får vara kvar. Genom en migrationsnämnd kan man lättare prioritera att börja i rätt ände.

Migrationsverket ska i sin tur göras om i grunden. Delar av dess verksamhet kan vara kvar som servande myndighet gentemot Migrationsnämnden, men det är ytterst Migrationsnämnden som ska fatta besluten. Politiker ska bära direkt ansvar för samtliga beslut.

Detta går i linje med partiets syn på ökad demokratisering och politiskt kaderstyre inom staten. Läs mer här. [[kommer strax]]

Migrationsnämnden ska tjäna Sveriges intressen, inte agera juridiskt ombud åt medborgare i andra länder. Ett mer flexibelt och direkt politiskt beslutandefattande möjliggör dels snabbare utvisningar av uppenbart skadliga individer i vårt land samtidigt som vi kan vara flexibla och låta personer som inte utgör några problem för oss få stanna här.

Det är omöjligt att lösa Sveriges migrationsrelaterade problem med hjälp av jurister. Vi behöver pragmatiska och patriotiska kaderpolitiker med förmåga till beslutsflexibilitet i syfte att åstadkomma bästa möjliga utfall för Sverige och svenskarna.

Folkräkning och inventering av demografin

Sverige var först i världen med att införa en modern folkräkning, det började vi med redan på 1600-talet innan vi 1749 bildade tabellverket.

Trots vår stolta tradition av att ha haft fullständig stenkoll på allt och alla vet vi idag knappt hur många utlänningar som vistas i landet.

Årtionden av öppna gränser och massinvandring har lett till ett fullkomligt kaos. Vi vet inte längre hur många som uppehåller sig innanför rikets gränser.

Utöver illegala invandrare har vi i takt med massinvandringen även fått en uppsjö av falska identiteter, inte sällan hos migranter och kriminella som använder dessa för att kunna fuska åt sig extra förmåner via våra välfärdssystem.

Det sitter numera människor nere i Mellanöstern och lyfter bidrag från Sverige.

När Tidöregeringen tillträdde lovade de att genomföra en ny storskalig nationell folkräkning i Sverige. Här har man inte gjort tillräckligt. Kaoset kvarstår. Det är fortfarande oklart vilka individer som uppehåller sig i landet.

Sverigedemokraterna pratade om gryningsräder och hur staten skulle gå dörr till dörr. Det hade behövts. Men på riktigt, inte bara i ord.

Det går inte att bedriva en fungerande politik i ett land där man inte har koll på vilka som vistas innanför dess gränser. Det gäller alltifrån möjligheten att kunna bedriva en fungerande politik på välfärdsområdet, till skattepolitik, till säkerhet och försvar. Vi måste ha koll. Vi måste ha kontroll.

Örebropartiet vill genomföra en storskalig nationell folkräkning – på riktigt.

Om våra förfäder klarade av det här med hjälp av papper och penna på 1600- och 1700-talen är det fullkomligt absurt om vi idag med dagens teknik inte skulle kunna skapa oss en fullständig bild av vilka som vistas i landet.

Den svenska befolkningen har vi bra koll på, men bland de invandrade elementen råder stor osäkerhet. Här behöver vi etablera kontroll, föredragsvis i kombination med upprättande av biometriska register, exempelvis fingeravtryck eller dylikt. Detta i syfte att enklare kunna detektera dubbla och falska identiteter och därigenom bekämpa fusk med bland annat våra välfärdssystem.

En grundläggande förutsättning för att kunna bedriva politik i Sverige är att vi har koll på vilka som är inne i landet och vilka som är utanför landet, samt vilka som SKA VARA inne respektive utanför landet.

INVENTERING

Utöver en ny nationell folkräkning krävs också en storskalig nationell inventering av demografin. Vi ska inte bara undersöka hur många som uppehåller sig i landet, vi ska även kategorisera hur de ter sig.

Att kategorisera människor, utefter andra variabler än kön och ålder, har länge varit förbjudna tankegångar inom svensk politik. Att detta länge varit tabu är något som lett till historiskt omfattande konsekvenser för vårt land.

Om vi ska kunna stoppa folkutbytet, freda myndigheter från infiltration från parallellsamhällen, klaner och kriminella samt bedriva en effektiv assimileringspolitik för Sveriges väl så måste vi inventera och kategorisera demografin i sin helhet.

Vi ska ha koll på vilka som är första, andra och tredje generationens invandrare. Varifrån man har sin bakgrund. Huruvida man är att betrakta som assimilerad in i det svenska samhället. Hur man försörjt sig genom åren osv.

Den typ av säkerhetsprövning som görs inom exempelvis SÄPO borde breddas och göras på fler samhällsviktiga myndigheter. Det ska inte vara möjligt med klaninfiltration någonstans. Vår stat ska fredas från den här typen av invandrarrelaterade fenomen. Det ska bort.

Men de här fenomenen kan omöjligtvis försvinna om vi inte förändrar vårt statliga mönster av att vara helt passiva inför dessa. Vi måste alltså aktivt göra något åt dessa fenomen för att kunna bekämpa dem.

Hur ska vi kunna motverka klaners inflytande i vårt samhälle utan att kartlägga vilka som tillhör dessa klaner? Och hur ska det kunna gå till utan att trampa på den ömma, känsliga, politiskt korrekta tån att man inte får kategorisera och kartlägga människor utifrån andra kategorier än kön och ålder? Det är omöjligt.

När tiden förändras måste man förändras med den. Partiet kommer alltid, i alla sammanhang, stå redo att bryta varje tabu, krossa varje pk-föreställning och slakta varje helig ko om dessa utgör hinder för oss att värna Sverige och svenskarna. Det skiljer oss från de andra partierna.

Som svenskar har vi i skolan tränats i skräcken inför den här typen av register och kartläggning. Vi har fått lära oss att det kan leda till fruktansvärda, auktoritära politiska konsekvenser. Det är helt sant. Men nu råkar vi leva i ett demokratiskt samhälle där vi som medborgare tillsammans måste ta ansvar för i vilken riktning vi ska föra vårt land. Likt en verktygslåda i övrigt kan även den politiska verktygslådan missbrukas och orsaka skada om dess utövare inte vet vad de gör eller varför. Risken ligger därför inte i verktygen i sig, utan i vilka politiker medborgarna väljer att anförtro dessa verktyg åt.

Frågan är dock hur vi ska kunna hantera de massiva konsekvenserna av den förda massinvandringspolitiken utan att låsa upp den här typen av politiska åtgärder. Hur ska vi kunna bekämpa klaners, islamisters och kriminellas infiltration av vårt samhälle utan att ens kunna kartlägga dessa på ett adekvat sätt?

Hur ska vi kunna föra en effektiv assimileringspolitik om vi inte kan mäta i vilken grad vi lyckats? Och hur ska vi kunna bedriva en effektiv återvandrings- och utvisningspolitik om vi inte undersöker storleken av de grupper vi vill rikta dessa åtgärder åt?

Det finns inga seriösa argument till varför vi som politiker inte ska vara intresserade av vilken typ av demografisk komposition som utgör Sverige idag.

Biometrisk registerföring där det är nödvändigt

Fingeravtryck, iris-scanning, DNA. Det finns många exempel på så kallad biometrisk registerföring. Det här är inget vi ser något behov av att upprätta för befolkningen i sin helhet, men när det gäller migranter och kriminella kommer det här behövas.

Detta eftersom det inom denna grupp bedrivs storskaligt fusk med våra bidragssystem via bland annat falska identiteter.

En förutsättning för att vi också ska kunna bedriva en storskalig återvandring som åtgärd mot den storskaliga invandring som skett behöver vi naturligtvis kunna kontrollera så att utvisade eller återvandrade individer inte återvänder till Sverige.

Tidöregeringen och Socialdemokraterna pratar bland annat om sina återvandringsbidrag, men ingen ger besked om hur man ska garantera att inte heller detta sätts i system på liknande sätt som migranter och/eller kriminella satt andra bidragsfusk i system.

Ett sätt att förhindra det skulle bland annat kunna vara att upprätta biometriska register, dels över de som utvisas, dels över de som ansöker om bidrag.

Sen tycker ju inte Örebropartiet att återvandringsbidraget är något som ska premieras i första taget. Vi vill börja rensa landet på personer som redan levt frikostigt på vår bekostnad, vi ska inte betala mer för det. Men oavsett vilken typ av utvisningar eller återvandring man önskar bedriva är biometriska register något som underlättar.

Migrationsrevision

Skatteverket gillar att då och då genomföra skatterevisioner av privatpersoners och företags bokföring och deklarationer. Syftet med det sägs vara att man ska undersöka huruvida allt gått rätt till.

Vi vill göra detsamma på migrationsområdet, men istället för en skatterevision vill vi se en migrationsrevision. En omfattande sådan.

Kombinerat med att strypa inflödet till Sverige, öka utflödet samt bedriva en aktiv assimileringspolitik behöver vi också gå igenom fattade beslut i migrationsärenden, har allt gått rätt till?

Det är en oundviklig del i att städa upp efter den förda migrationspolitiken.

En migrationsrevision kan bli precis så stor eller liten som vi vill att den ska vara.

Man kan exempelvis granska alla migrationsärenden tillbaka till en viss tidpunkt, säg 2020, 2015 eller kanske 2000. Man kan rikta in sig på vissa migranter från ett visst land. Man kan granska en särskild klan och titta på vem eller vilka som beviljade uppehållstillstånd eller fattade andra typer av beslut i processen och om de här personerna kanske råkar vara släkt. Man kan också undersöka huruvida personer som beviljats asyl har semestrat i de länder som de påstås ha flytt ifrån.

Genom en migrationsrevision kan vi se huruvida besluten har fattats på rätt sätt. Om en person har fått asyl, fast den fortsatt uppehåller sig i det land den påstår sig ha flytt ifrån, så finns starka skäl att hävda att beslut inte fattas på rätt sätt. Då kan vi retroaktivt riva upp uppehållstillstånd och medborgarskap och sånt som följt i dess spår.

Här kan man också välja vilken typ av boll man ska springa på.

Naturligtvis finns det idag människor i Sverige som kanske kom hit på oriktiga grunder för 30 år sedan men som sedan dess inte gjort en fluga förnär eller varit en belastning för oss, individer som kanske har barn som är födda och uppvuxna i Sverige och i allt väsentligt är assimilerade och naturaliserade i den svenska nationen. Ska man då riva upp de besluten fast dessa människor i dagsläget inte utgör något större problem för Sverige?

Personer som har juristens perspektiv kanske tycker att det är det rätta att göra. Vi som parti är dock inte intresserade av att vara retroaktiva paragrafryttare såvida det inte gynnar Sverige. Det är det absolut mest centrala för oss som parti – vad vinner Sverige på?

Här tänker vi precis som vi gör gällande bygglov. Vi skiter fullständigt i om planket är några dm för högt om ingen granne klagat och det inte finns några problem. Den motsatta attityden, den dogmatiska och fyrkantiga paragrafautismen är den som väglett den svenska migrationspolitiken. Örebropartiet förespråkar en politisk flexibilitet även här.

Vi vill aktivt söka efter problem och ställa dessa till rätta, vi har inte till syfte gå in och peta överallt bara för att.

Det här är ännu ett politiskt tabu – att man ska vara flexibel och döma i fall till fall snarare än att försöka operera med hjälp av stor generell och klumpig politisk osthyvel.

För oss är det då mer angeläget att försöka få ut människor som beter sig illa här, trots att de kanske har asylskäl och en armé av jurister som drar lans för dem.

Vi ska få ut problemen. Finns det inget lagligt sätt så kommer vi hitta ett.

Det skiljer oss återigen från de övriga partierna. Våra principer är inte paragraferna i sig, det är utfallen vi vill åt. Utfall. Utfall. Utfall! Sverige först!

Återigen: det fattas en politisk pragmatism på det migrationspolitiska området, det är inte lagar som kommer ställa Sverige till rätta, det är aktivt och målmedvetet politiskt maktutövande som är lösningen.

Att introducera migrationsrevisioner i bred skala kommer möjliggöra för oss i det arbetet.

Att tillämpa retroaktivitet

Flera av våra föreslagna åtgärder kräver olika grader av retroaktivitet. Alltså att nya regler tillämpas på beslut som fattades innan dessa nya regler trädde i kraft.

Stoppa folkutbytet

Under lång tid har andelen invandrare av den totala befolkningen ökat snabbare än andelen svenskar. Det skedde under Alliansregeringen, de socialdemokratiska regeringsåren och nu också under Tidöregeringen. Om denna invandringspolitik får fortsätta innebär det i förlängningen att svenskarna blir en minoritet i sitt eget land. Vi får alltså ett folkutbyte.

Örebropartiet vill stoppa folkutbytet. Sverige är svenskarnas land.

Kritiken mot invandringspolitiken får aldrig stanna vid bara ekonomi och laglydnad. Då hamnar vi i Annie Lööfs slutsats att Sverige kan ta emot 30 miljoner invandrare, så länge de bara sköter sig och inte går på bidrag. Men då är Sverige inte längre Sverige.

Att bevara svenskarnas existens som folk och som majoritet i vårt eget land är det överlägset mest överordnade målet för vår politik. Detta måste alltid vara den vägledande och överordnade principen för den förda migrationspolitiken.

Om vi stryper invandringen nu och kombinerar det med återvandring och utvisningar av de missanpassade individer som inte har här att göra, så kommer vi kunna stoppa folkutbytet.

Vi bedömer att det är möjligt att klara av att ha de invandrare som sköter sig kvar i landet utan att svenskarna tappar majoritetsställningen, men det förutsätter att vi nu stryper inflödet och för en aktiv återvandrings- och utvisningspolitik riktad mot de migranter som tydligt visar att de inte har här att göra.

Det finns många miljarder människor i världen som klarar av att jobba och lyda lagen. Men det finns bara ett fåtal miljoner svenskar och vi har bara ett hem här i världen och det är Sverige.

Inflöde

Målet ska vara noll

Målet för migrationspolitiken ska vara noll invandring.

Vi har under allt för lång tid tagit in allt för många människor. Fler än vad vi mäktar med. Runt 100 000 per år.

Målet är att denna siffra ska ner mot noll under lång, lång tid framöver. Det svenska samhället behöver återhämta sig.

Avskaffa asylinvandringen

Sverige har under lång tid dragit ett oerhört tungt lass avseende asylinvandring och flyktingmottagande. Det finns många människor i världen som behöver hjälp, men det kan inte vara lilla Sveriges ansvar att rädda alla dessa människor i form av att ta hit dem.

Vi har nu, som stat, gjort mer än vår beskärda del och vi ska därför nolla all asyl- och flyktingrelaterad invandring såvida det inte gäller vårt omedelbara närområde i händelse av krig.

Det kommer fortsatt vara fullt lagligt för alla medborgare i Sverige att donera från sina egna privata besparingar till behövande i andra delar av världen.

Stryp och pröva all anhöriginvandring

Anhöriginvandringen står idag för den största delen av invandringen till Sverige, tätt följd av arbetskraftsinvandring.

Det är skillnad på anhöriginvandring och anhöriginvandring. Att en svensk träffar en partner i ett annat land, gifter sig och skaffar barn är en sak. Det finns ingen anledning att sätta stopp för det.

Att invandrare i Sverige tar hit sina anhöriga är dock en annan femma. Det är också den typen av anhöriginvandring som numera utgör merparten. Det sker inte sällan i formen av att man först skickar ett s.k. ”ankarbarn” som anländer som ensamkommande varpå hela släkten därefter kan beviljas uppehållstillstånd.

I vissa fall lyckas människor som fått studentvisum få hit hela familjen. Hela systemet är pepprat av kryphål. Här behöver vi sätta stopp.

All anhöriginvandring ska prövas av migrationsnämnden. I prövningen ska man särskilt titta på vem den anhöriginvandrade individen är anhörig till i Sverige. Vi vill inte att fler araber tar hit fler araber eller att fler somalier tar hit fler somalier. Prövningen ska lägga särskild vikt vid vem som är den anhörige i Sverige.

Stryp och pröva all arbetskraftsinvandring

Dagens arbetskraftsinvandring är på tok för stor och omfattande. Den svarar inte på behov på arbetsmarknaden, den bidrar snarare till lönedumpning och mättad arbetsmarknad.

De allra flesta som kommer hit som arbetskraftsinvandrare är inte nödvändiga för den svenska ekonomin.

Ett litet, litet fåtal kanske är behövda på ett fåtal företag, men då pratar vi om en liten bråkdel av alla de s.k. arbetskraftsinvandrare som idag väller in över gränsen. Oftast rör det sig då om högavlönad kvalificerad arbetskraft snarare än vad som idag utgör merparten av arbetskraftsinvandringen.

Vi behöver strypa arbetskraftsinvandringen och styra in den mot faktiskt existerande behov snarare än, som idag, ren lönedumpningsorgie.

Istället för att göra som Tidöregeringen och ha breda regler och undantag, ungefär som att försöka operera med en osthyvel, vill vi att varje fall ska prövas i detalj – där man i de allra flesta fallen garanterat kommer landa i ett avslag.

Alla fall av arbetskraftsinvandring ska prövas av Migrationsnämnden. Företag och arbetsgivare måste kunna motivera varför just den eller den personen ska få komma hit och arbeta. I de fall det är rimligt ska det också gå, men det här kommer leda till att vi bara sållar ut de fåtal fall som verkligen är motiverade.

Vi behöver varken fler bärplockare eller pizzabagare, eller för den delen indiska ”ingenjörer” eller programmerare.

Den förda politiken från såväl alliansregeringar, som sosseregeringar som Tidöregeringen, innebär en arbetskraftinvandring som inte bara dumpar löner och villkoren för den svenska arbetarklassen – den bidrar också successivt till att genomföra folkutbytet. Det är dubbelt dåligt.

Svenskarna ska varken utsättas för lönedumpning eller att bli en minoritet i sitt eget land.

Den svenska arbetarklassens intressen ska alltid komma i första hand. Genom att bryta med den nuvarande Tidöregeringens liberala invandringspolitik kan vi bidra till att istället pressa upp svenskarnas löner och villkor. Tidöregeringen kämpar för mångkultur och lönedumpning. Örebropartiet kämpar för arbetarklassen och för ett svenskt Sverige.

Ompröva studie- och forskningsrelaterad invandring

Det ska gå att som utlänning studera och forska i Sverige, i de fall det ligger i Sveriges intressen. Spetsforskning är till exempel ofta oundvikligen multinationell, eftersom olika länders toppforskare behöver samlas i gemensamma projekt. Samma gäller försörjningen av väldigt specialiserad högutbildad arbetskraft inom vissa industrier.

Problemet är när studierelaterad invandring missbrukas av andra skäl. Det gäller till exempel studenter som kommer hit på grund av generösa villkor på Sveriges bekostnad men inte sen vill bidra och anpassa sig till landet de utbildats av. Det inkluderar studierelaterad invandring som brohuvud för anhöriginvandring – man behöver inte få hit sin faster under kandidaten.

En mycket hårdare kontroll mot spioneri bland utländska studenter behöver upprättas – idag är utländsk underrättelse aktiv vid Svenska lärosäten som konsekvens av stora grupper utländska studenter. Det gäller Kina och till viss del Iran och Ryssland, och såväl kartläggning av den egna diasporan som industri- och militärspionage.

I samtliga fall ska utländska studenter göra rätt och betala för sig.

Skillnaden mellan spetskompetens som faktiskt behövs och fall där spetskompetens blir ett svepskäl för arbetskraftsimport och dumpning av inhemsk arbetskraft ska också upprätthållas. I praktiken gäller detta ytterst få.

Även i denna kategori av invandring ska nordbor premieras.

Krav ska ställas på att man beter sig som folk och anpassar sig efter svenska normer.

För att säkra dessa villkor ska förstås all studie- och forskningsrelaterad invandring prövas av Migrationsnämnden.

Frys alla medborgarskapsärenden – inför Medborgarskapsmoratorium

Alla ansökningar om medborgarskap ska frysas i väntan på nya regler. Det är en sak att utreda införande av nya regler, men en annan sak att frysa en pågående beslutsprocess. Det sistnämnda kan göras på nolltid och det är också något Örebropartiet vill göra.

Vi vet att vi vill uppgradera medborgarskapets status genom att höja ribban för att kunna erhålla det. Varför ska vi då fortsätta dela ut medborgarskap i flingpaket så som Tidöregeringen nu fortsätter att göra? Bättre då att frysa alla ärenden i väntan på nya regler. Otroligt lågt hängande frukt.

Medborgarskapet som slutpunkt – inte startpunkt

Vi behöver komma bort från det skeva sätt som vi i Sverige länge betraktat medborgarskapet på. Medborgarskapet har länge betraktats som en naturlig startpunkt för invandrare, snarare än som ett mål och en naturlig slutpunkt.

Vi vill vända på det här. Medborgarskapet ska vara i slutet av assimilationsprocessen, inte i dess början. Som migrant ska man bevisa att man förtjänar sitt medborgarskap.

Uppgradera medborgarskapets status – Inför prövotid och kvalificering!

Medborgarskap är inget man ska kunna erhålla hur som helst. Det är något man som invandrare ska kvalificera sig för.

För att kunna ansöka om medborgarskap ska man ha bott i Sverige i minst åtta år. Man ska ha levt laglydigt och försörjt sig själv. Man ska kunna svenska flytande och man ska anses vara kulturellt kompatibel med vårt samhälle.

Medborgarinflytande i medborgarskapsärenden

Vi är öppna för att införa fler kanaler för medborgarskapsinflytande i medborgarskapsärenden. Alltså att befintliga medborgare ska ha möjlighet att kunna påverka huruvida ett nytt medborgarskap ska delas ut. I vissa europeiska länder krävs att ett visst antal medborgare går i god för en för att man själv ska kunna erhålla medborgarskap. Det finns olika former av veton som medborgare kan lägga.

Vi är öppna för att införa något liknande även i Sverige, men då med trippelgarderad brasklapp att det behöver göras på ett sätt som inte missbrukas åt endera hållet. Definitivt en fråga värd att utreda vidare.

Syftet skulle då vara att stärka demokratins direkta inflytande på vilka fler som ska ingå i just demokratin.

Fri rörlighet och undantag för alla nordbor

Vi förespråkar fri rörlighet för alla nordbor och därmed också undantag för vår annars stränga migrationspolitik. Det gäller såväl anhöriginvandringen som arbetskraftsinvandringen, som allt annat.

Vi vill att Sverige ingår djupare samarbete och integration med våra nordiska grannländer. Inga av Sveriges invandringsrelaterade problem kan härledas till våra nordiska grannländer.

Förutom rösträtt i våra riksdagsval ska nordbor åtnjuta samma fri- och rättigheter som svenskar i övrigt.

Utflöde

Biometrisk registerföring – en förutsättning för en fungerande återvandringspolitik

För att vi ska kunna utvisa och återvandra individer som inte ska vara i Sverige behöver vi säkerställa att de inte kan komma tillbaka.

Pass går att förfalska. Fingeravtryck, iris och dna är, minst sagt, svårare att förfalska. Därför ska alla som blir föremål för utvisnings- och/eller återvandringsåtgärder registreras biometriskt för att vi ska kunna garantera att de inte kan komma tillbaka till Sverige igen.

Utvisa alla kriminella invandrare

Det är riktigt sjukt att man som parti överhuvudtaget kan driva frågan om att vi måste utvisa alla kriminella invandrare. Det borde ju redan vara ett odiskuterbart och fullt implementerat faktum! En ren självklarhet som borde varit norm för länge sedan.

Kommer man hit och begår brott så ska man ut. Och med brott menar vi riktiga brott. Inte trams som att man råkat köra lite för fort eller något sånt.

Denna regel ska gälla alla utländska medborgare. Det ska bara finnas svenska medborgare på svenska fängelser såvida det inte finns särskilda skäl för undantag – vilket det i de flesta fall knappast gör.

Hör man inte hemma här så hör man inte hemma i svenska fängelser heller. Då är det bättre att vi kommer överens med andra länder om fängelseplatser utomlands.

Örebropartiet lägger ingen värdering i huruvida den kriminella utlänningen skickas till sitt hemland eller till något annat land. Det är inte vårt bekymmer. Vårt bekymmer är varje sekund som den kriminella utlänningen inte skickas ut.

Vi måste städa Sverige.

Svenska fängelser ska över tid tömmas på utländska medborgare.

I väntan på fängelseplats utomlands kan utlänningen avtjäna fängelsestraff i Sverige, men utifrån Örebropartiets rättspolitiska utformning. [[Här kan du snart klicka för att läsa mer]].

Denna reform kommer värna svenskars trygghet, avlasta berörda myndigheter och därmed också de statliga finanserna då fängelseplatser utomlands är avsevärt mycket billigare än i Sverige – även om man skulle sänka standarden på svenska fängelser.

Utvisa och återvandra ekonomiskt betungande invandrare

Sverige har till följd av den förda migrationspolitiken kommit att få en närmast unik samhällsklass, i form av en invandrad bidragsberoende klass.

Vi talar inte om personer där alla kan nyttjas som reservkraft i produktionen eller så. Vi pratar om personer som inte ens kan tillskansa sig de färdigheter som krävs för att kunna vara en del av samhällsproduktionen.

Sen är det naturligtvis så att många invandrare som går på bidrag år efter år i själva verket kan utföra olika typer av jobb, men man väljer av olika orsaker att inte göra det.

Det finns inga argument till varför den svenska staten ska sörja för dessa individer.

Det finns människor som ska ha all rätt till stöd och bidrag från samhället. Det är personer som har arbetat och betalat in skatt och därigenom gjort sin plikt och därför kan kräva sin rätt ifall man skulle ha oturen att hamna i en situation där man behöver samhällets stöd. Sjukdom, handikapp, arbetslöshet – vad det nu än må vara.

Merparten av Sveriges bidragsmigranter uppfyller inte dessa kriterier. Arbetslösa, ja – betalat in skatt och bidragit till systemet, nej.

Det är dags att vi rensar Sverige på dess invandrade bidragsparasiter. Personer som år, efter år, efter år envisas med att leva här på svenskarnas bekostnad. Om de inte studerat SFI eller gått på ”insatser” i över ett årtionde så är de mammalediga för att reproducera sin asociala tillvaro till nya generationer.

Vad har vi fått av denna invandring? På vilket sätt har vi blivit berikade?

Sverige har ansträngt sig alldeles för länge och gått alldeles för långt i våra naiva och envisa försök med att få dessa människor att bli en del av ekonomin och samhället i övrigt.

Det är dags att vi slutar tro. Det är dags vi slutar hoppas.

Försökens tid är nu över.

Återvandringens era är här.

Planen ska lyfta.

Hundratusentals ska ut.

De ska antingen återbördas till de länder de kom ifrån eller så får de hamna någon annanstans. Huvudsaken är att vi blir av med dem.

Det finns faktiskt inga som helst argument till varför vi ska ha utlänningar här som bara lever på vår bekostnad. Som inte ens försöker. Det finns tyvärr alldeles för många sådana exempel idag.

Utvisning och återvandring på ekonomisk grund behöver därmed implementeras.

Även här bör vi börja i rätt ände. Ju längre man gått på bidrag, desto snabbare ska man sitta på ett plan härifrån.

Denna typ av återvandring borde gå att verkställa relativt snabbt, definitivt under en mandatperiod. Det räcker att titta på hur länge respektive migrant gått på försörjningsstöd eller andra typer av bidrag och sedan dra en röd linje i sanden vid en viss tidsgräns.

Man kan ha lite flytande tidsgränser beroende på vad det är för fall, men i regel bör man utvisas eller återvandra om man gått på bidrag år efter år.

Alla som nu är här har alla förutsättningar att kunna bli en del av samhället om man lägger manken till. Gör man inte det så får man åka härifrån.

Utvisning och återvandring baserat på vandel

De två tyngsta problemgrupperna av invandrare kommer att hanteras via vår utvisnings- och återvandringspolitik riktad mot dels de kriminella invandrare och dels de ekonomiskt belastande. Genom att utvisa och återvandra dessa kommer vi avlasta de tyngsta och mest direkta bördorna på det svenska samhället.

Men vi kommer inte vara klara där.

En tredje kategori är individer som kan bli föremål för utvisning och återvandring baserat på vandelskrav.

Hit räknas bland annat individer som underminerar det svenska samhället i form av islamism, hederskultur eller klanstrukturer.

Du kan vara hur laglydig som helst, ha jobbat hur mycket som helst men ändå envisas med att praktisera klanvälde eller sprida islamism. Då ska du ut.

Migrationsnämnden beslutar i ärendet.

Politiska direktbeslut i varje ärende

Vi kan inte nog understryka vikten av att en politisk nämnd fattar besluten i varje ärende. Makthavare ska stå direkt ansvariga för de beslut som fattas. Inga beslut ska kunna utdömas av anonyma tjänstemän på någon myndighet.

Beslutsfattandet ska vara flexibelt, pragmatiskt och ta hänsyn till detaljer. Man ska söka bästa möjliga resultatet för Sverige och svenskarna. Vi måste bort från det stelbenta dominerande juridik-tänkandet och istället agera som flexibla politiker. Annars kommer vi inte komma åt problemen.

Börja i rätt ände – Ju värre desto snabbare

Ju värre en individ är för vårt samhälle desto snabbare ska den ut.

Idag präglas beslutsfattande av ett stelbent jurist-paradigm där den operativa makten ligger hos tjänstemän på Migrationsverket eller aktivister inom domstolsväsendet. Det leder till pinnjakt och minsta motståndets lag, där man börjar med att utvisa personer som inte är i närheten av den belastning många andra är – bara på grundval att man lyckas hitta något formaliafel någonstans och ser det som en lågt hängande frukt.

Det hela underlättas inte av att man låtit migranter, tillhörande klaner eller kriminella, infiltrera rättsväsendet och Migrationsverket. Alltså samma sorts klientel som vi ska få ut ur landet sitter och ockuperar de positioner som är avgörande för besluten. Det är också en anledning till varför dessa institutioner ska blåsas rent.

Här förespråkar partiet istället aktivt kaderstyre, via nämnd. Inte det här fyrkantiga och stelbenta sättet som dagens partier och tjänstemän opererar på. Vi ska vara rörliga och med i matchen!

Vi ska börja med problemindividerna först. Alla som ligger oss till last. Kriminella och därefter ekonomiska bördor och personer som underminerar samhället genom klanvälde eller islamism.

Därefter kan vi via migrationsrevisioner gå igenom och granska hur beslutsfattande gått till bakåt i tiden och sedan ta ställning till vilka som ska få vara kvar i landet och inte.

Det går idag knappt att tala om en existerande återvandringspolitik, trots alla löften om paradigmskifte hit och dit. Det som finns är en halvdann utvisningspolitik som är delvis felriktad.

Visst, Al Qaida och Islamiska Staten kanske har halva medlemskåren i Vivalla, men vad gör det när Tidöregeringen lyckats få ut den 22-åriga undersköterskan till typ Jugoslavien? Det här är inte folklig repatrieringspolitik. Det är ju bara funktionell dumhet.

Det innebär inte att alla som utvisas har rimliga skäl att stanna, men det är värt att poängtera att samma Tidöregering som nu bestämt att Sverige ska översvämmas av arbetskraftsinvandring från Indien är väldigt desperata över att statuera exempel på utflödesområdet. Så pass att man riskerar att bränna det folkliga stödet för en skärpt migrationspolitik samtidigt som man inte får ut de som verkligen utgör en rejäl belastning för vårt samhälle och som borde skickats ut med huvudet före först.

Att det fortfarande finns kriminella invandrare eller migranter som gått på bidrag i över ett årtionde kvar i det här landet vittnar om den totala oförmågan från styrande politiker att faktiskt lösa de här problemen.

Då greppar man krampaktigt fast i de utvisningar man lyckas initiera, i hopp om att det ska rädda en från att få sin totalt misslyckade migrationspolitik blottlagd.

Principen ska vara det värsta först, inte det lätta först.

Det finns en till anledning till detta, som inte ska underskattas så länge vi lever i en demokrati och det är det att den politik man som parti ämnar bedriva behöver ha folkligt stöd, den behöver vara populär.

Alla vill ha ut de kriminella invandrarna. Alla vill ha ut de ekonomiska parasiterna. Ingen vill ha klanvälde eller islamism här. Då ska man inte börja med att jaga något jävla vårdbiträde, såvida hon inte kan sälla sig till någon av de nämnda kategorierna – för då ryker hon också.

En person som inte är ett problem är inte ett problem. Personer som är problem är problem. Vi tycker att man ska ta tag i och lösa problemen.

I första hand skicka till de länder där dessa är naturaliserade – i andra hand skicka vart fan som helst!

I första hand ska utvisning och återvandring riktas mot de länder där individerna är naturaliserade, dvs där de har en kulturell koppling. Om det däremot inte går att skicka personerna dit så får det aldrig vara ett hinder för utvisning. Då ska vi skicka dem till första bästa land utanför Sverige.

Huvudsaken är inte att dessa individer hamnar ”rätt”, det är inte Sveriges ansvar.

Huvudsaken är att de inte är kvar i landet. Det är vårt ansvar.

Det finns mängder av skithålsländer på den här planeten som har regimer som vi kan muta för att de ska ta emot människor. Det är inte ett svårt problem att lösa om man vill, men de andra partierna vill ju inte det.

Medborgarskap och PUT ska kunna rivas upp

Partiet är öppna för att återvandra och/eller utvisa personer även om de förvärvat medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd (PUT), förutsatt att de inte är svenska.

Varför då?

För Sverige är svenskarnas land.

Det finns människor i Sverige, som fötts här, men som inte är att betrakta som svenskar då de istället lever i ett parallellsamhälle. Ifall de här individerna ägnar sig åt klanvälde, hedersvåld, islamism, kriminalitet eller andra asociala beteenden så kan även dessa individer bli föremål för vår repatrieringspolitik.

Ännu mer så om man torterar äldre eller förnedringsrånar svenskar, alltså begår rasistiska hatbrott mot Sveriges ursprungsfolk. Då har man inte här att göra oavsett vad det står i det pass man, eller föräldrarna, fått i flingpaketet.

Det finns många svenskfödda somalier som har djupare koppling till Somalia än Sverige trots att de är födda här och kanske aldrig ens varit i Somalia. Detta eftersom de somaliska parallellsamhällena tillåtits bli så starka att det möjliggjorts.

Är man orolig för att bli utvisad trots att man har medborgarskap? Följ då dessa enkla steg:

Begå inte brott!
Ligg inte andra till last!
Praktisera inte klankultur!
Praktisera inte hederskultur!
Praktisera inte islamism!
Tänk inte ens tanken på att kröka ett hår på en svensks huvud!
Skräpa inte ner!
Drick en jävla bärs och var som folk!
OCH STÄNG AV HÖGTALARTELEFONEN!!!

Så.

Vår inställning gällande återvandringsbidrag

Återvandringsbidrag kan användas för att ytterligare stärka incitamenten för vissa grupper att utvandra från Sverige.

Merparten av den återvandring och utvisning vi vill genomföra ska dock gå att genomföra utan att betala ut återvandringsbidrag.

Vi säger därför varken ja eller nej till återvandringsbidrag. Det beror snarare helt på hur man kan nyttja det som ett verktyg för att kunna avlasta det svenska samhället. Återvandringsbidraget utgör alltså ingen bärande del av vår återvandringspolitik på det sätt som den gör hos exempelvis Sverigedemokraterna eller övriga delar av den dildoliberala högern.

I de fall återvandringsbidrag betalas ut ska mottagarna registreras i biometriska register för att förhindra att de ska kunna återvända till Sverige.

De som är här …

Rösträtt ska endast gälla medborgare

Såväl Tidöpartierna som sossealternativen vill bevara ickemedborgares rösträtt i svenska val.

I dagsläget tillåts personer som inte är medborgare att rösta i kommun- och regionval om de bott här en viss tid.

Det här är helt absurt.

Det är som om vi alla skulle få rösträtt i Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna utan att vara medlemmar i organisationerna.

Det säger sig självt att rösträtt ska vara förbehållit oss med medborgarskap, vi kan inte ha en ordning där de som inte ens är medborgare kan påverka i våra allmänna val.

Den här förändringen kan genomföras utan grundlagsändring. Det räcker med att ändra i vallagen. Trots det har såväl sosseregeringarna som denna SD-stödda Tidöregering valt att inte göra något. Sosseregeringarna tenderar ju att tjäna på att fler utlänningar kan rösta i svenska val, Tidöregeringen förlorar på det men möjliggör det ändå.

Man hade kunnat driva igenom en sån här förändring inom loppet av några veckor, nu har Tidöregeringen suttit i en hel mandatperiod och de har inte gjort ett skit på den här fronten.

SANSLÖST.

Vi vill inte ha Islamskt inflytande i Sverige

Örebropartiet ser mycket negativt på Islams inflytande i Sverige.

De praktiska erfarenheterna visar att Islams utbredning i Sverige har varit skadlig för oss svenskar.

Det är skillnad på religion och religion.

I den mån det finns en moderat version av Islam är den i absolut minoritet. De allra flesta som praktiserar Islam gör det helhjärtat på ett sätt som gör att denna religion blir svår om inte omöjlig att kombinera med det svenska samhället.

Man erkänner inte den svenska staten eller våra lagar som överordnade Islam. Det är en antagonistisk relation som inte går att lösa om inte den ena ger efter för den andra.

Sverige är svenskarnas land. Vi har ett kristet arv och är idag en sekulär statsbildning.

Därför vill vi verka för att minimera Islams inflytande över Sverige.

Religion ska vara en privatsak och Staten ska föra en målmedveten politik för att realisera det.

Vi vill därför förbjuda fler moskéer från att byggas, vi är öppna för att stänga moskéer där man konspirerar emot det svenska samhället. Det finns mängder av exempel på detta, men där såväl Sosse- som Tidöregeringen förhållit sig passiv.

Vi vill ta bort alla uttryck för Islam i offentligheten, dit räknas böneutrop, islamistisk propaganda, niqab, hijab och allt vad alla dessa hucklen heter.

Vi ska strypa all form av offentlig finansiering till skolor, föreningar eller dylikt som är islamistkopplade. Vi ska även förbjuda utländsk finansiering av trossamfund, undantag kan göras men då ska det godkännas av en särskilt enhet som granskar det hela i grunden – för att säkerställa att det inte går till att finansiera utbredning av Islam.

Islam har haft ett våldsamt inflytande på Sverige, på senare tid har man börjat ställa krav på att vi ska inskränka våra grundläggande fri och rättigheter. Det går inte längre att hävda att den här politiska kraften är legitim eller kompatibel med det svenska samhället.

I händelse av att Örebropartiet skulle regera Sverige så kommer det naturligtvis inte vara olagligt att vara muslim, men vi tror att de flesta muslimer vill utöva sin religion till fullo och oftast inbegriper det – tyvärr - anspråk på oss övriga. Anspråk på det offentliga rummet, anspråk på kollegor, kost, högtider, uttryck för det svenska som kan uppfattas kränkande. Anspråk och inskränkningar på yttrandefriheten och tryckfriheten. Anspråk på bostadsområden och territorium.

Islam är inte en religion bland andra. Vi betraktar Islam som en politisk kraft, en politisk aktör. En aktör med en erövrarmentalitet.

I den mån Islam kan finnas i Sverige ska det vara förpassat till hemmet. Där får man äta hur mycket halalmat man vill (även om vi vill förbjuda halalslakt i Sverige), ha på sig alla möjliga sorters niqaber och gorma ut böneutrop bäst man vill – förutsatt att man inte stör grannarna.

Hade vi bara haft ett fåtal muslimer i Sverige hade det troligtvis inte varit lika angeläget för ett politiskt parti att adressera den här frågan i samma utsträckning. Nu är vi tyvärr där vi är och någon gång behöver man ta tjuren vid hornen om man ska klara av att vända utvecklingen.

Islam har inte genomgått samma typ av anpassning till samhället som kristendomen har. Det är inte särskilt konstigt med tanke på att Islam kommit hit via de senaste årtiondenas omfattande massinvandring, det är naturligt att man tar med sig de normer man hade i sitt hemland. Tyvärr är de här normerna inte förenliga med våra svenska normer. Vi är FÖR olika för att kunna fungera tillsammans i ett och samma samhälle.

Ett faktum som ytterligare stärker behovet av att reducera Islams inflytande i Sverige till ett absolut minimum är det att den här texten troligtvis kommer rendera i en ökad hotbild mot partiet. Det bevisar den tes vi driver – vi är inte kompatibla med varandra. Islam kan inte fungera i Sverige.

En aktiv assimilerings- och återvandringspolitik kommer präglas av att avislamifiera det svenska samhället.

Dagen vem som helst kan säga eller skriva vad som helst om Islam, dagen någon får för sig att elda en koran, dagen söner och döttrar till muslimer får välja sin väg i livet på egen hand – UTAN att någon ens bryr sig är en dag då vi kan sägas ha kommit en bra bit på vägen.

Det är fortfarande väldigt långt kvar innan vi ens är där.

För att Islam ska kunna fungera i en svensk kontext krävs att man till fullo underkastar sig de svenska normerna, det inbegriper att man betraktar sin relation gentemot sin gud som en privatsak snarare än något som måste köras ner i halsen på andra.

För att uppnå detta krävs en aktiv politik för det.

Det är naturligtvis naivt att tro att Islam någonsin skulle anpassa och foga sig efter det svenska samhället så som Kristendomen har gjort. Det här är ett kvalitativt annorlunda fenomen.

Islam har inte bidragit med något positivt för Sverige så varför skulle vi föra en politik som spär på Islams utbredning när allt snarare talar för att vi borde göra den direkta motsatsen?

Assimilering som individens ansvar

De invandrade som blir kvar i Sverige efter strypt inflöde och omfattande återvandring ska avkrävas att de anpassar sig till Sveriges seder och normer.

Det handlar inte om ”integration” där det svenska samhället hela tiden ska anpassa sig efter de som kommit hit, så som det låtit i många år.

Ej heller handlar det om att folkblanda, dvs att utan vidare spränga in invandrare i majoritetssvenska områden och därmed lasta över ansvaret på svensson i hopp om att de själva ska införliva invandrarna i samhället.

Nej, det som krävs är att krav ställs i första och sista hand på den som kommit hit att lära sig och infoga sig och assimileras. Med andra ord ligger ansvaret på individen att bli en del av Sverige, och inte samhället eller någon annan att införliva dem.

Den som inte vill eller förmår bli en del av Sverige ska heller inte vara här.

Det svenska samhället är inte kravlöst

Länge sades det att det inte finns något som är svenskt, att det svenska samhället i princip inte förväntar sig något av de som är en del av det. Men det är inte, och har aldrig varit, sant.

Det svenska välfärdssamhället byggdes som en gemensam angelägenhet där medborgarna fick inte bara rättigheter att hävda mot det gemensamma, utan också plikter att tillsammans upprätthålla det. Alla som kan ska arbeta, betala skatt och göra rätt för sig. Man ska inte göra anspråk på mer offentliga resurser än man behöver. Som en del i det ledet måste alla respektera de gemensamma lagar och regler som gäller.

Värnandet av det gemensamma löper som en röd tråd från det stora till det lilla – hur beter man sig i det offentliga rummet? Tar man ansvar för att inte skräpa ner på offentlig plats? Är man respektfull mot personal och grannar? Gör man rätt för sig eller skor man sig? Respekterar man lagarna?

Majoriteten av de invandrare som kommit till Sverige, de senaste decennierna, kommer från länder med ett diametralt annorlunda samhällsskick. I många av deras ursprungsländer saknas välfärdsstat, och det är inte det gemensamma som står överst, utan religionen och klanen.

Ens värderingar och världsbild förändras inte samma sekund man kliver över svenska gränsen. Så när dessa sen kommer till Sverige så är det naturligt att de sen hävdar sig själva och klanens intressen gentemot staten utan någon ansvarskänsla gentemot ett svenskt ”vi” som de inte är en del av. Det är tyvärr inte en ovanlig inställning att det är okej att leva på de otrogna eftersom de varken följer Islam eller är en del av den egna klanen.

Därför blir välfärdsbedrägeri, antisocialt beteende och gängbrottslighet en naturlig konsekvens av att stora invandrade, ej assimilerade grupper bor i vårt land.

Det urholkar den svenska samhällsmodellen inte bara för de som står utanför, utan också för svenskarna. Välfärdsstatens legitimitet bygger på det solidariska vi:et. Jag arbetar för dig, så arbetar du för mig, och så bygger vi ömsesidigt ett gott och tryggt samhälle. Men varför ska du gå med på att betala skatt om det sen går till folk som inte vill vara en del av det vi:et och som aldrig skulle göra samma sak för dig? Om samtliga medborgare hade den typen av inställning och verkligen gick in för att fuska så skulle vårt välfärdssystem krackelera.

De som får betala när välfärdsstaten undermineras är personer som är i behov av hjälp, barn som blir av med sin assistans eller sjuka och gamla som blir lidande av resursbristen i välfärden och urholkad legitimitet.

Det finns svenska värderingar

Sverige är ett fritt, demokratiskt, jämlikt och sekulärt land. Denna ordning hotas av såväl den stora invandringen som varit som de i majoritetssamhället som så gärna anpassar sig efter många av invandrarnas anspråk på en annan sorts samhälle.

Det gäller exempelvis yttrandefriheten. Den vill många kringskära genom moderna hädelselagar – man ska inte få bränna koranen, förolämpa muslimer, och så vidare. De vill helt enkelt överordna islam över den sekulära statens lagar och yttrandefrihet.

Offentligfinansierat tolkstöd ska upphöra efter tre år

Avsevärda summor skattemedel går åt till tolkstöd för de invånare som inte behärskar språket.

Som ett led i att kraven på anpassning ställs på den enskilde invandraren bör det offentligfinansierade tolkstödet som huvudregel inte finansieras längre än tre år. Det gäller såväl i kontakten med statens myndigheter som med kommun och region.

Undantag ska finnas för några få situationer eller grupper. Situationer av exempelvis allvarlig medicinsk karaktär kan kräva en tolk för att vårdanställda ska kunna vara säkra på att patienten förstått innebörden av det som sker. Grupper som kan undantas från tolkstödsbegränsningen är exempelvis gamla människor eller personer med någon form av funktionsnedsättning som gör det svårare att lära sig språket i samma takt som yngre individer.

Det är fullkomligt orimligt att personer lever i Sverige i 10,15 eller 20 år utan att lära sig språket och samtidigt får skattefinansierat tolkstöd för minsta lilla.

Att lära sig svenska inom loppet av tre år är fullt möjligt om man verkligen vill bli en del av samhället.

Språkkrav för rätt till ersättningar och bidrag

I Sverige gör man sin plikt om man ska kräva sin rätt.

Tillgång till bidrag och ersättningar ska villkoras med att man också genomför eller har genomfört en godkänd SFI-utbildning.

Varför ska det offentliga bidra till någon som inte aktivt försöker lära sig det språk som är en förutsättning för att delta och anpassa sig till samhället? Visar man inte att man är villig att bli en del av det svenska samhället finns det ingen anledning för det svenska samhället att slösa skattemedel på vederbörande.

Biometrik

För att säkra att rätt personer får tillgång till välfärdssystemen behöver vi etablera kontroll, föredragsvis i kombination med upprättande av biometriska register, exempelvis fingeravtryck eller dylikt. Detta i syfte att enklare kunna detektera dubbla och falska identiteter och därigenom bekämpa fusk med bland annat våra välfärdssystem.

Avskaffa krav på hemspråksundervisning

Om invandrade familjers barn många gånger i dagsläget inte ens lär sig svenska är det orimligt att det svenska samhället finansierar att de istället ska lära sig sitt hemspråk.

Det argumenteras ibland för att det skulle vara bra för språkinlärningen generellt med modersmålsundervisning. Men forskningen bakom det påståendet är tveksam, och i Danmark avskaffade man utan problem modersmålsundervisningen redan på 00-talet.

Den riktiga frågan är: Om barnen ska lära sig svenska och kunna bli en del av samhället istället för att vara iranier, somalier eller araber, är de miljarder som läggs på modersmålsundervisning verkligen rimliga? Det enda vettiga svaret är nej.

Örebropartiet vill avskaffa kravet på att kommuner erbjuder hemspråk så att pengar och undervisningstid istället kan gå till exempelvis det svenska språket, eller något av de världsspråk som ingår i vanliga läroplanen. Om man sen vill ha en utbildning i något annat språk får familjen bekosta det själva som alla andra.

Parallellsamhällenas påivrare ska ut!

Trots att Sverige måste bedriva en assimileringspolitik (kombinerat med återvandringspolitik) för att inte slitas isär finns det aktörer i det här landet som arbetar för att hindra en assimileringsprocess.

Dit räknas bland annat klanledare och islamister.

Klanledare vill gärna behålla sin position som just det och motarbetar därför oftast statens försök att få ökat inflytande över klanens medlemmar. Om det inte finns parallella samhällen är det svårt att agera klanledare. Klanerna utgör en konkurrerande samhällsform mot svenska staten. Man är klanmedlem, inte medborgare i ett demokratiskt samhälle. Lojaliteten följer med den logiken.

Religiösa ledare och anhängare har också ett intresse av att upprätthålla en säridentitet och agera centrum i sina egna etniska enklaver. Man vill att de egna religiösa reglerna och institutionerna ska stå över dem vi har etablerat i majoritetssamhället. De svenska “otrogna” ser man på med förakt.

Islamiska ledare har varit mycket framgångsrika i det här arbetet i Sverige och har bland annat kommit över hundratals miljoner i bidrag till sina föreningar och skolor. De bjuds inte heller sällan in till debatt i radio, tv och tidningar som självutnämnda talespersoner för Sveriges muslimer.

Religiösa ledare och klanstrukturer, tillsammans med kriminella element, agerar egna sfärer med egen gravitation, som på olika sätt drar folk till sig och ifrån det svenska majoritetssamhället. Om de tillåts verka blir assimileringspolitiken omöjlig.

Den svenska staten, och det svenska samhället genom den, behöver hävda sin auktoritet mot dessa enklaviserande element. Enklaviserande imamer och klanledare ska ut ur landet. Infiltration i svenska institutioner som följer klanlogik ska bort.

Invandringspolitik på kommunal nivå

Örebropartiet vill ändra den förda invandringspolitiken på riksnivå. Om vi skulle lyckas med det skulle förutsättningarna för kommunerna förändras dramatiskt, och vad som skulle behöva göras i region- och kommunfullmäktige på invandringsområdet skulle se annorlunda ut.

Om vi tar makten lokalt och rikspolitiken fortsätter som den har gjort de senaste årtiondena så behövs mycket göras lokalt för att värja sig mot effekterna av invandringen.

Även på lokal nivå driver vi därför en restriktiv invandringspolitik, höga krav och assimilering.

Minimera invandringen och de invandringsrelaterade kostnaderna

Örebro kommun kan inte själv bestämma invandringspolitiken på riksnivå, men kan ta strid mot staten när ytterligare migranter anvisas hit. Möjligheten till det har dessutom ökat sedan bosättningslagen från 2016 börjat luckras upp.

Vidare kan vi på kommunal och regional nivå hantera medborgarnas skattemedel på ett bättre sätt så att inte andra sektorer blir lidande för att politiker i Stockholm tvingar våra kommuner och vår region att ta emot fler än vad vi har kapacitet till.

Örebropartiet kommer således att spara in på flera av de invandringsrelaterade kostnader som offentlig sektor på kommunal och regional nivå fått stå för.

Hit räknas bidrag, subventioner, stöd, förturer osv.

Vi kommer också ta strid mot staten när det gäller mottagande och kostnader. Vi kommer tänja på alla regler och lagar och jaga kryphål och knep för att in i det sista gynna våra kommunala och regionala skattebetalare.

De som vill bli en del av samhället kommer att jobba för att bli det, de kommer att aktivt söka arbete och sträva efter att uppgå i majoritetskulturen. De som inte vill detta kommer inte ta några initiativ och det finns därför ingen anledning för oss att finansiera deras tillvaro.

Genom att skära ner på gratismenyerna från samhället skapas materiella incitament att antingen flytta från kommunen och länet till ställen i Sverige där man fortfarande tillämpar kravlös utskänkning av de svenska skattebetalarnas pengar. Ett alternativ är att man tar tag i sin situation.

Det finns få politikområden där man kan lösa lika många problem genom att ta bort pengar och reducera kostnader. Men när det gäller hur generösa vi är gentemot migranter så bidrar inte sällan våra skattefinansierade stöd till att cementera invandrarrelaterade problem som exempelvis parallellsamhällen. Just där löser faktiskt nedskärningar mycket.

Istället för att skattefinansiera enklaviserande hemspråksundervisning, behöver vi lägga mer resurser på att få barn att klara skolan.

Istället för att slappt betala ut försörjningsstöd behöver vi ställa motkrav som förmår människor att lära sig att stå på egna ben.

Istället för att vara garanterad, men därigenom också i behov av, tolk i tio, femton år – ska man tvingas till att lära sig ta sig fram på svenska språket efter att man varit i landet i tre år.

Att på olika sätt skapa och reproducera en situation där allt fler människor blir beroende av bidrag kommer dels gynna de som verkligen vill leva på andra, dels också de politiker som bara behöver omfördela skattemedel för att få lätta röster. Det blir en sorts bidragsbaserad klientelism.

Örebropartiet vill att båda ovanstående fenomen ska försvinna och sättet vi gör det på är inte att ödsla mer pengar, det görs snarare genom att ödsla mindre.

Försvara kommunmedborgarnas intressen gentemot myndigheterna

Det händer ibland att Migrationsverket förutsätter att kommuner, med skattemedel, ska betala för skador som Migrationsverkets gäster åsamkar på vissa fastigheter.

Med Örebropartiet i maktposition kommer denna typ av skador att offentliggöras för medborgarna i syfte att medvetandegöra samtliga om situationen och vad det är man förväntas betala - samt vad pengarna skulle kunnat användas till istället, därefter kommer vi naturligtvis bestrida alla betalningskrav.

Nej till oändligt offentligfinansierat tolkstöd

Avsevärda summor skattemedel går åt till tolkstöd för de invånare som inte behärskar språket.

Grupper som kan undantas från tolkstödsbegränsningen är exempelvis gamla människor eller personer med någon form av funktionsnedsättning som gör det svårare att lära sig språket i samma takt som yngre individer.

Det är fullkomligt orimligt att personer lever i Sverige i 10,15 eller 20 år utan att lära sig språket och samtidigt får skattefinansierat tolkstöd för minsta lilla.

Att lära sig svenska inom tre år är fullt möjligt om man verkligen vill bli en del av samhället.

Språkkrav för rätt till ersättningar och bidrag

I Sverige gör man sin plikt om man ska kräva sin rätt.

Tillgång till bidrag och ersättningar ska villkoras med att man också genomför eller har genomfört en godkänd SFI-utbildning.

Boendelösningar som inte kostar skattebetalarna lika mycket

Den ökade invandringen ställer allt hårdare krav på våra offentliga finanser. Kommunen lägger idag stora resurser på boenden åt invandrare.

Örebros kommunstyre subventionerar till exempel bostadsrätter för kriminella och migranter. Där dessa dessutom får en lägre hyra än vad som är gängse standard inom ÖBO. Vi tycker det är en dålig idé. Det finns inget argument alls till varför Örebros skattebetalare ska stå för att kommunen äger bostadsrätter som man sedan hyr ut till billig penning till vare sig migranter eller kriminella.

Även de delar som är obligatoriska – att lösa tillfälliga boenden åt nyanlända migranter – går att göra billigare.

I Staffanstorps kommun har kommunen ställt ut husvagnar som nödlösning på problemet. Liknande varianter kan göras i Örebro med billigare boenden eller modulbostäder. Detta är en post vi vill spara in på.

För oss handlar det här inte bara om en ekonomisk fråga, det är också en rättvisefråga att ta bort etniska gräddfiler i bostadskön. Det är inte rimligt att vi i tider av bostadsbrist låter migranter ha förtur till vissa bostäder bara på grund av att de invandrat. Det gör bostadskösystemet orättvist och underminerar förtroendet för vår offentliga sektor. Vi tycker att man ska stå i kö som alla andra.

Besparing på hemspråk i kommunen

Örebropartiet är skeptiska till hemspråksundervisningen. Om invandrade familjers barn många gånger i dagsläget inte ens lär sig svenska är det orimligt att det svenska samhället finansierar att de istället ska lära sig sitt hemspråk.

Vi förespråkar assimilering och att alla barn som ska vara här till fullo införlivas med det svenska samhället, vi ser således inte hemspråksundervisningen som högt prioriterad. Vi menar snarare att det är ett större problem att alla barn inte lär sig tillräcklig svenska.

Tills hemspråkskravet avskaffats på riksnivå vill vi på kommunal nivå minimera kostnaderna för hemspråk genom slimmad organisation, större grupper, högre trösklar för att starta undervisningsgrupper och mycket hårdare prövning av vilka elever som är berättigade till undervisningen.

Skärpa kraven på asylboenden och HVB-hem

Det ska vara ordning och reda på de anläggningar och boenden som huserar migranter. Idag är detta långt ifrån fallet. Örebropartiet har fått rapporter om rejäla missförhållanden gällande dessa verksamheters standard. I vissa fall rör det sig om extremt bekymmersamma miljöer, där boende på HVB-hem brukar alkohol eller narkotika, där anställda antingen inte närvarar i tillräcklig utsträckning eller i andra fall där anställda råkar illa ut.

Örebropartiet vill skärpa kraven på asylboenden och HVB-hem i syfte att komma tillrätta med det kaos som tyvärr råder inom allt för många verksamheter.

Stryp den lokala skattefinansieringen av mångkulturella skolor, föreningar och terrorism

Örebro kommun har inte bara haft en islamistisk friskola, man har haft två. Eller egentligen tre, beroende på hur man räknar – med tanke på att en av dessa senare startade om under täckmantel av en etablerad skolkoncern där L-politiker satt på ledande ställning. I ledningen för dessa skolor satt bland annat personer med kopplingar till terrorsekten Islamiska Staten.

Många har kunnat följa hur Örebropartiet gång på gång på gång försökt förmå kommunpolitikerna att stänga ner de skolor och förskolor som varit länkade till de här terroristerna. Hur vi försökt stoppa pengarullningen på flera hundratals miljoner till regelrätta islamister. Hur de andra partierna OCH de lokala medierna kallade oss för rasister och extrema när vi förespråkade ett stopp för det här vansinnet.

Istället för att stänga ner de verksamheter kommunen kan stänga ner – samt motverka de verksamheter där staten har sista ordet – så valde partierna i kommunen istället att gynna de här aktörerna.

Inte minst Kristdemokraterna i Örebro har varit väldigt pådrivande i att säkerställa att finansieringen av olika islamistiska aktörer ska få fortsätta.

När SÄPO till slut fick rycka ut vägrade kommunen ÄNDÅ att stänga de islamistiska förskolor som fanns här. Man skulle först, från kommunens sida, ”utreda huruvida SÄPO verkligen hade rätt” när SÄPO konstaterade att det satt Islamistiska terrorister i ledningen.

Även då var det Kristdemokraterna i Örebro som var väldigt måna om att förskolorna skulle få fortsätta verka, något de också fick med tanke på att Kristdemokraterna vid den här tidpunkten satt i kommunledningen med ansvar för förskolorna.

Det var också Kristdemokraterna som obstruerade mest när vi försökte stoppa finansieringen av det islamistiska studieförbundet Ibn Rushd. Under ett kommunfullmäktigesammanträde var Kristdemokraternas nuvarande kommunalråd Susanne Lindholm-Henningsson snabbt framme i pausen, när hon trodde att kamerorna var av, för att väsa om hur ”rasistiskt” vårt förslag om att dra in pengarna var. Sen råkade det visa sig att vi fångat allt på film – då blev hon upprörd över det istället, att väljarna skulle få se KD Örebros sanna ansikte.

Örebropartiet har konsekvent verkat för att dra in all form av finansiering av mångkulturella föreningar, studieförbund, skolor och förskolor, alltså etniska föreningar. Föreningar som får miljonbidrag bara på grundval av att de är föreningar för andra än svenskar och har till syfte att bevara och stärka förekomsten av parallellsamhällen i Sverige.

De värsta avarterna har varit islamistiska och kan kopplas till terrorism, men det finns även andra – mindre extrema – exempel som vi inte vill sponsra.

Vi vill överhuvudtaget inte finansiera förekomsten av mångkultur med skattepengar.

Örebropartiet kommer fortsatt hålla denna linje på såväl kommunal som regional som statlig nivå.

Vill man däremot ha ett Örebro där skattepengarna går till att finansiera studiecirklar i kvinnlig könsstympning och IS-dagis så ska man inte rösta på Örebropartiet. Då ska man rösta på någon av V, S, MP, C, L, M eller KD.

Framför allt ska man rösta på KD. KD är det parti som VERKLIGEN IN I DET SISTA gjort allt de kunnat för att upprätthålla finansieringen av de här aktörerna. Kristdemokraterna i Örebro skiljer sig således från hur de kommunicerar på riksplanet.

Nej till böneutrop och nya moskéer i Örebro

Örebropartiet säger nej till böneutrop eftersom det rör sig om en politisk manifestation. Det är ett sätt att manifestera att ett område tillhör islam. Något sådant område ska inte finnas i Sverige och definitivt inte i Örebro län.

Vi kommer också vägra detaljplan och bygglov för nya moskéer, minareter och islamiska byggnader i kommunen. Det hör inte hemma här.

Stadsbild och gestaltning: Örebro ska inte se ut som Bagdad

Örebro ska inte se ut som Mogadishu eller Bagdad. Trots det tillåts gestaltningar i stadsbilden som är allt annat än tilltalande.

Det är skyltar på arabiska eller somaliska. Det är skrikiga färger. Det är skitigt. Det ser ut som fan.

Utöver det tillåts byggnationer som exempelvis moskéer i en islamisk byggstil.

Det hade varit en sak om invandring i Sverige varit begränsad till en ytterst liten minoritet och någon till exempel ville öppna en libanesisk restaurang med en viss utformning, men nu talar vi om någonting annat. Något större. De byggnadsgestaltningar vi åsyftar är av en annan karaktär.

Vi vill inte förändra Sverige till oigenkännlighet, varken kulturellt, ideologiskt, befolkningsmässigt eller gestaltningsmässigt.

Får vi makten i Örebro kommer vi slå ner på det här. Vi vill överlag ha klassisk arkitektur i samband med ny- eller ombyggnation i de centrala delarna av stan. I övriga delar av kommunen låter vi det avgöras av byggherrarna. Men ingenstans vill vi ha mångkulturella uttryck i stadsgestaltningen.

OBS: Vi har lagt den här punkten under den ”kommunala” delen av programmet, men vi har naturligtvis en liknande hållning även för riksplanet. Vi vill inte någon stad i Sverige ska se ut som Bagdad, inte ens Västerås.

Kommunledningens dubbla måttstockar

Det bör också nämnas att de flesta av de här skyltarna osv saknar bygglov.

I Örebro kommun finns flera fall där laglydiga företagare sökt bygglov för ”fasadförändringar” iom uppsättning eller förändring av deras skyltar.

Då har kommunledningen och vissa tjänstemän inom stadsbyggnadsförvaltningen för vana att slå ner på dessa ärenden, trots att skyltarna varken stör stadsbilden eller orsaker något problem i övrigt.

I samband med ett av alla dessa ärenden frågade Markus Allard, som vid den tiden satt i Byggnadsnämnden, hur fan det kommer sig att de SAMTIDIGT kan tillåta Storgatan och Norrcity att se ut som Bagdad har svaret blivit ”Ja, men de har troligtvis inte sökt bygglov och vi gör inga tillsynsärenden på skyltar”.

Slutsatsen är alltså att de som försöker göra rätt för sig och faktiskt ansöka om fasadförändring får avslag, medan de som bara skiter i reglerna kan sätta upp vad fan som helst.

Så kommer inte Örebropartiet styra kommunen.

Öka satsningarna på att bekämpa hedersvåld

I Örebro län ska ingen utsättas för hedersvåld eller hederskultur. Här ska varje individ leva i frihet och jämställdhet oavsett kön, läggning eller härkomst. Svårare än så är det inte.

Örebropartiet vill se utökade satsningar mot hedersvåldet inom kommunen. Vi måste bli bättre på att lokalisera hedersvåld och hjälpa de som utsätts.

Detsamma gäller de många barn som ”försvinner” från Örebros skolor – oftast skickade till hemlandet för uppfostringsresor. Här står kommunen idag handfallna.

Indragna bidrag för de som genom brott visar att de inte vill bli en del av samhället

Den bästa ordningen är den där grova brott begångna av invandrare resulterar i utvisning. Begår man brott har man givetvis ingenting i Sverige att göra. På kommunal nivå saknas dock möjlighet att fatta sådana beslut.

Det vi däremot kan göra är att villkora bidrag och ersättningar på grundval att man inte får begå brott.

Begår man grova brott visar man med all önskvärd tydlighet att man förbrukat den chans man fått av det svenska samhället. Varje skattekrona räknas och behövs till viktiga sektorer. Det finns inga argument för varför vi ska slösa skattemedel på individer som inte är intresserade av att göra rätt för sig eller vara med och bygga vårt samhälle.

Invandringspolitik på regional nivå

Offentligfinansierat tolkstöd

Avsevärda summor skattemedel går åt till tolkstöd för de invånare som inte behärskar språket.

Det är fullkomligt orimligt att personer lever i Sverige i 10,15 eller 20 år utan att lära sig språket och samtidigt får skattefinansierat tolkstöd för minsta lilla.

Att lära sig svenska inom loppet av tre år är fullt möjligt om man verkligen vill bli en del av samhället.

Nej till könsstympning av barn

Örebropartiet säger konsekvent nej till att regionen ska tillåta könsstympning av barn. I vissa kulturer och religioner förespråkas omskärelse av förhuden eller att klitoris ska avlägsnas. Det spelar ingen roll om dessa övergrepp kan rättfärdigas utifrån religiösa eller kulturella perspektiv.

Vi kommer försvara vartenda barn inom vårt län, alldeles oavsett vad deras föräldrar fått för sig är rätt och fel. Det år då barnen fyller myndig ålder kan denne individ bekosta könsstympning av sig själv, men innan det har vi en plikt gentemot varje minderårig i hela länet.

Det är alldeles för många barn till utländska föräldrar som könsstympats medan politiker och myndigheter vänt ryggen till – i toleransen namn. Vi tolererar inte det.