Rättspolitik | Örebropartiet

Sammanfattning

Den grova krigsinspirerade kriminalitet som kommit att prägla det svenska samhället har tillåtits växa under årtionden till följd av slapphänt kriminal- och migrationspolitik. Den härrör till allra största del till den invandringspolitik som bedrivits i decennier. Det är den växande skaran missanpassade invandrare som denna kriminalitet härstammar från.

Svenska samhället har ännu inte anpassat och uppdaterat sitt rättsväsende i relation till verkligheten. Merparten av rättsväsendet är byggt av och för dels en annan tid, dels en annan befolkning.

Mot den grova systemhotande invandrarpräglade kriminalitet som nu hotar Sverige i dess grundvalar krävs helt andra metoder och synsätt.

Tidöregeringen, och inte minst Sverigedemokraterna, lovade paradigmskifte inom kriminal- och migrationspolitiken. Massinvandringen, och därigenom påfyllnaden av den resurspool varur denna systemhotande kriminalitet växer, är dock fortfarande på samma nivåer som var rådande under regeringen Reinfeldt.

På det kriminalpolitiska området har man dock försökt genomföra en del straffskärpningar. Men även om intentionerna och flera av åtgärderna är bra, så kan politiken på det stora hela summeras med på tok för lite på tok för sent.

Ett paradigmskifte behövs, men ett paradigmskifte är just ett paradigmskifte. Paradigmskiften låter sig inte göras inom ramen av rådande paradigm.

Vi behöver förändra hela systemet, inte bara ändra i några texter och paragrafer.

Det är inte heller möjligt att kunna stävja den grova, organiserade, krigsinspirerade och systemhotande kriminaliteten om man inte adresserar dess främsta orsak: invandringen. Alla de åtgärder regeringen föreslår blir tyvärr i förlängningen helt verkningslösa när de fortsätter att importera hundratusentals migranter år efter år.

Invandringen var ett problem när den administrerades av Socialdemokraterna och Miljöpartiet och den blir inte mindre av ett problem när den administreras av Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Kombinerat med de åtgärder vi föreslår är det också av absolut största vikt att omedelbart stänga Sveriges gränser i kombination med att initiera omfattande repatriering, med början av de mest kriminella och skadliga elementen av nuvarande befolkning.

Sveriges problem är inte att vi behöver skriva bättre lagparagrafer eller ändra i befintligt ramverk, kopiera danskarna eller ha fler politiker som tänker som jurister. Vi behöver istället tänka större. Ett paradigmskifte är just ett paradigmskifte.

Mot parallella samhällen räcker inte ett enda rättssystem, det krävs i praktiken flera. Mot förekomsten av systemhotande brottslighet kan vi inte tänka och bete oss på samma sätt som vi gör gällande Svenssons vardagsbrott, det krävs flera olika system och olika sätt att tänka och hantera problemen.

Lagarna behöver naturligtvis skrivas om, men inte bara det. Domstolsväsendet behöver göras om. Juristskrået behöver hanteras för vad det kommit att bli. Polismyndigheten behöver brytas isär för att kunna byggas ihop igen.

Vi måste renodla hela rättsväsendet mot dess faktiska kärnuppdrag; bekämpa brott och upprätthålla tryggheten för vårt folk.

Politiken kommer behöva vara flexibel och präglas av en brutal pragmatism. Alltså motsatsen till vad som nu råder inom det rättspolitiska området.

Vi behöver klara balansgången att öppna upp en helt ny horisont av repressiva åtgärder riktade mot statens och folkets fiender. Samtidigt som vi inte viker en tum gällande att värna rättssäkerheten för alla de laglydiga, produktiva uppdragsgivare vi som parti har till syfte att tjäna.

Ohämmad massinvandring, obefintlig återvandring, obefintliga krav. En juristkår som definierar sig i motsatsförhållande till det allmänna rättsmedvetandet snarare än som en förlängning på det och ett våldsmonopol där transferiatets logik fått härja fritt.

Allt detta kan härledas till en politikerkår som slutat följa bollen. Som slutat agera som rörliga kadrer och istället försökt fånga en kaotisk samhällsutveckling med hjälp av stela och fyrkantiga juridiska ramverk. Man kan inte jobba så.

Det första vi behöver göra när det gäller att få rättspolitiken på rätt köl är att sluta tänka som jurister.

Ett rättsväsende av och för ett annat samhälle

För att förstå varför Sverige misslyckats så kapitalt med att hantera den samtida kriminaliteten, behöver vi delvis titta på vilken typ av rättssystem vi har och varför.

Inget rättssystem uppstår i ett vakuum. Det svenska rättssystemet är skapat av och för en annan tid och befolkningssammansättning.

Det växte fram under ett 1900-tal där de allra flesta arbetade, försörjde sig själva och delade samma uppsättning normer och värderingar. Ett homogent samhälle präglat av produktiva skötsamhetsideal.

Naturligtvis fanns det brottslighet då också och men det var en helt annan form av kriminalitet. Den var varken så grov eller så utbredd som den är idag.

Det finns såklart flera orsaker till att svenskarna inte begår eller begick brott i lika hög utsträckning som dagens migranter gör, men en av de främsta orsakerna ligger troligtvis i vår kulturella uppsättning.

Koncept som skuld och skam hanteras olika i olika kulturer.

En skuldkultur hanterar skam och skuld som en intern företeelse, det är individens samvete som hindrar den från att begå brott. Även om man skulle kunna komma undan så har man en spärr, en inre moral, som förhindrar en. Som individ är man ansvarig för sina handlingar. Lagar och principer står högt. Regler följs även när ingen ser. Bekännelse, ursäkt och gottgörelse kan återställa relationer. Människor präglade av den här sortens kulturer kan känna ånger över vad de själva har gjort.

En skamkultur hanterar skam och skuld som en extern och kollektiv företeelse. Där handlar det om att inte förlora status i gruppen eller att gruppen som sådan förlorar status till följd av ens ageranden. Skammen är av en social karaktär. Familjens eller släktens heder är av betydelse. Om man begår brott gör det inte lika mycket såvida det inte riskerar att dra skam över gruppen. Återupprättelse sker genom att återställa gruppens heder. Människor som begår brott och är präglade av den här sortens kultur känner inte nödvändigtvis ånger inför att man skadat någon annan, fokus ligger snarare på ”vad ska andra tänka om detta?”. Den här sortens kulturer karaktäriseras ofta av högre grad av yttre kontroll än skuldkulturer som regleras internt hos respektive individ.

Sverige är i allt väsentligt en utpräglad skuldkultur. Det är därför man bland svenskar kan lämna cykeln eller dörren olåst. Man kan i regel lita på ett handslag eller att lagt kort ligger. Det är inte på grund av rädsla för att Peter Springare ska slå batongen i huvudet som man undviker att fela, det är på grund av ens interna moral.

Det här är en central komponent i det svenska rättssystemets optimistiska människosyn. Man har under lång tid haft antagandet att de allra flesta människorna har ett samvete och en moral som man kan appellera till. Man tänker att människan i grunden är en god varelse. Man antar att de allra flesta innerst inne vill vara laglydiga och produktiva samhällsmedborgare.

Brottslighet ses därför främst som en avvikelse som man inte väljer själv eller ens kan rå för. För, varför skulle någon börja begå brott när vi alla vet att det är fel? Man gör ju inte så!

En av de mest använda ordföljderna i svensk rättsdebatt är orden ”hamnat lite snett”. Denna fras dryper av den ideologi som genomsyrar det svenska rättsväsendet.

Så gör även det ökända uttalandet från den före detta rikspolischefen Dan Eliasson, efter det att en invandrare mördat en kvinna på ett asylboende i Mölndal[1]: "Vad har den här personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig?”

Centralt i den här ideologin är att brott förstås som ett symptom på bakomliggande orsaker där brottslingen anses vara ”i behov av stöd och insatser”, eller behöver ”hjälp att bryta en negativ livstil” så att man kan återanpassas till samhället.

I och med att man utgår från att alla brottslingar är mottagliga för en socialiseringsprocess där man kan återinordnas i samhället, kommer åtgärderna att formas efter detta.

Man satsar på vård, behandling, rehabilitering, utbildning, permissioner, frigång, utslussning. Ansvarig myndighet heter Kriminalvården, inte straff- eller konsekvensverket. Idén är att man ska komma ut som en bättre människa än man var när man ”låstes” in.

Det ska sägas att de här metoderna ibland fungerat på just en befolkning där individerna haft en intern mottagare för de socialiseringssignaler som rättssystemet skickat ut. Det finns exempel på där svenskar varit kriminella och sedan återsocialiserats in i samhällsapparaten.

Men det gäller inte alla individer, inte ens alla svenskar. Och det gäller definitivt inte de som idag utgör kärnan i den samtida grova, organiserade, krigsinspirerade kriminaliteten – där merparten är första eller andra generationens invandrare.

Idag är inte den svenska kulturen dominerande i alla delar av Sverige. I invandrarområden råder en helt annan värderingsuppsättning och ännu mer så i de kriminella sfärerna.

Man kan inte ha ett system som förutsätter att majoriteten av alla medborgare tänker utifrån exempelvis skuldkulturella mönster när allt större andel av befolkningen snarare tänker och agerar utifrån skamkulturella mönster.

Till detta kan också tilläggas svenskars och invandrares olika syn på stat, religion, individ, familj osv.

Vissa svenskar är fortfarande marinerade i tron att alla andra i hela världen är som oss. Det är inte så.

Om en liten flicka på 7 år pratar med en grannpojke kommer inte en svensk pappa reagera med att släpa henne i året, tillbaka till familjens hus och där drämma igen dörren mot dörrkarmen – med sin dotters huvud emellan – gång på gång på gång.

Det är inte ett socialt accepterat beteende i vårt land. Det är ett uttryck för nattsvart jävla ondska. Det är inte något man skryter om på julfesten.

I många delar av mellanöstern är det tvärtom. Där kommer den här pappan ses som en riktig man som visade henne och upprätthöll familjens heder. Hade han inte gjort som han gjorde, hade han dragit skam över släkten. Nu är det istället något släkten stolt kan skryta om, exempelvis i samband med att man firar Eid Al Fitr.

Svenskar lär sig att man inte skräpar ner, skulle man råka göra det och bli påmind så ber man i regel om ursäkt och gör rätt för sig.

Asociala invandrare reagerar istället med att i grupp slå ner den som ber en att plocka upp efter sig. Därefter nöjer man sig inte. Man sparkar och stampar på huvud och bröstkorg. Man dödar den som säger till en att plocka upp skräpet. Någon annan människas liv är inte värt lika mycket som ens egna koncept om ”heder”.

Merparten av invandrarna i Sverige är från sådana här kulturer. Där är vårt asociala deras sociala, medan vårt sociala är deras asociala. De kriminella formas inte i ett vakuum, de har dessa vrickade värderingar som grund och blir därefter precis så som man kan förvänta sig av sådana här människor – när de väljer att bli kriminella.

Dagens rättssystem är inte uppdaterat eller anpassat till den nya kriminaliteten. Systemet genomsyras fortfarande av samma gamla mentalitet och metodik. Strategin baseras på att det ska finnas en ideologisk resonansbotten för de åtgärder man genomför. Dagens kriminalitet saknar den resonansbotten. Det är som att försöka skicka en signal mellan två radiomoduler, där man tagit bort mottagaren i den ena. Signalen kan inte nå fram.

Det är inte bara så att rättssystemets nuvarande metoder är verkningslösa. De är snarare förvärrande. De har inte en neutral påverkan. De spär på kriminaliteten.

Den svenska rättspolitiken har under lång tid präglats av en grundläggande missuppfattning: att mjuka, stödjande och “orsaksorienterade” metoder är neutrala eller åtminstone ofarliga. I praktiken har dessa metoder aktivt spätt på och förvärrat den grova organiserade brottsligheten.

Genom att erbjuda välfärdsförmåner, bidrag och bostäder till personer med kända kopplingar till kriminella nätverk har staten skapat ett ekonomiskt säkerhetsnät som gör det lönsamt att fortsätta den kriminella verksamheten. Genom att hålla straffen låga, utvisningar sällsynta och straffbarhetsåldern hög har man sänkt risken för gärningsmännen och gjort det rationellt att rekrytera minderåriga som verktyg för grova brott. Genom att prioritera “dialog”, “inkludering” och tolerans för parallella normsystem har man gett klanstrukturer och hedersbaserade nätverk utrymme att konsolidera makt och bygga parallella samhällen.

Resultatet är inte att problemen har stått stilla. De har förvärrats. Nätverken har kunnat växa, rekrytera yngre och yngre medlemmar, infiltrera institutioner och etablera sig i nya områden – delvis därför att statens egna åtgärder har minskat risken och ökat belöningen för den kriminella verksamheten.

En rättspolitik som inte bara misslyckas med att motverka denna brottslighet, utan aktivt underlättar dess tillväxt, är inte längre försvarbar. Den måste ersättas av en politik som konsekvent höjer risken, sänker vinsten och avlägsnar de aktörer som utgör hotet.

Vi behöver därför förändra HELA rättskedjan och anpassa den efter den sorts kriminalitet som idag utgör normen.

Kriminalitetens karaktär

Dagens grova, organiserade och krigsinspirerade brottslighet skiljer kvalitativt från den form av kriminalitet som Sverige tidigare haft. Dagens tunga kriminalitet är nästan helt uteslutande ett invandrarfenomen, där första, andra och ibland även tredje generationens invandrare dominerar.

Denna kriminalitet är inte ett misstag eller en bugg på förd migrationspolitik, den ska förstås som en oundviklig förlängning av den. Det går inte att föra den migrationspolitik som de andra partierna fört, och fortsätter föra, utan att få den här sortens kriminalitet som följd.

Det är ur Sveriges invandrardominerade förortsområden och dess parallella samhällsstrukturer som denna kriminalitet växer fram. Kriminaliteten är den yttersta och tydligaste formen av det faktum att merparten av dessa invandrare och kulturer – på en makronivå – inte är kompatibla med det svenska samhället.

Denna invandrardominerade kriminalitet utgår från klan- och släktbaserade nätverk. Den karaktäriseras av skam- och hederskultur. Man kan bli kränkt för nästan ingenting och det finns inga som helst spärrar när det gäller användande av mycket grovt våld. Det grova våldet ses inte som något asocialt eller avvikande, det genererar snarare en högre status i dels de kriminella invandrarkretsarna men även hos många invandrare som inte själva tagit det fulla klivet till den organiserade kriminaliteten, men som lever och verkar i dess sociala närhet.

I den här gruppen råder låg till obefintlig tilltro, lojalitet eller koppling till det svenska samhället. Man är lojal till den egna gruppen.

Enligt dessa kulturella tankegångar finns inget föredömligt med att bli en del av det svenska, produktiva samhället. Det finns ingen önskan till det. Man vill aktivt fjärma sig från Sverige och svenskarna – annat än att man är fast beslutna om att fortsätta leva här på vår bekostnad.

Det handlar inte om en cynisk likgiltighet mot svenskarna, det handlar om ett kompakt hat, förakt och ressentiment mot oss. Det är så man ska förstå alla de tusentals fall av förnedringsrån mot svenska barn, mord på svenska fäder och våldtäkter på svenska äldre. Dessa rasistiska och systematiska hatbrott riktas mot svenskar bara utifrån det faktum att vi är svenskar. De här handlingarna talas det inte tyst om i dessa grupper, man skryter om dem. Man filmar sina handlingar, som terrorister, och sprider dessa i sociala medier till likasinnade invandrares hurrarop och hyllanden.

Som sagt, deras sociala är vårt asociala.

Här råder ingen traditionell tjuvaheder, som man trots allt kunde skönja i exempelvis gamla svenska MC-gäng. Här råder istället gränslöshetens yttersta uttryck. Det finns inga spärrar när det gäller att cyniskt utnyttja minderåriga eller barn inom ramen för sin grova kriminalitet, eller att avrätta familje- och släktmedlemmar.

De söker frenetiskt efter nya sätt att bedra äldre människor och utnyttja den välkända svenska tilliten. De nästlar sig in i myndigheter och inom välfärden, de infiltrerar varje samhällssfär. De förtär den svenska samhällskroppen inifrån.

Det enda som är förutsägbart med dessa kriminella är att de är oförutsägbara och oberäkneliga och framförallt, att de är OBEHANDLINGSBARA.

Deras brist på skuldkultur, samvete och vilja att vara en del av vårt samhälle gör att det inte finns några andra alternativ än stenhård statlig repression, internering och deportering. Det finns ingen som helst resonansbotten för den typ av rättsåtgärder som vårt system fortfarande försöker använda.

De måste bort. De kan inte och kommer aldrig kunna vara i samhället utan att orsaka ond bråd död. De måste bort.

Men det är viktigt att understryka att problemet med dess kriminella inte begränsar sig till bara de kriminella. Gråzonen mellan kriminell och icke-kriminell är blurrig i de här kretsarna. De aktiva kriminella är bara den yttersta utväxten på ogräset, rötterna går djupare.

Det kryllar av familjer och släkter där alla individer inte själva är kriminella men där det anses vara självklart att på olika sätt bistå de yttersta uttrycken i deras kriminella värv.

Utöver det råder en social acceptans för de här kriminella i invandrarområdena. De ses inte som den asociala cancer de är, de idoliseras, dyrkas, hyllas.

Och ja, inte alla invandrare, men alldeles för många.

All kriminalitet utförs inte av invandrare, men ju grövre kriminalitet vi pratar om desto högre grad av invandrarkriminella.

Det är också så att vardagsbrott i form av cykelstölder, inbrott, misshandel osv i de allra flesta fall också kan länkas till den tyngre kriminaliteten. Det är som ett ekosystem där de mindre brotten oftast sker i relation till de tyngre. Eller som ett solsystem där den tunga invandrarkriminaliteten och dess asociala bas är den himlakropp som de andra formerna av kriminalitet kretsar kring.

Att bekämpa och ta bort kriminella invandrare handlar alltså inte bara om att få bort den grövsta uttrycken av brottsligheten, det handlar också i lika grad om att komma till bukt med den mindre sk vardagsbrotten.

Undantag finns främst inom storskalig ekonomisk brottslighet bland svenskar. Sexualbrott bland svenskar och pedofili bland svenskar, men det på stora hela kan nästan alla former av brott länkas till de här grupperna.

Det gör också att det här är ett förvånansvärt lättbekämpat fenomen för en stat som fortfarande, idioter och policies i rättsväsende till trots, har en förmåga att kunna detektera och bekämpa dessa brott.

All teknik, all underrättelseförmåga, allt våldskapital – allt det finns på plats och står redo att kunna nyttjas närhelst folket väljer ett parti som önskar göra det.

Det som saknas är den politiska viljan. Det är i praktiken det enda som står mellan oss och möjligheten att kunna driva ut det här giftet en gång för alla.

Att arbeta förebyggande på riktigt – Gå till roten av problemet

I svensk debatt anses det inom etablissemanget fortfarande fult och pöbelmässigt att förespråka skärpta straff och hårda konsekvenser.

Samma syn reproduceras via ideologiska institutioner som skolan, universiteten, media och genom vissa kulturarbetare.

Vi har programmerats till att reflexmässigt landa i att rapa upp intränade läten om behovet av förebyggande åtgärder. Detta utifrån den ideologiska tunnelsyn som gör gällande att merparten av dagens kriminella är oförmögna att tänka eller svara på rättssystemets metoder på andra sätt än som infödda och socialiserade svenskar.

Transferiatets förkärlek för ”förebyggande åtgärder”

Förebyggande åtgärder har kommit att förknippas med fritidsgårdar, bidrag, föreningsaktiviteter och annat lullull. Listan med idiotiska påhitt som motiverats utifrån de förbannade orden ”förebyggande åtgärder” är i det här landet tyvärr nästan oändlig.

Det finns materiella incitament att upprätthålla denna fanatiska övertro på dessa verkningslösa åtgärder. Inom ramen för dessa åtgärder kan stora delar av det ständigt växande transferiatet hitta sätt att försörja sig på.

Man kan jobba en hel karriär som ”antirasistisk projektledare”, ”föreningskoordinator i förorten”, bidragsadministratör osv.

Polisen kan, istället för att försöka lösa sina kärnuppgifter, lägga tid och resurser på att dela ut halalkorv och gatstenar i förorten, innan de ska vidare och köpa pizza för kvällens ”Sluta-skjut”-möte med de lokala mördarpsykopaterna från Irak, Somalia och Syrien.

Det är svårt att beskriva vansinnet i ord, men klart är i alla fall att det finns materiella incitament bakom denna galenskap.

De kriminellas förkärlek för ”förebyggande åtgärder”

Även de kriminella nyttjar de här arenorna. Fritidsgårdarna kryllar av kriminella eller närstående till dem. Dessa delar av samhället har kommit att bli perfekta rekryteringsbaser och kommandohöjder för de kriminella gängen. Detsamma gäller att kunna komma in i föreningslivet eller i skolan.

Den där lovvärda eldsjälen i orten, brinner inte sällan för någonting annat än vad de naiva svenskarna tror. När han hyllas för att ha städat upp efter sina vänners och grannars korankravall, kan det mycket väl visa sig att han själv har deltagit i den.

Det är så vi ska förstå denna förekomst.

Att fortsätta göda dessa eldsjälar innebär inte sällan att man fortsätter göda den process som består av att de så att säga bränner fler inom ramen för sitt uppdrag.

Vi måste sluta upp med de här så kallade förebyggande åtgärderna, av den enkla anledningen att de inte är förebyggande åtgärder – de är förvärrande åtgärder.

Och alla med kriminella kopplingar ska rensas ut från alla fritidsgårdar, skolor, föreningar osv.

De facto förebyggande åtgärder:

De förebyggande åtgärder som oftast åsyftas när dessa uttjatade ord används ÄR INTE förebyggande åtgärder, åtminstone inte förebyggande åtgärder när det gäller att stävja förekomsten av brott. Det är snarare tvärtom, de fungerar förebyggande gentemot assimilering, socialisering och lagligt leverne, de ökar förekomsten av brott.

Nästan all grov, organiserad, krigsinspirerad kriminalitet kan idag härledas till den förda invandringspolitiken.

Det är ur den fortsatt växande poolen av invandrare som den här kriminaliteten växer fram. Invandrarpopulationen, de parallella samhällena, områden där det asociala är det sociala – ska förstås som kriminalitetens resurspool. Utan dessa kan den organiserade kriminaliteten, så som den ser ut idag, inte reproduceras.

Denna resurspool måste reduceras till ett absolut minimum. Det måste vara ett överordnat mål för politiken, annars kommer vi aldrig kunna bekämpa den kriminalitet som de andra partierna låtit löpa amok.

Om vi ska jobba brottsförebyggande på riktigt så finns det två stora åtgärder som trumfar allt annat:

Stäng gränsen – fyll inte på med fler.
Återvandra och utvisa alla missanpassade invandrare

DET är att jobba förebyggande.

Utöver det behöver vi också, exempelvis:

Fängsla, utvisa eller på andra sätt neutralisera alla aktiva kriminella
Rensa upp bland alla tidigare sk ”förebyggande åtgärder” och initiativ i samma anda. Bort med skiten!
Totalstopp för idiotprojekt som ”Sluta skjut”, GVI osv.
Rensa ut transferiatet ur våldsmonopol och rättssystem.
Rensa skolor, fritidsgårdar, föreningsliv, och i princip alla sfärer i samhället – från personer med kriminella kopplingar
Inför mekanismer som förhindrar juristkåren och domstolsväsendet från att sväva iväg för långt bort från det allmänna rättsmedvetandet (mer om det nedan)
Bekämpa och motverka de instanser som glorifierar den systemhotande kriminalitetens olika former.

Det här är exempel på åtgärder som fungerar förebyggande. Åtgärder som Örebropartiet förespråkar.

Att bekämpa den grova kriminaliteten

En grov, organiserad, krigsinspirerad och invandrardominerad kriminalitet har tillåtits växa fram i Sverige.

Denna kriminalitet äter sig allt djupare in i vår vardag och i samhällsapparaten. Den infiltrerar våra myndigheter och sätter skräck i bostadsområden.

Det här problemet är, tvärtemot vad riksdagspartierna hävdar, knappast svårt att lösa.

Lösningen på det här är att få bort de här kriminella individerna från samhället.

Antingen genom utvisningar på livstid, fängelse utomlands eller fängelse i Sverige.

De ska bort.

De här individerna förstår ingenting annat än hård makt. Det finns inga andra lösningar än repression.

Sverige har förmågan att detektera samtliga individer inom den grova, organiserade brottsligheten. Sverige har också förmågan att inkapacitera dessa genom antingen utvisningar eller fängelse.

Så varför sker inte detta?

Mellan problemet och dess lösning finns en del hinder.

Dessa hinder består av politiker, jurister, polischefer och kriminalitetens apologeter inom media och kultur. De här aktörerna jobbar på olika sätt för att förhindra att straffskärpningar skrivs in i lagen eller att de sedan implementeras i praktiken.

Vi kan omöjligtvis bekämpa och lösa den grova kriminaliteten om vi inte också forcerar eller kringgår dessa hinder.

Örebropartiet vill, bland annat:

- Inför en särskild brottsbekämpande enhet specialiserad och inriktad på den grova, organiserade kriminaliteten. En slags kriminalpolis.

- Nyttja statens fulla underrättelseförmåga för att detektera och markera individer i och kring den organiserade brottsligheten.

- Dessa asociala element ska registerföras och ”flaggas”, dvs den brottsbekämpande myndigheten sätter en stämpel på dessa i sina register varmed en helt ny horisont av verktyg och åtgärder öppnar sig.

- Den brottsbekämpande myndigheten har rätt att nyttja avlyssning, övervakning, maximal brottsprovokation och häktning i förebyggande syfte i de fall det rör en individ som flaggats som aktiv i eller kring de här kretsarna.

- Syftet är inte i huvudsak att förmå dessa individer att välja en laglig bana, det är inte samhällets uppdrag. Det är inte heller möjligt att resonera med de här individerna. Syftet är att få bort dem från samhället på så lång tid det bara går.

- Det är fullt möjligt att punktmarkera de här kriminella individerna så till den grad att de inte längre kan vara kriminella. Det ska göras. Man ska vara på dem dag och natt.

- Inom ramen för denna nya brottsbekämpande enhet ska det finnas en egen dedikerad utredningsmyndighet där åklagare och poliser jobbar sida vid sida.

- En särskild specialdomstol ska införas, specialiserad och inriktad på denna grova kriminalitet.

- Domarna ska handplockas för att säkerställa att de inte tänker och fungerar på det sätt som merparten av Sveriges jurister fungerar – dvs de här ska ha till syfte att skydda samhället, snarare än de kriminella.

- De kriminella ska därefter dömas till automatisk utvisning om de kan klassas som del av invandrarpopulationen, eller väldigt långa fängelsestraff (beroende på brott) i Sverige i de fall de är svenskar.

- Alla mängdrabatter och dylikt ska naturligtvis avskaffas.

För att detta ska kunna ske måste den nya brottsbekämpande myndigheten vara fri från den klientel som dagens polismyndighet i dagsläget kryllar av. Alla poliser inom denna nya kriminalpolis kommer behöva söka sina tjänster från grunden. En kommitté av politiskt målmedvetna kadrer ska vara drivande i processen att bygga upp denna nya kriminalpolis.

Samma princip ska gälla dess utredningsverksamhet samt den nya specialdomstolen och de fängelseinstitutioner som ska husera de asociala element som inte redan utvisats.

Detta kräver i sin tur politisk medvetenhet, att styrande politiker följer bollen hela vägen och inte överlåter någon del av kedjan till samma inkompetenta rättsväsende som fört oss hit.

De lagar som måste till kan, vid politisk majoritet i riksdagen, snabbutredas och klubbas igenom inom loppet av någon månad.

Allt det här är möjligt och enkelt att genomföra. Mycket enklare än många andra saker inom svensk politik.

Anledningen till att dessa lagar inte klubbas igenom, att de inkompetenta inte rensas ut, att de nya specialenheterna inte formeras, att de kriminella inte bekämpas eller döms – beror på att det saknas en tillräcklig politisk vilja för det.

Det är inte svårare än så.

Örebropartiet har denna politiska vilja. En röst på oss är en röst för att lösa problemen.

En röst på åttaklövern är en röst på att politiker ska fortsätta med att slå knut på sig själva i den intellektuella akrobatik som krävs för att bortförklara varför man inte går från A till B och bara löser problemen…

Olagligt vara medlem i gäng samt ny maffialagstiftning

Svensk lagstiftning är inte anpassad efter en verklighet med organiserad, storskalig och systemhotande gängbrottslighet. Man kan, i bästa fall, döma de som utför de enstaka brotten, men inte komma åt organisationen. Många gånger går ledarskikten helt straffria. Ibland för att de håller sig undan, ibland för att bevisbördan mot dem är svårare att nå än mot springfolket.

Örebropartiet vill dramatiskt utöka statens möjligheter att ge sig på gängen i egenskap av gäng. Dels ska det självklart vara olagligt att överhuvudtaget vara medlem i organiserad brottslighet. Vidare behövs en bredare maffialagstiftning i stil med amerikanska RICO.

En sådan lag ska ge större möjlighet till kollektivt straffansvar för kriminella – man ska lagföra inte bara just den som skjutit in i frisersalongen utan också beslagta alla tillgångar och spärra in alla som på något sätt tjänat på det på livstid.

Ett mönster av samröre med organiserad brottslighet ska ge mycket högre straff än de små enskilda brott man kan ha begått ”i tjänsten”.

Rödflaggning

Det ska vara helt omöjligt att befinna sig i Sverige som gängkriminell. Här räcker inte samma verktygslåda som alltid, samma långsamma processer kopplade till enskilda brott, utan hela samhället behöver vändas emot den systemhotande brottslighet. De ska vräkas, fördrivas och nekas alla resurser.

Till det hör möjligheten att proaktivt svartlista och rödflagga kriminella, så att de och deras anhöriga inte kan begå brott överhuvudtaget.

Det handlar om att begränsa möjligheterna till att bland annat:

- få bidrag,

- starta företag,

- hyra lokaler,

- kontakta andra kriminella,

- återvända till Sverige om de lämnar landet,

- komma åt sina tillgångar (som då blir frysta),

- överföra pengar,

- ta emot pengar,

- ta offentlig anställning,

- med mera.

Nyckeln till att det funkar är en fungerande underrättelseverksamhet.

Polisen

Dagens poliskår fokuserar på fel saker. Man fokuserar inte på kärnverksamheten.

Örebropartiet vill rensa upp inom polisen. Det kryllar av personer som inte ska vara poliser. Dessa måste bort från myndigheten. Örebropartiet vill renodla polisverksamheten och styra dess fokus till rätt saker!

Den (politiska) pinnjakten

Dagens polis fokuserar på fel saker. Man fokuserar inte på kärnverksamheten.

Det här grundar sig i att polisen styrs av en politisk logik.

Det är troligtvis ofrånkomligt att ett ledarskikt för en polismyndighet känner sig nödgade att blidka sina politiska överordnade, men det spelar roll vilka dessa politiker är och vad dessa politiker gillar och ogillar.

Polisen skulle ganska snabbt sluta med denna pinnjakt om de politiska överordnade slutade berömma de pinnar som hämtas hem.

De flesta vet idag att polismyndigheten i mångt och mycket sysslar med en sk ”pinnjakt”, att förbättra statistiken för statistikens skull. Det är en öppen hemlighet.

Det är på pappret bättre att sätta dit Pundarbengan och hans missbrukarpolare som knarkat sen 1968, och sy på dem nya straff för ”omätbar mängd narkotika uppmätt i fick-luddet” än att exempelvis punktmarkera det kriminella gäng som säljer den stora mängden amfetamin.

En pinne - att punktmarkera kriminella gäng - väger i det här exemplet kvalitativt tyngre för samhället än de andra 250, men polisen springer på de lågt hängande frukterna här för att förbättra statistiken.

Statistiken visas därefter upp för en medvetet okritisk politikerkår. Hade dagens politiker sagt ”fokusera på det som faktiskt spelar roll istället” så hade polischeferna varit tvungna att försöka jobba och uppnå det istället.

Polischefernas prioriteringar, den politiska pinnjakten, polisens felaktiga fokus – är ett politiskt problem. Det är inte ett problem isolerad till polisen i sig, det är direkt kopplat till politikernas oförmåga att styra.

Politikernas jobb är att säga ”nej, nu gör ni fel” till den poliskår som misslyckas med sitt kärnuppdrag. Politikernas jobb är att sparka den polischef som inte klarar att leverera.

Riksdagens politiker har istället valt den permanenta applåden som strategi. Det spelar ingen roll hur klapprutten polisledningen är, politikerna bekräftar och belönar dem istället för att byta ut dem.

Polisens uppdrag är att förebygga, utreda och bekämpa brott. Trots det kan vi alla se hur verksamheten i allt högre grad styrs mot sådant som är enkelt att mäta, redovisa och politiskt belöna, snarare än mot de brott som orsakar störst skada för samhället.

Denna politiska pinnjakt kan förstås utifrån, huvudsakligen, fyra samverkande delar.

För det första har polisens styrning under lång tid präglats av en New Public Management-inspirerad styrlogik. Verksamheten bedöms genom statistik, nyckeltal och mätbara resultat, vilket skapar ett fokus på kvantitet framför kvalitet.

För det andra omsätts denna styrlogik genom olika styrverktyg, såsom handlingsplaner, verksamhetsmål, uppföljningar och prestationsmått. När det som är lätt att mäta blir viktigare än det som är svårt att mäta riskerar polisens prioriteringar att förskjutas från kärnverksamheten.

För det tredje påverkas polisens prioriteringar av den politiska värdegrund som för tillfället dominerar. Myndigheten förväntas inte bara bekämpa brott, utan också driva olika politiskt prioriterade projekt och kampanjer. Vad som anses vara en framgång avgörs därmed inte enbart av brottsbekämpningens resultat, utan också av vilka frågor som för stunden är politiskt efterfrågade.

Som exempel på detta har vi polisens fäbless att sätta efter sexköp eller personer som har cannabis för eget bruk. Prostitution i sig eller cannabisrökande i sig är sällan ett brott gentemot någon, men utifrån den ideologi som dominerar polismyndigheten så slår man ner på det här oproportionerligt mycket hårdare än vad man gör mot den grova, organiserade brottsligheten.

Även i de fall då den prostituerade valt att prostituera sig självmant och ingen kommit till skada när hon sålt sexuella tjänster – så är det här något som applåderas internt. Det här väger tyngre än att sätta efter yrkeskriminella.

Inom ramen för samma värdegrund ryms också de tankar som dominerar rättsväsendet i stort, samtida vänsteridéer som gör gällande att kriminella invandrare är offer för strukturell rasism, snarare än att de självmant valt att bli kriminella och förkasta det svenska samhällets sociala normer. Att de här inte ska bekämpas med hård maktutövning, utan snarare processas inom ramen för mjuk maktutövning osv.

Det här är samma typ av ideologi som dominerar media och de politiska partierna. Dessa ideologiska preferenser påverkar polisens prioriteringar.

För det fjärde skapas karriärsincitament för chefer att anpassa verksamheten efter dessa förväntningar. Befordran, förtroende och positiva utvärderingar bygger i hög grad på att leverera det som efterfrågas uppifrån. Resultatet blir en organisation där statistiskt gynnsamma och politiskt uppskattade insatser riskerar att prioriteras framför ett långsiktigt och målmedvetet arbete mot den grova organiserade brottsligheten.

Om vi ska få bort pinnjakten behöver vi ha politiker som vågar ta tjuren vid hornen. Som sparkar de chefer som inte levererar faktiska resultat där det spelar roll. Som vågar styra, som vågar agera som politiker ska agera.

Kulissbyggen

Polisen har på senare år börjat ägna allt större del åt olika former av kulisbyggen. När ett mord sker så mobiliserar man 20-30 bilar som ska stå och blinka med blåljusen på på brottsplatsen. Detta samtidigt som man slarvar med att säkra bevisen.

Man skickar fram olika taltrattar som står och orerar om hur man ska gå fram som en pansarvagn samtidigt som varken de interna polisiära direktiven eller de externa politiska direktiven förändrats.

Det är teater. Syftet är att köpa sig tid och slippa kritiska granskningar av ens ständiga misslyckanden.

Det här kulissbygget ska upphöra.

Transferiatets inflytande på polisen

Hand i hand med pinnjakten har vi också transferiatets framväxt och påverkan på dels polismyndigheten, dels rättsväsendet i stort.

När styrlogiken präglas av NPM, när metoderna blir därefter – alltså handlingsplaner, workshops, uppföljningsrapporter och andra byråkratiska ritualer så går det som hand i handske med transferiatet.

Nu kan nya hittepåtjänster anställas inom ramen för allt detta.

HR-avdelningar, kommunikationsavdelningar, ideologiproducerande avdelningar med internt fokus. Allt det här äter upp utrymmet på kärnverksamhetens bekostnad.

Polismyndigheten förvrids från att vara en del av våldsmonopolet, kapabelt att nyttja hård maktutövning – våld, repression osv – till att bli ännu en byråkratisk enhet i mängden.

Mjuk maktutövning – förebyggande arbete, rehabilitering, dialoger osv – där kan transferiatet hitta legitimitet för sina tjänster.

Resurs-alibit

Vi får ständigt höra från polischeferna att de saknar tillräckliga resurser. Oavsett hur många fler miljarder som politikerna öser över dem så är lätet alltid detsamma.

Dessa läten, denna ursäkt, att polisen inte kan prioritera kärnverksamheten för man saknar resurserna, fungerar som ett evigt alibi.

OM polisen bara hade haft mer resurser, ja då hade det gått att lösa brottsligheten. Men nu har ju inte polisen tillräckligt med resurser, så nu går ju inte det. Det är så de vill att man ska tänka.

Och politiker kan slå sig för bröstet bara genom att tilldela extra resursanslag, ungefär som ”nu har vi gjort vår del”.

Men det är inte här skon klämmer.

Polismyndighetens ledning är inkompetent. Den är inte kapabel att hantera resurserna, oavsett dess storlek. De prioriterar fel.

Det är där skon klämmer.

Och politikerkåren behöver då agera som politiker – STYRA, rensa upp, ge konkreta direktiv, snarare än att slött fortsätta slösa skattepengar på en myndighet och verksamhet som uppenbarligen inte är byxad att klara av att hantera dem.

Örebropartiet går inte i denna fälla. Det är opportunt att spela med ”polisen måste få mer resurser”. Nej. Polisen måste börja sköta sin kärnverksamhet och sluta göra allt annat.

Bryt isär för att bygga upp

Örebropartiet vill bryta isär dagens polismyndighet i mindre beståndsdelar i syfte att kunna bygga upp en polisiär kärnverksamhet igen.

Det har fått gå så långt, polisen har blivit så urbota klapprutten på sitt kärnuppdrag så det finns inga alternativ.

Dagens poliskår behöver läggas ner i sin nuvarande form.

Polisverksamheten ska delas i huvudsakligen två delar.

En kriminalpolisverksamhet – en brottsbekämpande myndighet.
En ordningspolisverksamhet – sköter de mer civila delarna och att upprätthålla den allmänna ordningen.

Kriminalpolisen

Kriminalpolisen ska bekämpa brottsligheten. Här hittar vi specialiserade enheter och utredare.

Dels särskild enhet för att hantera den grova, organiserade, krigsinspirerade invandrarkriminaliteten, dels särskild enhet för pedofilbrott, dels särskild enhet för sexualbrott osv.

Här kan även finnas enheter för brott av inte lika grov karaktär, men som likt förbannat ska lösas och hanteras, snarare än läggas på hög eller läggas ner. Cykelstölder, mindre inbrott, stölder i butik osv.

De här enheterna ska inte göra någonting annat än att punktmarkera och utrota förekomsten av kriminella element.

Särskild utredningsmyndighet

En särskild utredningsmyndighet ska upprättas som är specialiserade på olika brottstyper. Här ska poliser och åklagare jobba sida vid sida. Denna kan ligga inom ramen för Kriminalpolisens hägn eller så kan den ligga utanför.

Huvudsaken är att en särskild utredningsmyndighet införs, som kan specialisera sig på brottsutredande verksamhet.

Poliser och åklagare ska inte jobba parallellt eller i otakt med varandra. De ska jobba tillsammans för att kunna bekämpa kriminaliteten. Det ska inte finnas några hål i utredningarna, det ska inte saknas bevis. Det ska inte ta så lång tid att brott hinner preskriberas eller att vittnen glömmer bort vad som hänt.

Det är fullt möjligt att få till högkvalitativ utredningsverksamhet igen, men då ska det skötas och styras av erfarna utredare och då måste vi rensa ut de element som idag är inne och STÖR verksamheten.

Vissa utredningsenheter kan vara specialiserade på olika former av kriminalitet. Exempelvis bör det finnas en särskild, dedikerad, enhet endast inriktad på den organiserade brottsligheten, en annan som är helt inriktad mot pedofilbrott osv.

Ordningspolisen

Ordningspolisen ska ha uppdraget att upprätthålla ordningen i samhället.

Det är under denna polisverksamhet som vi hittar en särskild, dedikerad trafikpolis – snarare än att alla poliser ute på fältet ska springa runt och jaga pinnar med sin drägermaskin bara för att.

Det är ordningspolisen som är närvarande på event, konserter och demonstrationer.

Ordningspolisen sköter passhantering, ansökningar och andra ärenden av administrativ karaktär.

Polisen ska dock fråntas ansvaret för vapenfrågor, det ska ligga under Vapennämnden.

Läs mer om vapenfrågor här.

Örebropartiet är också för att fler komplement till ordningspolisen, antingen i form av deputerade byalag eller kommunala vaktkårer som är så nära kommunala poliskårer man kan komma. Dessa kan avlasta och komplettera ordningspolisen i deras patrullerande verksamhet, att upprätthålla ordning på gator och torg.

Massutrensningar och renodling av polisstyrkan!

Precis som med de flesta myndigheterna i samhället vi behöver även här genomföra massutrensningar av individer som uppenbarligen inte har i denna typ av verksamhet att göra.

Det kryllar av polisprinsessor som alltså haft sexuella relationer med grovt kriminella. De här individerna ska aldrig jobba inom svenska myndigheter igen.

Det finns även släktingar och anhöriga till kriminella inom myndigheten.

De här ska rödflaggas, de ska inte gå nära polisen eller någon annan myndighet.

Det kryllar också av pippilottor som har för vana att anmäla sina kollegor till interna HR-funktioner och dylikt för att någon sagt ett ord som ”inte är okej” eller vad det nu må vara. Extremt opassande individer att ha inom våldsmonopolet.

Alla högre polischefer måste få sparken. Hela ledarskiktet måste bort. De är alla medskyldiga till vad svensk polis kommit att bli. De har alla haft möjligheterna att höja rösterna, men de har istället hållit käften och attackerat de poliser som stuckit ut. Hur polisen hanterade vår medlem och politiker Peter Springare är ett ypperligt exempel på varför detta klientel måste rensas ut.

Alla funktioner som inte är direkt hänförliga till de polisiära kärnuppdrag ska utraderas fullkomligt. Transferiatet ska avskaffas som klass, det gäller alltså även inom ramen för de polisiära verksamheterna.

Avskaffa kvoteringarna omedelbart – inför rätt sorts krav

I sin iver att kvotera in invandrare och kvinnor, har polisutbildningarna och myndigheten anpassat sina krav.

Det är politiskt korrekta prussiluskor och prinsessor som avancerar inom polisen, medan de riktiga veteranerna marginaliseras.

Polisens interna kultur påminner om ett ungdomsförbund på den politiska vänsterkanten.

Vi vill istället skapa en kultur som premierar polisiär kärnverksamhet.

Vi måste få ut alla jävla pippilottor och fjollor.

Polisen är samhällets yttersta värn. Det är våld.

Alla poliser ska testas utifrån nya striktare krav i syfte att sålla bort de som inte ens har den fysiska förmågan eller styrkan att kunna trycka av ett tjänstevapen.

Polisutbildningarna ska göras om.

Avakademisera polisen

Polisen är ett hantverksyrke.

Det är något som kräver åratal av praktisk övning, efter det att man klarat de grundläggande fysiska och psykologiska krav som måste ställas på en.

Tyvärr är denna syn inte politiskt opportun.

Polisfacket, och andra krafter inom polismyndigheten, har verkat för att akademisera polisen, att förflytta den bort från en praktisk karaktär till en mer teoretisk sådan.

Det är förståeligt att ett fackförbund hänfaller till det i dagens Sverige. Facklig kamp, strid, det som facken är till för – har sedan länge förpassats till en svunnen tid.

Ska en yrkeskår flytta fram positionerna idag så är det oftast gynnsamt att kunna addera fler högskolepoäng till utbildningarna varmed man kan använda det som något sorts argument för högre löner, villkor osv.

Dessutom är det gynnsamt för de karriärister som söker sig till polisen. De som ser polisverksamheten som en potentiell språngbräda att nyttja för finare jobb längre fram.

Vi måste bort från det här.

Polisverksamhet är blod, piss, död och ångest. Det är att storma en byggnad där det pågår dödligt våld, det är att lyfta upp den nerpissade och nerspydda alkoholisten och skjutsa hem honom, det är att ta hand om gallskrikande barn som suttit i sin egna avföring i åtta timmar medan mamman och pappan ligger döda i en överdos. Det är att statuera exempel, att inte backa när en kaxig kaosblatte skriker horunge i någon av våra förortsområden – att skalla vederbörande och skjutsa ut fanskapet utan skor till närmsta grustag, för att därefter hämta honom till häkte eller till ett väntande plan på flygplatsen. Eller att skjutsa direkt till flygplatsen. Det går det också. Det är att nyttja dödligt våld när situationen kräver det.

Det är att göra allt det som måste göras. Det är ett rent helvete. Det är inte för alla.

Det varken kan eller ska vara för alla.

Det här kan man inte läsa sig till på någon högskola. Man kan lära sig grunder, sen måste man drillas in i det. Praktiskt. Likt en lärling.

Det är ett hantverksyrke och ett jävla fint sådant dessutom.

Det här yrket ska inte akademiseras sönder. Det ska styras bort från akademin.

Det som står i vägen för polisers bättre arbetsvillkor är snarare politikerna.

Örebropartiet är inte som de andra partierna. Vi kommer premiera polisyrket utan att det ska krävas mer abstrakta högskolepoäng.

Naturligtvis ska poliser ha högre löner och bättre villkor.

Men detta måste gå hand i hand med att vi renodlar vilka som är och blir poliser.

Det här saknas hos de andra partierna. De förhåller sig passiva gentemot det här. Eller står de och applåderar att man kvoterar in kvinnor och invandrare som om det skulle vara något jävla självändamål!

Vi kan inte ha poliser som backar inför skräpfolket, SOM RETIRERAR INFÖR KORANKRAVALLER istället för att skjuta skarpt, som börjar gråta för de blir kallade för hora eller som anmäler kollegan för att han kallat en pissbabbe för en pissbabbe. Vad får vi för samhälle då? Den frågan vet vi ju tyvärr svaret på.

Det här vill Örebropartiet, som enda parti, förändra. Inget annat parti adresserar polismyndigheten dysfunktionalitet och hur denna problematik ska lösas. Inget annat parti än Örebropartiet.

Polisen ska prioritera rätt – Pinnjakten ska upphöra!

Polisens pinnjakt ska upphöra.

Det kräver en annan sorts prioriteringar.

Polisen ska prioritera att utrota förekomsten av den samtida invandrarkriminaliteten, det här kommer ske parallellt med vår återvandrings- och utvisningspolitik. Det här fenomenet ska utrotas från svenska samhället. Det ska inte förekomma.

Polisen ska fokusera på att bekämpa brott, brott som skadar andra människor.

Alltifrån cykelstölder, till våldtäkter, till mord, till bedrägeri, till hatbrott mot svenskar, till organiserade brottslighetens alla uttryck.

I dagsläget är pinnjakten avseende sexköp och cannabis i full gång. Det här måste få ett stopp.

Människohandel ska bekämpas. Knarkligor ska bekämpas.

Att två vuxna helt enkelt samtycke ingår ett avtal, det ska inte vara ett brott som väger tyngre än viktigare brott. Att någon röker en joppe är inte heller något som ska föranleda polisen att vända bort blicken där den verkligen ska vara.

Även om vi som parti inte nödvändigtvis skulle landa i att legalisera de här fenomenen så är det idag HELT OFÖRSVARLIGT att lägga så enormt stor del av polisverksamheten på sån här skit.

Det här ska INTE vara prioriterat.

Inte heller ska det vara prioriterat att mobilisera halva polisstyrkan för att jaga någon som misstänkt ha avlivat skadedjur, exempelvis varg eller skarv. Det gäller även om den misstänkte är en framgångsrik miljardär. Det gäller oavsett vem vederbörande är.

Polisen lägger så otrolig mycket fokus på helt saker.

Örebropartiet vill överlag riva upp svensk miljölagstiftning. Vargen ska jagas ner till ett bestånd där den inte utgör problem.

Obetydliga småbrott där människor inte skadas ska prioriteras ner.

De andra partierna vågar inte ge den här sortens direktiv. För då kan någon kärring på Dagens Nyheter bli kränkt.

Tipspengar

I många länder, som USA till Danmark, finns det möjlighet för polisen att betala ut tipspengar till den som lämnar information som leder till att man kan lösa grova brott.

I Sverige är möjligheterna däremot extremt begränsade. Det som betalas ut är i princip bara mindre summor inom redan existerande informatörsverksamhet.

Här har vi bakbundit polisen helt i onödan. Det finns ingen bra anledning till det.

Vi vill ge polisen möjlighet att både betala ut större summor till allmänheten post-facto för tips som leder till att man kan beslagta gängkriminellas vapengömmor, arrestera dem eller på annat sätt bidrar till att rota ut någon del av den organiserade brottsligheten.

Vidare måste polisen få möjlighet att också på förhand utlysa belöning för tips som gäller enskilda brottslingar.

Byavakter, grannsamverkan, deputering

Polisen är inte ständigt närvarande på plats överallt. I stora delar av landet finns polisen knappt alls. Det har gett internationella stöld-, vålds- och inbrottsligor fri lejd att härja i Sverige. Svenskar i alla väderstreck har ständigt större anledning att oroa sig för hem, härd och liv.

På många ställen får då de boende istället själva försöka lösa arbetet mot brottslighet i form av grannsamverkan, byavakter och andra brottsförebyggande sammanslutningar. Det vill säga: medborgarna själva spanar, patrullerar och har uppsikt mot brotten.

Med sådana sammanslutningar kan lokala rån, inbrott och stöld ofta minska rejält. Ändå är underutnyttjade och ouppskattade av polisen. Det är stora trösklar för att få igång dem och de saknar ofta riktiga befogenheter. På många ställen fungerar inte det samarbete med polisen som behövs.

Makten betraktar alltså dessa – som bara vill säkra tryggheten för sina områden och familjer – som problem istället för en resurs att utnyttja och medborgare att stödja.

Vi vill istället stärka denna funktion kraftigt. De borde ses som lika självklara delar av den svenska infrastrukturen som vägföreningar och lokala idrottslag. De ska lika självklart som dessa kunna få stöd från det offentliga.

Örebropartiet vill införa ett system där dessa organisationer i vissa fall kan ”deputeras” av den lokala polisen och därmed få större befogenheter att bevaka, ingripa och utrusta sig. De ska kunna ta över vissa polisiära uppgifter och exempelvis mycket friare än annars få envarsgripa kriminella.

Gränsskyddet

Det svenska gränsskyddet har kraftigt försvagats sedan EU-inträdet. Det är en sak att svenskar kan pendla över Öresundsbron mellan Malmö och Danmark – men en helt annan när gängens vapen, medlemmar och gods (från stöldgods till människohandel) flödar fritt in i och ut ur landet. Detsamma gäller illegal invandring.

Dessa saker är mycket viktigare att slå ner på än privat sprit som en svensk handlat i Danmark och tar med sig hem, som tullen idag spenderar tid och resurser på. Den prioriteringen måste vändas.

Men till syvende och sist måste den svenska staten kunna ha koll på vem och vad som kommer in och ut ur landet.

Därför måste gränsskyddet kraftigt förstärkas, beväpnas och riktas in mot skiten som väller in i landet. Om metoderna bryter mot EU-regler – fine. Då är det så. Svenskarnas säkerhet måste gå först.

Vidare är gränsskyddets myndigheter – Tullverket och Kustbevakningen – särskilt känsliga för korruption och infiltrering. Gängen har stora ekonomiska intressen i att nästla sig in i dessa funktioner. Därför behöver granskningen av den egna personalen stärkas och anställningarna begränsas till svenskar och assimilerade invandrare, då rejält bakgrundskontrollerade. Gränskontroller ska ske helt i offentlig regi och inte lejas ut till dyra privata bolag där staten inte har kontroll.

Övervakning

De etablerade partierna hycklar ständigt om integritet och övervakning. I Bryssel så påivrar de digital övervakning över laglydiga svenskar genom Chat Control och lägger sig ständigt i våra privatliv.

Samtidigt blir det ramaskri om någon vill sätta upp en kamera över sin gård eller i sin butik som råkar riktas en mikrograd för mycket ut mot väg, torg eller gata.

Alltså: Laglydiga svenskar ska övervakas in på bara skinnet, men de får inte själva slå vakt om sin säkerhet. Gör de det så straffas de. Kriminella får löpa fritt.

På så sätt har vi bakbundit oss från en relativt mild åtgärd med stor effekt. Att en kamera sitter uppe i en butik, i en tunnel, på ett torg, vid parkering eller över ett cykelställ är det få som oroar sig över. Tvärtom motverkar det att brott begås så att man kan känna sig tryggare – kan vara mindre orolig över att bli anfallen, rånad eller skjuten. När ett brott väl begås kan man med kameror mycket snabbare identifiera och spåra gärningsmannen.

Det riktigt grova ingreppet på integriteten, däremot, att staten ska kunna läsa alla dina privata meddelanden, det går tydligen bra! Men till vilken effekt? Idag ingriper polisen inte ens på mordbeställningar i helt öppna forum. Och tror man att de kriminella inte kan hitta andra sätt att kommunicera än att chatta öppet där polisen ser?

Örebropartiet är helt emot Chat Control. Däremot vill vi sätta upp mycket fler kameror i offentliga rummet. Dels genom att låta kommuner, polisen och myndigheter med egna fastigheter utöka sin övervakning dramatiskt. Dels måste privatpersoner och företag fritt få sätta upp kameror på sin egen fastighet.

Särskilda brottstyper

Bedrägeri

Bedrägerier mot svenskar har ökat i takt med den organiserade kriminalitetens utbredning.

Det här prioriteras inte i tillräcklig utsträckning.

Örebropartiet vill utrota förekomsten av bedrägerier.

Merparten av bedrägerierna riktas mot unga, äldre eller personer med förståndshandikapp.

De äckliga kräk som bedriver denna typ av brottslighet riktar målmedvetet in sig på personer som har svårare att värja sig för det här.

Vi vill att nya lagar och bestämmelser ska införas som gör det möjligt att ångra transaktioner flera steg.

Det här är i princip tekniskt möjligt redan idag, men det är inte politiskt prioriterat.

I och med att ekonomin är digitaliserad så går det i princip att följa en krona genom en hel transaktionskedja. Alla banker är anslutna till samma betalsystem.

Banker spärrar människor på löpande band av helt fel orsaker, exempelvis att någon skrivit politiska kommentarer på internet. Men den organiserade brottsligheten får hålla på.

Vi vill därför så långt det är möjligt införa bestämmer som möjliggör att man ska kunna ångra och återkalla transaktioner. Det ska vara möjligt att häva köp som skett som ett led av brottsligheten.

Det är brottslingen som ska bli personligt ansvarig att betala tillbaka beloppen, utöver att avtjäna straff för brotten.

Det går också att med hjälp av AI i högre utsträckning detektera misstänkt bedrägeri, införa automatiska spärrar osv.

Det här ska vara prioriterat.

Vi vill mobilisera statens fulla underättelseförmåga i syfte att kartlägga och krossa de element som väljer att ägna sig åt den här sortens bedrägeri.

De skyldiga ska straffas hårt. Fängelse enligt partiets modell om straffarbete som norm, men de ska också åläggas att betala tillbaka varenda krona som stulits via bedrägerier, i de fall då vi inte klarar av att återställa transaktionerna.

Summa summarum:

- Det görs för lite på det här området

- Vi vill göra mer, vi vill prioritera det här

- Vi ser att det finns tekniska möjligheter för att kunna åstadkomma mer här

Pedofili

Pedofili går inte att bota

Det mesta talar för att Pedofili inte går att bota. I vissa fall kanske det går att ”hantera” och hindra att pedofilen blir utåtagerande, men pedofilen blir aldrig kvitt sin drift. Därmed utgör pedofiler alltid en risk för våra barn. Förr eller senare kan och kommer pedofilen att bli utåtagerande.

Därför behöver vi utforma en politik som handlar om att fånga in och ha kontroll på pedofilerna.

De andra partiernas politik är pedofilvänlig. Det kan inte beskrivas i andra ordalag. En politik som tillåter pedofiler att leva helt fria liv är en pedofilvänlig politik. En politik som går ut på att söka upp, spärra in och/eller ha stenhård kontroll på var alla pedofiler befinner sig – är inte pedofilvänlig, den är pedofilkontrollerande och därmed barnvänlig.

Som vi skrivit i andra delar av valprogrammet kan politiker stifta lagar inom loppet av dagar, veckor eller månader. Det är inte försvarbart att de andra åtta partierna inte presenterat mer offensiva, konkreta och praktiska förslag på hur vi ska kunna hantera pedofilproblemet.

Även om pedofili inte går att bota så ska det ändå finnas möjligheter för pedofiler att själva kunna anmäla sig till myndigheterna så att de kan registreras och samhället får kontroll på dem. De allra flesta pedofilerna kommer ju dock aldrig självmant att överlämna sig till myndigheterna, men möjligheten ska finnas.

Bort från samhället, bort från barn – hårdare och längre straff!

Om det är bevisat att en person självmedvetet laddat ner och konsumerat övergreppsmaterial på barn ska den personen dömas till flera år i fängelse. I dagsläget kan pedofilerna vara ute efter några månader.

Utöver det ska personen bära fotboja resten av livet och registreras i ett nationellt register.

Möjligheten till barnförbud mot personer med pedofilläggning ska införas, alltså förbud mot att vistas med barn.

Beroende på brottets art så ska straffet utformas därefter. Ju grövre brottet är desto hårdare ska straffet och påföljderna bli.

Övergrepp mot barn ska i leda till väldigt långa fängelsestraff, i regel livstid. De här personerna har förverkat sin rätt att vistas i det svenska samhället.

Kriminalisera uppsökande av barn i sexuellt syfte

I dagsläget är det i Sverige inte kriminellt att söka efter barn i sexuellt syfte. Det är det i andra länder. Det ska det vara även här.

Det ska räcka för att polisens pedofilenhet ska söka rätt på dig och spärra in dig.

Nationellt pedofilregister istället för pedofilskyddande förtalslagstiftning

I de andra partiernas Sverige döms och/eller åtalas föräldrar och pedofilbekämpande initiativ, som exempelvis, Dumpen, för förtal ifall de varnar för eller påpekar att en pedofil är dömd för pedofila brott.

Det här är så sinnessjukt så det finns inte. Det här är direkt pedofilvänlig politik.

Det här ska rivas upp med rötterna. Det går också att lösa med väldigt enkla lagändringar, något som de andra partierna är fullt medvetna men som de helt enkelt skitit i. De tycker inte det är tillräckligt viktigt.

Det ska vara fullt lagligt att varna för pedofiler i området, det skyddar nämligen barn. Det är alltså en bra sak!

Det ska dessutom upprättas nationella pedofilregister, med biometrisk information för att förhindra identitetsförfalskning, så att samhällets medborgare alltid ska kunna skydda sig från pedofiler.

Kemisk kastrering

Alla som döms för pedofila brott ska genomgå kemisk kastrering.

Det sänker testosteronnivåerna och kan i vissa fall ha en hämmande effekt på sexualdriften. Det kan dock inte tillskrivas för stor vikt utan ska förstås som en åtgärd bland flera, ett av flera verktyg i verktygslådan.

Fotboja på alla som döms för pedofila brott

Alla pedofiler som ertappas och döms ska bära fotboja resten av livet så staten alltid vet var de befinner sig. Med hjälp av fotboja kan man också ha system där larm går igång ifall vederbörande rör sig inom vissa områden.

Vi ska ha koll på dem.

De flesta kommer dock sitta inspärrade.

Fria tyglar för dedikerade pedofiljägare inom polisen

En särskild enhet inriktad på sexualbrott mot barn ska införas. Det finns ett embryo till det idag, men de är fortfarande bakbundna av byråkratiska och juridiska hinder som försvårar direkta ingripanden och/eller användning av hemliga tvångsmedel. Här ska denna enhet få fullt handlingsutrymme i syfte att kunna detektera och fånga pedofiler. Idag är det för många mellansteg. De ska bort.

Idag kan polisen detektera ett övergrepp på internet men sen kan det dröja timmar för att de inte kan pinpointa telefonen och adressen – till följd av för trög beslutskedja. Allt det här kan göras effektivare.

Den här enheten ska äga alla beslut fram till dess att materialet presenteras för en specialdomstol. Dit räknas bland annat rätten att häkta direkt efter att man gripit någon. Bort med alla jävla procedurer som går ut på att titta snett över axeln i riktning mot någon halvintresserad åklagare. Pang på! Allt som krävs ska finnas ”in house”.

Enheten ska jobba på alla sätt som möjliggör upptäckt och gripanden av fler pedofiler, dit räknas bland annat liknande tillvägagångssätt som Dumpen idag jobbar.

Brotten ska också utredas i nära anslutning till enheten, snarare än att någon extern åklagare ska ta tid på sig att fatta beslut om det ena med det tredje.

Poliser som jobbar med dessa brott säger att de hade kunnat tiodubbla antalet gripna pedofiler om de fick fria händer. Partiet vill ge dem fria händer inom ramen för det här uppdraget.

Färre mellansteg innebär inte bara att fler barn kan räddas, det innebär också en besparing – vilket nästan alltid är fallet med överflöd av byråkrater. Här ska yxan gå.

Resurser för rätt ändamål och bättre villkor

“Polisen behöver mer resurser!” Partiet är överlag allergiska mot det intränade lätet som polismyndigheten rapar upp i stup i kvarten när de ska skapa ett alibi för sin envisa oförmåga att klara av att prioritera kärnverksamheten.

Men.

Att jobba med att bekämpa och utreda pedofila brott kräver ett otroligt psyke. De poliser och anställda som jobbar med detta ska ha ordentliga löner och villkor, inklusive hela arsenalen av psykologhjälp och stödåtgärder. De flesta kan nog knappt föreställa sig vilket jävla mörker det är att hantera.

Här ska vi ha särskilda lönetillägg och extra bra arbetsvillkor.

Det betyder dock inte att regeringen måste skjuta till MER resurser till de polisiära myndigheterna, det går att uppnå detta genom de omprioriteringar och renodlingar av verksamheten som Örebropartiet redan förespråkar.

Utökade befogenheter ger utökad rättssäkerhet

Övergrepp mot barn är bland det värsta en människa kan göra. Det råder inga tveksamheter kring hur Örebropartiet ser på dessa brott och vad man bör göra med de skyldiga, men även om vi ger polisen fria tyglar och inför snabbspår för domstolarna måste allt ske rättssäkert.

Det kommer fortfarande finnas oskyldiga som kommer att pekas ut för något de inte begått. Tyvärr är det så att det finns föräldrar som tar sina barn gisslan på sådant sätt att de anklagar varandra för det ena med det tredje, eller att någon lärare målas ut för att ha gjort något han inte har osv.

Så även om vi öppnar upp helt nya horisonter av brottsbekämpande åtgärder får vi aldrig tumma på rättssäkerheten.

Det är dock så att det blir lättare att leda brott i bevis om man har fler verktyg för det, på så vis minskar risken att oskyldiga döms ju mer hemliga tvångsmedel polisen har rätt att nyttja.

Häktning tills dom

En person som plockas in för pedofila brott ska sitta häktad till dess att dom har förkunnats. Man ska inte släppas ut i samhället däremellan.

Snabbspår och renodlad specialdomstol med rätt sorts jurister

En särskild domstol ska införas som är specialiserad på brott mot barn och pedofili. I dagsläget kan det ta åratal från det att ett brott har begåtts till dess att domstolen har sin process. Genom en specialiserad domstol kan vi åstadkomma snabbspår till en snabb dom så att vi så fort som möjligt kan spärra in de skyldiga.

Örebropartiet vill överlag renodla domstolsväsendet i form av mer specialiserade domstolar.

De jurister som ska vara verksamma i de här domstolarna ska handplockas. Det kanske får bli någon form av hybrid mellan domstol och nämnd. Huvudsaken är att vi slipper de problem som den ordinarie juristkåren bär med sig. Vi kan inte ha alla dessa övergreppsapologeter som ser det som en sport att frikänna och förmildra straff för individer som orsakat irreversibla skador och lidanden.

Fullständig och utökad nödvärnsrätt

Örebropartiet förespråkar en fullständig och utökad nödvärnsrätt. Om en inkräktare bryter sig in i ditt hem ska du ha rätt att få försvara dig även om det innebär användande av dödligt våld.

Nödvärnsrätten ska inte bara gälla en själv. Den gäller självklart också ens familj och anhöriga. Om någon angriper ens barn ska man ha rätt att få försvara sig adekvat, även om det så skulle krävas dödligt våld.

Att ingripa mot ett pågående övergrepp är ett exempel på där det är legitimt att döda den som våldtar eller försöker våldta dina barn.

Proportionalitetsprincipen ska gälla

I samma anda anser vi också att det inte är rimligt att döma fäder som använt våld mot sina barns förövare till hårda straff. I ett läge där det är ställt utom allt rimligt tvivel att någon faktiskt begått övergrepp mot barn och barnens föräldrar eller anhöriga utövar en handling som i vanliga fall är kriminell, kan vi inte ha en ordning där vi dömer föräldrar till oproportionellt hårda straff.

Vi förespråkar inte en återgång till öga för öga, tand för tand, men vi kan inte heller ha ett rättssystem som inte kan väga in hela situationen i domslutet.

Det rättssystem som de andra partierna omhuldar och dyrkar så till den mildra grad att de vägrar att göra omfattande och radikala förändringar av det – trots att det är kontraproduktivt och samhällshämmande – brukar ju värdesätta just empati, förståelse och förmildrande omständigheter i övrigt.

Kan de ge mängdrabatter till mördande psykopater så måste det ju också gå att kunna tillämpa en proportionalitetsprincip gällande huruvida anhöriga till våldtagna barn ska straffas i de fall man utfört handlingar gentemot gärningsmännen.

Nu vill ju vi slopa mängdrabatterna i övrigt, men här tycker vi att det är rimligt att införa någon typ av förmildrande omständigheter i händelse av att antingen personer utsatta för övergrepp, eller föräldrar eller anhöriga till desamma, åtalas. Proportionalitetsprincipen måste tillämpas fullt ut. Vi kan inte ha en ordning där den bara nyttjas för grovt gängkriminella.

Åtgärder för att få bort pedofiler från kommunal och regional verksamhet

Örebropartiet har fått bråka och kämpa för att kommunen ska undersöka huruvida anställda eller ansökande till tjänster är dömda för brott eller inte. Vi har mötts av ett kompakt motstånd från de andra partierna i den här frågan. SD är något av ett undantag, de tenderar att rösta för våra förslag om just registerutdrag åtminstone.

Men det här visar hur illa ställt det är. Det är inte så som många kanske tror, att politikerna innerst inne inte vill anställa pedofiler eller grova kriminella – det är tvärtom. Man undviker att göra registerutdrag just för att man SKA kunna anställa kriminella.

I vissa fall har man till och med gjort utdrag men ändå anställt kriminella. Som i fallet med den kriminella invandraren som ertappades med att filma sig själv när han torterade gamla människor inom Örebro kommun äldreomsorg. Han hade, innan han blev anställd i kommunen, dömts för att ha förnedringsrånat svenska ungdomar.

Trots det ansåg cheferna i Örebro kommun att han skulle anställas.

När det uppdagades att han torterat brukare inom äldreomsorgen så blev han avstängd från sin tjänst – men bara en kort stund. Sen fick han komma tillbaka och återgå i tjänst.

Så här ”fungerar” Örebro kommun.

Örebropartiet kommer rensa ut den här rötan, något vi kommer driva aktivt i både kommunen och regionen.

Sparka alla pedofiler

Vi ska inte ha pedofiler anställda i vare sig Örebro kommun eller regionen, det är Örebropartiets åsikt. Och den är vi ganska ensamma om.

De flesta andra partierna tycker istället att vi ska ha pedofiler anställda i verksamheterna.

Det finns exempel på personer som dömts för våldtäkt mot barn men som får jobba kvar i kommunen. År efter år efter år.

Nu har det gått en hel mandatperiod – inget har hänt. Bland annat finns det en afghansk pedofil som jobbar kvar inom omsorgen – trots att kommunledningen känner till det här.

En röst på Örebropartiet är en röst för att sparka alla pedofiler. En röst på de andra partierna är en röst för att ha dem kvar.

Anställ inte nya pedofiler

Vi vill inte bara sparka anställda pedofiler – vi vill också ge fan i att anställa nya.

Även här sticker Örebropartiet ut.

En röst på Örebropartiet är en röst för att INTE anställa pedofiler. En röst på de andra partierna är en röst för motsatsen.

Och ge för fan inte bort fallskärmar till pedofiler eller dess beskyddare!

Sommaren 2024 våldtogs en fyraårig flicka inne på Vivallas fritidsgård. Våldtäkten utfördes av en av fritidsgårdens anställda.

Den anställde pedofilvåldtäktsmannen hade tidigare dömts för brott och också tidigare jobbat på fritidsgården. Vid tiden för våldtäkten mot flickan var han dock anställd via ”falskt anställningskontrakt” – i själva verket var det hans bror som stod på kontraktet, men det var den kriminella pedofilen som utförde arbetet.

Ansvarig chef för detta var samtidigt också kommunfullmäktigeledamot för Vänsterpartiet. Trots att han därmed var att betrakta som offentlig person (i och med politiker) skyddades han av de lokala medierna som var konsekventa med att namnge alla andra chefer i härvan, förutom just den chef som samtidigt också var kommunpolitiker.

Efter att flickan blivit våldtagen, menade flickans mamma att någon av de anställda på fritidsgården skulle ha städat undan bevis, bland annat papper med sperma.

Fritidsgårdens chef tillika V-politikern hävdade bestämt till Nerikes Allehanda att ”Ingen städade toaletten”.

Det stämmer inte. Det var någon som städade på toaletten. Nämligen fritidsgårdschefen/vänsterpartistens egen bror – som också jobbade på fritidsgården.

Efter det att pedofilvåldtäktsmannen förgripit sig på fyraåringen och efterlämnat spermapapper kom denna kollega in och städade undan det. Han dömdes därför för skyddande av brottsling.

Denne pedofilbeskyddare fick därefter cirka en kvarts miljon kronor i fallskärm av Örebro kommun.

Det var bara Örebropartiet som var emot det. Vi var de enda som röstade för att häva det beslutet.

Alla andra partier i Kultur- och fritidsnämnden var för detta.

De här politikerna röstade för att fallskärmen skulle betalas ut:

Alexandra Royal (C),
Marianne Hamp (M),
Sandra Öberg (S),
Lena Ryö (S),
Per-Erik Andersson (S),
Ingvar Bilock (C),
Monica Thyresjö (M),
Ulf Södersten (M),
Oscar Lundmark (M),
Hanna Altunkaynak (S),
Ulf Wilnerzon (KD),
Lina Johansson (V),
Henry Pettersson (S),
Habib Brini (SD).

Därefter försökte alla partier lägga locket på. Alla partier utom ett, Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna i Örebro ville göra gällande att man måste betala ut fallskärmar till dömda pedofilbeskyddare för att det enligt SD står i ”Lagen om anställningsskydd, LAS”.

Det är en lögn.

Det finns ingenting i ”Lagen om anställningsskydd” som skulle tvinga en kommun att betala ut fallskärmar på en kvarts miljon till dömda pedofilbeskyddare.

När man inte trodde att det kunde bli värre så blev det det. För SD.

Det räckte tydligen inte med att de lokala politikerna skulle kampanja om behovet av att betala ut fallskärmar till dömda pedofilbeskyddare – och varför man inte bör rösta på Örebropartiet eftersom vi minsann ville ”bryta mot LAS”.

De lokala Sverigedemokraterna fick dessutom stöd från självaste partiledningen, bland annat var partitoppen Martin Kinnunen ute och försvarade partiets beslut att rösta för utbetalningen av fallskärmen till pedofilbeskyddaren.

Om man som väljare inte vill finansiera fallskärmar till dömda pedofilbeskyddare, finns det bara ett alternativ att rösta på och det är Örebropartiet.

Domstolar och jurister

Svenska rättssystemet har svävat iväg. Örebropartiet vill ta ner det på jorden igen.

Idag råder en milsvid skillnad i juristkårens rättsuppfattning jämfört med folkets. Så ska det inte vara i en demokrati. Rättsväsendet ska speglas folkflertalets rättsuppfattning.

Att vårt rättsväsende ter sig så skruvat handlar inte bara om skevt skrivna lagtexter, det handlar minst lika mycket om hantverket och kompetensen inom polis, domstolar och fängelser.

Politiker kan försöka vända och vrida på lagtexter in i all oändlighet men det kommer ändå aldrig spela någon roll om de jurister – domare, advokater och åklagare – som ska bruka dessa lagar ändå väljer att köra på sin egna invanda stil.

Det här är ett reellt existerande problem idag.

Det anses till och med dygdigt att som jurist försöka döma efter juristkårens egna praxis snarare än efter de intentioner som lagstiftarna gett uttryck för.

Inom juristskrået definierar man sig inte med folket, man definierar sig snarare i motsats till folket.

Den sorts rättspolitik som efterfrågas – hindras aktivt – av merparten av den svenska juristkåren – av ingen annan anledning än deras egna ideologiska preferenser.

Denna tjänstemannakår har för vana att öppet obstruera mot de direktiv som de folkvalda ger dem.

Istället för att disciplinera dessa jurister till att underordna sig demokratins villkor så svarar riksdagspartierna med feghet och passivitet. Man tar inte tjuren vid hornen, man låter juristerna hållas.

Vi är inte som de andra.

Det svenska domstolsväsendet ska brytas isär för att kunna byggas upp. Den nuvarande juristkårens makt och inflytande över rättspolitiken ska kringskäras.

Partiet vill uppdra åt en nämnd eller kommitté att genomföra rättsrevisioner riktade mot respektive aktiv domare, advokat och åklagare – granska jurist efter jurist, med fokus på de som haft störst inflytande på de områden av rättspolitiken där samhällets har tillåtits kapitulera inför den grova kriminaliteten.

Domare, advokater och åklagare som har gjort ett, för folket, dåligt jobb ska inte längre få tjänstgöra inom svenskt rättsväsende.

Om vi ska sluta dalta med den grova organiserade brottsligheten så måste vi sluta dalta med juristkåren.

De ska veta sin jävla plats.

En ny sorts juristkår ska skapas, kapabla att driva en rättspolitik som går i linje med folkviljan. Det kan antingen formas genom att existerande jurister skärper till sig och fogar sig efter lagstiftarnas direktiv, eller genom att nya jurister lär sig – eller en kombination av dem båda.

Vi behöver ha en juristkår som fungerar för de ändamål som den, av folket, efterfrågade rättspolitiken kräver.

Det här kräver ett aktivt politiskt arbete.

Vi behöver förändra, eller högst troligen bli av med, dagens juristkår. Vi behöver också bryta isär nuvarande domstolsväsende till mindre beståndsdelar och mer nischade specialdomstolar. Ju viktigare de är, alltså ju grövre brott de ska döma i, desto skarpare krav måste ställas på de jurister som ska vara verksamma kring dem.

Rensa domstolsväsendet

Fisken ruttnar från huvudet. Alla domare i de högsta domstolarna ska sparkas. Dessa är yttersta ansvariga för de skeva domslut och den praxis som tillämpats under dessa vansinnesdecennier.

Nya domare ska tillsättas för att säkerställa en rättspraxis i linje med folkviljan.

Specialdomstolar

Vi behöver bryta ut särskilda brottmål som får hanteras av specialdomstolar.

Den organiserade brottsligheten ska dömas av särskilda domstolar, med särskilt kvalificerade och uttagna jurister och nämndemän.

Vi kan inte anförtro dessa viktiga uppgifter till den juristkår som så länge visat att de inte hanterar dem. Därför behöver vi ha en utsållningsprocess för det hela.

Vi vill även se fler nischade domstolar inom fler typer av brottmål. En domstol som specialiserar sig på att dömda pedofiler. Men även för vardagliga företeelser kan vi behöva specialisera domstolarna.

Vardagsbrott och brott av ringa karaktär kan hanteras i ordinarie tingsrätter.

Vi vill även ha en specialdomstol för hantverksärenden där byggfusk ska kunna leda till yrkesförbud – detta i syfte att renodla och skydda de seriösa aktörerna inom branschen. Mer om det här.

Direktval av nämndemän

Det finns två sorters domare i det svenska rättsväsendet, dels har vi juristdomarna, men sen har vi också nämndemännen.

Dagens nämndemannakår är inte vad den borde vara. Nämndemännen hade kunnat fungera som en förlängning på folkviljan, men i dagsläget består de mest bara av avdankade fritidspolitiker i åldersspannet 70-100.

Juristdomaren i respektive tingsrätt har oftast nämndemännen runt sitt lillfinger. Det är väldigt sällan nämndemännen är skiljaktiga. De är minst lika delaktiga i alla sjuka domslut som produceras inom ramen för det svenska rättsväsendet som juristkåren i övrigt.

Örebropartiet förstår funktionen av nämndemän och kan delvis sympatisera med den. Vi vill se mer av politiskt kaderstyre i hela samhället, men vi vill bli av med de som idag utgör nämndemannakåren.

Det är partierna som utser nämndemännen. Det är oftast gamlingarna i partierna som tar uppdragen, inte sällan för att dryga ut pensionerna. Något som går alldeles utmärkt även i de fall man som nämndeman skulle råka sova sig igenom hela rättegången – alla som varit verksamma inom svenska tingsrätter vet att det här är väldigt vanligt.

Vi tror att vi skulle kunna få en bättre och mer skärpt nämndemannakår ifall folket fick välja nämndemännen i direkta val.

På så sätt kan vi öka den folkliga kontrollen över vårt rättsväsende och nämndemännen kommer att ha ett tydligare incitament att beakta folkflertalets väl i respektive domslut.

Nämndemän KAN fungera som en folklig motvikt mot juristers tendens att navelskåda fram skeva domslut.

Hårdare kontroll av juristers fakturering och finansiering

Jurister fakturerar skattebetalarna miljardbelopp, oftast utan vidare kontroll eller insyn.

Det här behöver vi skärpa till. Här vill vi se bättre system med mer insyn och kontroll så att ingen advokat kan komma undan med att överfakturera.

Successivt ersätt jurister med AI

Utvecklingen av AI har idag nått sådana nivåer att vi ska kunna börja ersätta dyra och dysfunktionella jurister med AI-agenter. Det gör att vi kan spara pengar och troligtvis också säkerställa större grad av såväl rättssäkerhet som representation av den rättspolitik som efterfrågas av folkflertalet.

Straff

Ut med packet!

Alla kriminella invandrare ska ut ur landet.

De kriminella invandrare som idag eller i framtiden döms till fängelse ska avtjäna sina fängelsestraff utomlands. De ska inte belasta våra fängelsesystem.

Partiet vill tömma de svenska fängelserna på dessa individer.

Partiet kommer också verka för att utvisning blir obligatoriskt ifall utlänningen begår brott av seriös karaktär. Mindre förseelser behöver inte leda till utvisning.

I de fall utvisning blir obligatoriskt ska det ske per automatik, oavsett vad de kriminellas groupies i form av åklagare, advokater och domare tycker. De ska ut.

Medborgarskap ska kunna rivas upp

Som vi redan skrivit om i migrationspolitiska programmet så ska medborgarskap kunna rivas upp för individer som inte är att betrakta som svenskar.

Här åsyftar vi exempelvis andra generationens invandrare som inte kan anses vara svenska i någon annan bemärkelse än vad som står i deras pass. Personer som levt hela sina liv i parallella samhällen och i allt väsentligt är en direkt produkt av dessa asociala enklaver.

I händelse av att de envisas med att begå grova brott ska de inte vara skyddade av sin passtillhörighet. De ska ut.

Straffarbete som norm – ”Arbetsläger” istället för förvaringsfängelser

Dagens fängelsesystem kostar årligen mångmiljardbelopp. Det är orimligt. Inte bara att det kostar oss mångmiljardbelopp, utan att det kostar oss någonting överhuvudtaget.

Hur är det ens möjligt att vi i dagens Sverige inte har en diskussion om det fullkomligt absurda i att fångar ens ska kosta samhället pengar? Det borde ju vara tvärtom, de borde ju generera samhället pengar!

Örebropartiet vill reformera det svenska fängelsesystemet i grunden.

Brottslingar ska inte dömas till tid i fängelse, de ska dömas till arbetad tid i fångenskap.

Den fånge som inte arbetar ska inte kunna bli fri.

Strafftiden utgår från en standard 40-timmars-vecka. Ifall fången arbetar mer så arbetar den av större del av sin utdömda strafftid. Ifall fången arbetar mindre kommer den sitta längre.

Hela samhället måste arbeta, varför ska det göras undantag för fångar? I dagsläget är det ju till och med så att de laglydiga och produktiva skattebetalarna delvis tvingas arbeta för att försörja fängelseinternerna – i och med att fängelsesystemet i dess nuvarande form är en minuspost.

Målet ska vara att fängelsesystemet så långt som möjligt ska bära sina egna kostnader.

Fängelserna ska göras om till produktionsinstitutioner.

Det går förstås att kalla det straffläger eller ”arbetsläger” också, om man nu föredrar de termerna. Risken är dock att man kanske önskar sig lite för mycket, vi kommer inte upprätta koncentrationsläger eller gulag – om någon nu hoppades på det. Vi vill vara tydliga på den punkten så att vi inte riskerar att svika några väljare där.

Poängen är att fängelser ska göras om till producerande enheter och att straffarbete ska vara normen. Det ska inte bara vara förvaring.

Det är fullt möjligt utan att fångarna ska jobba tills de stupar i stelfrusen lera i 16 timmar i sträck. Vi vill se svenska fängelseinstitutioner, men där fångarna arbetar istället för att bara sitta av tiden.

Produktion för samhället – inte för fången

Att de här individerna valde en kriminell bana är inget vi bär ett ansvar för. Det är dessa individer som står i skuld till samhället, inte samhället som står i skuld till dem.

Vi måste bort från synen att det är samhällets ansvar att fångarna ska återgå till samhällsproduktionen när de kommer ut.

Ja, det är klart de ska ge fan i att begå brott, men det åligger fångarna att på egen hand under sin fängelsevistelse försöka läsa upp sina betyg eller tillskansa sig de kunskaper som krävs för att klara sig i friheten.

Det ska inte ske inom ramen för den utdömda strafftiden, alltså den arbetstid som fången dömts till. Det får i sådana fall ske under övrig tid i fångenskapen.

Fången får på egen hand betala kostnaden för de kurser den önskar gå.

I dagsläget sitter merparten av fångarna bara av tiden.

Det finns ett sysselsättningskrav, men det är mest på låtsas eller en möjlighet för olika konsulter, företag och aktörer att kunna sälja kurser och föreläsningar.

Det sk sysselsättningskravet ser på de flesta anstalterna ut som så att fångar studerar SFI, även de som dömts till utvisning studerar SFI. SFI-studenterna inom fängelserna har dessutom FÖRTUR framför andra fångar. Det kan inte bli mer Sverige av idag än så…

Så här ska det inte se ut.

I ett Sverige där Örebropartiet styr kommer troligtvis ingen att studera SFI på svenska fängelser. Det enda den sortens klientel kommer studera av Sverige är hur landet ser ut från fönstret av det flygplan som fraktar dem härifrån.

Däremot kan det absolut vara möjligt att studera under tiden i fångenskap, men det ska inte ske inom ramen för utdömd strafftid, alltså inom ramen för den arbetade tid som fången dömts till. Det får då ske på egna villkor utanför arbetstid.

Rikta produktionen för att kompensera för arbetskraftsinvandring och outsourcing

Risken för att det svenska straffsystemet kommer leda till lönedumpning eller osund konkurrens ser vi som ganska låg, men det kan absolut finnas ett värde i att nischa produktionen gentemot branscher som idag antingen har hög grad av arbetskraftsinvandring eller branscher som outsourcats.

Varför använder svenska möbelföretag snickerier i Östeuropa när liknande produktion kan skötas av fångarna i våra arbetsfängelser?

Det finns en uppsjö av produktion som kan skötas av fångar istället för att outsourcas. Tvätterier, lödning, montering, snickerier, ved/flis, textil osv.

Naturligtvis ska det ju ske på ett sätt där företagen tjänar på att använda det svenska fängelsesystemet istället för alternativ utomlands.

Örebropartiet vill ha en nollvision för invandringen till Sverige. I de fall företag ansöker om arbetskraftsinvandring ska respektive fall hanteras av migrationsnämnden. Läs mer här.

Merparten av dagens arbetskraftsinvandring till Sverige är ganska onödig sådan. Oftast är den inte ens högkvalificerad. Vi pratar om pizzabagare och bärplockare, samt säsongsarbetare inom skog eller jordbruk.

Här finns möjlighet att fångar, med lägre säkerhetsklass, kan bära fotboja och avlasta dessa branscher.

Arbete fostrar

Syftet med att reformera fängelsesystemet till produktionsenheter handlar inte i huvudsak om att rehabilitera fångarna och socialisera dem.

Men det kan trots det få en sådan effekt på köpet.

Rutiner, skyldigheter, att inte kunna få saker gratis. Många av de här dräggen förstår inte sånt, men genom statlig fångöversyn och arbetsideal kan dessa individer få chansen att lära sig innebörden av detta.

Förändrade straff som bättre motsvarar brott som begåtts

Örebropartiet vill överlag skärpa alla straff. Vi behöver få bort de kriminella från samhället. Grova brottslingar ska inte gå mitt ibland oss.

Idag kan gängkriminella eller pedofiler vara ute igen bara något år efter att de dömts för fruktansvärda brott. Så ska inte ske.

Vi vill också avskaffa mängdrabatterna. Man ska inte få rabatt på att begå brott, så som Socialdemokraterna vill att man ska få.

Utdömd tid ska mätas i arbetad tid.

Försök att rymma från fängelser ska vara kriminaliserat. Att det ens ska behöva nämnas säger en del om hur urspårat nuvarande rättssystem är.

Det finns också straff som vi vill mildra.

Bland annat vill vi mildra straffen för eget bruk av cannabis. Vi är, i dagsläget, inte för en legalisering rakt av, men vi tycker det är onödigt att polisen ska lägga en massa tid och energi på att jaga någon som brukar cannabis.

Vi tycker inte heller att eget bruk av cannabis ska rendera i fängelsestraff.

Bruk ska på sin höjd vara ett bötesbrott. Att sälja/köpa/överlåta är en annan femma.

Tunga missbrukare ska kunna dömas till vård.

Även sexköp – i de fall där det kan konstateras att någon människohandel/smuggling inte ägt rum – ska inte heller leda till fängelse. Även det kan stanna vid böter och är inte heller något som ska prioriteras av polisen.

Olika typer av jakt- eller miljöbrott behöver också ses över. Grova överträdelse ska få rejäla konsekvenser, exempelvis företag eller individ som orsakar omfattande förgiftning eller dylikt, men den typ av småbrott som sker här kan i stort skrivas av från straffskalan.

Konsekvenser av att parkera på handikapplats borde dock skärpas till.

Fullständig yttrandefrihet – avskaffa HMF och andra censurlagar

I Sverige ska vi ha yttrandefrihet.

Lagen om ”Hets mot folkgrupp” ska kastas käpprätt åt helvete. Det är en lag som införts för att hindra svenskar från att kunna prata fritt om de problem som kommit av massinvandringen.

De som förespråkar HMF-lagen förespråkar en ordning där svenskar ska böja och bända sig för utländska bosättare och deras krav. Vi förespråkar en ordning där alla blir införstådda med att Sverige är svenskarnas land. Här säger vi vad fan vi vill.

Det ska inte heller vara kriminellt att förneka eller förringa förintelsen, något som Tidöregeringen var måna om att införa 2024. Att införa en sådan lag är knappast något som stävjar förekomsten av antisemitism, snarare tvärtom.

Det ska inte heller vara brottsligt att torgföra att någon är dömd för brott, om det är sant. Vi vill bland annat möjliggöra för nationella pedofilregister och att människor ska kunna varna varandra för pedofiler.

Att överhuvudtaget kriminalisera ord är något vi ska hålla oss jävligt långt borta från.

Hatbrott mot svenskar

Förnedringsrån, gruppvåldtäkter och våldtäkter eller tortyr av äldre människor. Vi får dagligen uppleva allt fler fall av brott som riktas mot svenskar just för att de är svenskar.

Rasistiska hatbrott riktade mot svenskar. Brott som dessutom filmas och sprids till andra invandrare i sociala medier, där man visar upp vad man gjort som om det skulle vara något att vara stolt över.

Hade rollerna varit ombytta att svenskar skulle söka upp kurder för att förnedringspissa dem i munnen, eller att svenskar klättrade in via balkongen för att gruppvåldta arabiska kvinnor eller att svenskar filmade när de torterade somaliska gamlingar – då hade det varit ett jävla liv nu.

Men nu när det rör svenskar så ska vi som svenskar tydligen inte bry oss. Vi ska bara acceptera det här.

Här kommer partiet att rensa landet. Det ska inte förekomma hatbrott mot svenskar. Den som begår dessa brott ska ut med huvudet före. Ingen nåd.

Hatbrott mot svenskar ska införas som kategori i brottsbalken. Det ska rendera särskilt hårda straff.

Dessa jävla drägg ska få lära sig konsekvenserna av att kröka ett hår på en svensks huvud. Hamnar vi i maktställning ska ingen i hela världen längre tveka kring huruvida det är en bra eller dålig idé.

Fenomenet hatbrott mot svenskar och hur detta är intimt sammankopplat med massinvandringen ska präntas in i det nationella minnet. Det ska skrivas in i den svenska skolans läroplan. Alla ska drillas i vad den här mångkulturen fört med sig, så att vi kan hålla gränsen stängd och bevara vårt land från den ondska vi släppt in. Så att vi tillsammans, i generationer, kan lova varandra: ”aldrig mer”.

Missbruk kräver vård snarare än fängelse

Missbruk löses inte i huvudsak genom hårda fängelsestraff.

De individer som befinner sig djupt ner i drogmissbruk ska kunna interneras på slutna vårdanstalter där de anställda ska verka för de intagnas tillfrisknande.

Missbrukare som begått brott ska först avgiftas och tillnyktras för att sedan avtjäna straff.

Missbrukare slösar inte bara bort sina egna liv och förstör sina egna kroppar, de slösar också bort och saboterar produktiv potential för samhällskollektivet.

Missbruk i sig kan inte vara ett brott som ska rendera straffarbete såvida inte missbrukaren återkommande envisas med att ta återfall. Det kan bli aktuellt att införa ett mellanting mellan arbetsläger/arbetsfängelse och vårdanstalt för personer som återkommande återfaller i missbruk. Syftet ska då inte vara att bestraffa, syftet ska vara att försöka få slut på missbruket.

Staten ska verka för att den missbrukande tar sig ur missbruket och socialiseras in i produktionen och samhället igen. Vi vänder oss emot dagens lagar som dömer missbrukare till fängelse som om deras handlingar skulle vara att likställa med våld, stöld eller brott mot andra människor. Dagens rättsväsende är på tok för fyrkantiga här.

Idag faller missbrukarna ofta mellan stolarna. De är ett irriterande problem för såväl polis som för sjukvården, där dessa två samhällsinstitutioner försöker passa problemet mellan varandra.

Dagens system fungerar inte.

Vi behöver skapa en sammanhållen kedja där staten har rätt att handgripligen tvångsplacera missbrukarna på anstalter i syfte att uppnå tillnyktring.

Här är det värt att skilja på bruk och missbruk. Offentlig fylla eller testa att röka en joppe är en del av uppväxten och ska inte leda till att man blir inspärrad på missbruksanstalt.

Att däremot dagligen ligga däckad eller vingla runt på torget inför allmänhetens beskådan är att betrakta som direkt asocialt och ska på inget sätt accepteras.

Här ska ordningspolisen ha rätt att plocka in varenda a-lagare för direkt transport till närmsta vårdanstalt.

Sverige ska inte vara ett land där vi tolererar att våra landsmän, på torg efter torg, i ort efter ort, sitter och förnedrar sig till den grad som dessa missbrukare gör. Det handlar inte om frihet, det handlar om dekadenta, liberala smutsideal kontra ett samhälle som tar hand om de sina.

Den svenska staten ska medelst hård, kompromisslös, makt krossa och utrota den grova, organiserade kriminaliteten.

Men staten ska också värna sina egna och nyttja mjuk makt när så krävs.

Vi ska vara ett land där människor ska kunna berusa sig, men ska inte vara ett land som tolererar grovt missbruk och det är inte ett problem som kan straffas bort. Det måste hanteras utifrån en annan maktutövning.

Vi ska inte lämna svenskar i sticket.

Utländska missbrukare ska dock i regel avhysas från Sverige. De ska ut.

Barn har rätt till båda sina föräldrar

Allt för många föräldrar förlorar vårdnaden om sina barn, eller får inte träffa sina barn trots att de har lagligt vårdnadsrätt till dem.

Det här vill Örebropartiet ändra på. En förälder ska ha rätt till sitt barn och barnet ska ha rätt till sina föräldrar.

Domstolsbeslut ska verkställas. Om en förälder olovligen håller undan barnet ska samhället ingripa betydligt snabbare.
Barnets rätt till kontakt med båda sina föräldrar ska väga tungt, om det inte finns konkreta skäl som talar emot det (våld, övergrepp etc.).
Våld, övergrepp osv ska kunna styrkas genom rättssäker bevisföring.
Myndigheter ska inte acceptera att vårdnadsdomar urholkas.
Falska anklagelser i vårdnadstvister bör få tydligare rättsliga konsekvenser om de framförs medvetet.

Upprättelse för de oskyldigt dömda

Svenska regeringar har idag möjlighet att benåda människor som dömts till straff.

Det här sker dock ytterst sällan.

Örebropartiet har under sin korta existens hunnit se otroligt många exempel på maktmissbruk och rena övergrepp från det offentliga gentemot enskilda medborgare.

Vi har även kunnat läsa rättsfall där människor dömts på bristfällig bevisning.

Vi är ett parti som förespråkar hårda tag, mer så än riksdagspartierna. Skulle vi få makt i Sverige hade vi bokstavligt talat krossat den organiserade kriminalitet som de andra partierna förhållit sig så passiva inför.

Vi hade öppnat upp för en helt ny nivå av repression.

Av just den anledningen är vi därför extra måna om att inte tumma på rättssäkerheten. Ska vi skärpa statens – de facto – våldsutövning så ställer det högre krav på oss.

När vi intensifierar jakten på den grova, organiserade brottsligheten får det inte leda till att vi börjar slarva i alla andra ändar av rättssystemet, att vi låter inkompetenta poliser, jurister eller domare slippa undan. Vi måste klara alla åtaganden samtidigt.

Dagens rättsväsende är upp och ner, dess maktutövning bakvänd. Det daltas med den organiserade brottsligheten samtidigt som man sätter efter vanliga svenssons. Våldtäktsmän får 800 000 kr i ersättning samtidigt som brottsoffer inte får någonting. Annat än trauma.

Personer som gång på gång dödshotat en människa för att till slut slå denne upprepade gånger i bakhuvudet med en yxa, slipper dömas för mordförsök för domstolarna inte anser det vara ställt utom allt rimligt tvivel att uppsåtet var att döda. Samtidigt döms oskyldiga för att ha begått våldtäkter de inte har begått, helt utan annan bevisföring än hörsägen.

Allt det här är olika huvuden på samma hydra. Allt detta måste styras upp. Det kräver en politisk medvetenhet och vilja, en förmåga att följa bollen. Det kräver att politiker opererar som aktiva, som kadrer.

Det stannar inte vid endast lagformuleringar, det handlar också om vilka som ska anförtros makten att tolka och döma. Även här behöver vi rensa upp.

Inom ramen för att rätta till rättsstaten måste vi säkerställa att de som är dömda är det utifrån rätt grunder.

Vi vill därför genomföra revisioner av fattade beslut, alltså domar. Främst behöver vi titta på sexualbrott och vårdnadstvister – här har feminiseringen och dess ideologiska fanatism fått löpa amok. Här har rättssystemet varit som minst okritiskt och rättssäkert.

I och med att vårt rättssystem varit så dysfunktionellt så länge behöver vi inte bara blicka framåt, vi måste också säkerställa att det är korrekt ”bakåt”. Det ska bli lättare att få resning och i de fall man finner att rättsväsendet dömt fel, rentav dömt oskyldiga till långa straff, ska man kunna benådas och få upprättelse.

Om vi ska kunna upprätthålla ett förtroende för rättsväsendet och statsapparaten i sin helhet krävs det att det går rätt till.

Vi förespråkar alltid aktivt politiskt styrande. Det gäller även politikers möjlighet att benåda.

De som begått brott ska straffas för det. De som är oskyldiga ska inte straffas.

I dagsläget fungerar varken det ena eller det andra. Det vill vi ändra på.

Tendenser som påverkar dagens rättspolitik

Det finns många faktorer som påverkar och formar rättssystemet.

Det finns tyvärr inte tid att behandla alla dessa, men två huvudsakliga tendenser bör nämnas.

Dessa är:

Feminiseringen av svenska rättsstaten
Transferiatets påverkan på rättssystemet

Dessa två tendenser hör delvis ihop, delvis inte.

Avfeminisera det svenska rättsväsendet!

Det svenska rättssystemet är inte isolerat från de radikalfeministiska tendenser som påverkat samhället i övrigt.

Här åsyftar vi inte den typ av jämställdhet som de flesta av oss skriver under på, att män och kvinnor ska behandlas som jämlikar osv.

Vi syftar på den ideologiska föreställningsvärld som projicerar idéer om ondska och godhet via föreställningar om kön. Den dogmatiska idévärld där män kan förstås som inherent destruktiva varmed en viss typ av metoder som syftar till att stävja eller kompensera för denna destruktivitet kan legitimeras.

Utifrån det här perspektivet kan det medvetet som omedvetet argumenteras för att rättssäkerhet nästan blir onödigt då vi ju ändå instinktivt förstår vem som är förövaren i det fall en man eller kvinna möter varandra i en rättssak.

På 1800-talet vägde männens ord och vittnesbörd tyngre än kvinnors. Arbetare hade mindre att säga till om jämfört med brukspatroner eller adelsmän. Den här typen av icke-jämlika, icke rättvisa sätt att döma på har förändrats, men de har inte försvunnit.

Under 1600-talets häxprocesser var det övervägande kvinnor som blev avrättade, anklagade för trolldom och förbund med djävulen. Vittnesmålen var hörsägen och kom inte sällan från barn.

Idag har det kommit att bli så att kvinnors ord, främst i vissa typer av rättsfall, helt enkelt väger tyngre än mäns ord.

Idag har vi återigen häxprocesser men dessa riktar sig numera främst mot män. Få saker får det mediala, politiska och kulturella klägget att gå igång så hårt som när man kan sätta efter någon manlig kändis för dennes patriarkala ondska!

Vi har bytt tidigare orättvisor mot nya.

Det här syns inte minst i hur lagar, domar och polisiära prioriteringar kommer till uttryck.

Den svenska samtyckeslagen är ett exempel på det feminiserade rättsväsendet.

Numera används begreppet ”oaktsam våldtäkt” allt friskare. Allt fler döms utan annan bevisföring än hörsägen. Det här hade, i samma utsträckning, varit otänkbart för 10-15 år sedan.

Örebropartiet vill riva upp samtyckeslagen. Vi vill istället se rättssäker prövning även i våldtäktsfall.

Vårdnadstvister är ett annat exempel på det feminiserade rättsväsendet.

Här döms nästan alltid till kvinnans fördel. Här har vi själva sett flera fall där sociala myndigheter inte ens bryr sig om att dubbelkolla det som påstås från en mamma. Pappan får inte ens yttra sig. Man ser mellan fingrarna på hur mamman gömmer barnen undan pappan, till och med i de fall då domstolarna dömt delad vårdnad. Här finns en tydlig bias mot kvinnans sida.

Örebropartiet vill säkerställa båda föräldrarnas rätt till sina barn.

Det gäller både mamman och pappan. Det finns idag allt för många mammor och pappor som inte får träffa sina barn på grund av inkompetenta jurister och sociala myndigheter. Här måste vi in och rensa upp och ställa till rätta!

Den lagliga prostitutionen är ett tredje exempel på det feminiserade rättsväsendet.

Det är lagligt att sälja sex men inte att köpa. Detta drevs igenom av feminister. Argumenten är att de kvinnor som säljer sex är offer och de män som köper sex är förövare. Även i de fall kvinnorna själva säger att de varken är utsatta för påtryckningar, människohandel eller andra förklaringsmodeller som feminister vill göra gällande att de är offer för – så ska dessa kvinnor ändå förstås som offer för patriarkalt förtryck.

Det polisiära överfokuset på att jaga sexköp – inte människohandel – sexköp, samtidigt som man viktigare brott nedprioriteras. Detta drivs inte sällan på av kvinnliga nätverk inom polisen och rättsväsendet i stort.

Här vill vi fokusera på faktisk människohandel och utnyttjande snarare än att lägga oproportionerligt stor mängd av polisresurser och domstolsväsende på att jaga de fall där ingen utsatts för skada.

Det finns även en ”antirasistisk” dogmatism som inte sällan går hand i hand med dessa radikalfeministiska strömningar, där kriminella invandrare lättare kan ursäktas då de ska förstås som offer snarare än individer med egen agens. Detta samtidigt som vita, svenskar, framförallt män, bär på en inherent rasistisk diskurs och därför bör behandlas hårdare. De här idéerna hänger naturligtvis också ihop med transferiatets utbredning inom rättsväsendet, men bör också avhandlas enskilt.

Kvotering och kvinnliga nätverk, som delvis jobbar för ökad kvotering, är också tydliga attribut av den feminiserade rättsstaten.

Polisen har anpassat och sänkt sina antagningskrav för att fler kvinnor – och invandrare – ska kunna kvoteras in som poliser på bekostnad av svenska män med bättre fysik och egenskaper.

Polischefer anställs på basis av att de är kvinnor. Ibland på basis av att de är homosexuella kvinnor.

Identitetspolitiken trycker bort kompetensen och förmågan att uppfylla kärnuppdraget.

Det interna intrigerandet styr mer än meriter.

Idag utgör kvinnor merparten av rättsväsendet.

Det här är ingen slump, det här är resultat av en politisk ideologi och dess praktik, något som lett till konsekvenser för samhället.

Genom att underkasta sig denna felaktiga föreställning, denna dogmatiska feminism, har man sett mellan fingrarna på konsekvenserna, nämligen att meritokratin, rättssäkerheten och rättvisan fått stå tillbaka till förmån för andra värden som ansetts mer prioriterade.

Man har inte vågat kritisera ideologiskt motiverade avvägningar och beslut då dessa betraktats som heliga kor.

Örebropartiet kritiserar inte bara förekomsten av dessa heliga kor, vi vill slakta dem.

Bryt transferiatets makt och påverkan på rättsstaten!

Transferiatets påverkan på svenska rättssystemet är påtaglig.

Transferiatet tjänar på en bakvänd maktutövning.

Låt oss för enkelhetens skull dela in maktutövning i två typer:

Hård makt – Fängelser, våld, repression.
Mjuk makt – Påverkan, samtal, dialog, rehabilitering.

Om staten skulle använda hård makt gentemot den grova, organiserade kriminaliteten, exempelvis spärra in eller utvisa Abdi på livstid efter det att han mördat någon, då skulle staten lösa problemen. Detta eftersom man helt enkelt tar bort problemen.

Det här är ett problem för transferiatet, det klasskikt av människor som livnär sig på oändliga processer.

Transferiatet har, i dess olika former, incitament för att förvrida rättssystemet efter ungefär samma mönster som man förvridit och förstört övriga delar av offentlig sektor. Man vill in och bli mellanhänder och diagnostisera problem på ett sådant sätt att endast ens tjänster kan framstå som lösningar på dem.

Det kanske är bättre för samhället om Abdi blir inlåst eller utvisad, men för batikhäxan Berit eller annan socionom inom transferiatets hägn, så är det bättre och mer ideologiskt korrekt om man istället kan PROCESSA Abdi i annan form.

Rehabilitering, dialog, bidrag och stöd. Alla dessa sinnessjuka fenomen som karaktäriserar det svenska rättsväsendet av idag.

Om Berit, eller någon annan inom transferiatet, får – inom ramen för ett samverkansprojekt finansierat av kriminalvården, kommunen, polisen och ABF – jobba med att rehabilitera Abdi så kanske inte problemet för samhället blir löst, men problemet för transferiatet blir löst. Då har Berit ett jobb.

Ju sämre Abdi svarar på kommunikationen, dialogen, rehabiliteringen – alla dessa insatser – desto bättre. Ju mer psykopat han är eller ju längre bort från svenska normer och värderingar som han är – desto bättre. För då kan processen hålla på längre.

Exemplet kan framstå som en aning tillspetsas, men allt för stora delar av svenska rättssystemet följer det här mönstret.

Det är inte så att rättssystemets utformning av idag inte ger upphov till tusentals hittepåjobb. Hård maktutövning är mer konkret, direkt och dessutom billigare. Det är skadligt för de som inom ramen för nuvarande system försörjer sig på rättssystemets dysfunktionalitet.

Samtidigt ligger det också i transferiatets intresse att använda hård makt där man istället borde använda mjuk makt.

Exempelvis när det gäller småbrott. När det gäller att hantera alla produktiva och laglydiga människor snarare än de kriminella och asociala invandrarna.

Om du som privatperson eller företagare råkar skriva fel i din deklaration, om du sticker till en tusenlapp till rörmokargrannen som tack för hjälpen med en mindre rördragning, om du missförstått Försäkringskassans blankett.

Blir du då mött av mjuk eller hård makt av myndigheterna?

Här finns det sällan någon kompromissvilja eller pardon.

Det beror på klassintresse. Det ligger i transferiatets intresse att skapa problem som egentligen inte är problem, för att man själv ska kunna mjölka stålar, försörjning och existensberättigande den vägen.

Hade Örebropartiet kontrollerat en myndighet hade den jobbat med mjuk makt i den här typen av ärenden, i kontakten med laglydiga och produktiva. Det blir enklare och billigare så. Alla tjänar på det FÖRUTOM transferiatet. Samtidigt som vi naturligtvis hade använt stenhård makt gentemot de kriminella dräggen.

I alla samhällsformer kommer vi behöva bygglovshandläggare eller skattehandläggare. Men vad de ska göra, alltså hur nitiska och omfattande de ska vara och gentemot vilka – det är en politisk fråga.

Transferiatet vill mäta resultat i processer. Det här går hand i hand med pinnjakten och New Public Management inom polismyndigheten. Ju fler skitärenden som kan skickas in i rättssystemet och kosta miljoner desto bättre för transferiatet. Ännu bättre om varje steg i processen kan tre- eller tiodubblas med fler delmoment som involverar rapportering, diagnostisering och utvärdering.

HR, värdegrund, chefsskikten, projekt och event äter upp allt större delar av polismyndighetens budget – på bekostnad av kärnverksamheterna. De utgör idag polismyndighetens samlade ledning. Dessa avdelningar och funktioner är inte direkt nödvändiga för att bekämpa brott, åtminstone inte i den storlek som de nu kommit att utgöra av verksamheten. Är det då konstigt att polisen börjar göra annat än att bekämpa brott?

Man bjuder in kriminella på pizza inom ramen för GVI eller Sluta skjut. Inte för att det fungerar, utan för att det är det de styrande skikten inom polisen kan relatera till.

De materiella incitamenten formar beteendena. Våldsmonopolet och rättssystemet är inga undantag.

I princip alla de sk ”förebyggande åtgärder” som förespråkas av såväl vänster- som högerpartierna är åtgärder som går ut på att på ett eller annat försörja transferiatet.

Transferiatet har intresse av ett dysfunktionellt rättssystem med bakvänd maktutövning.

Örebropartiet har intresse av att fixa Sverige, därför behöver vi reducera transferiatets förekomst inom rättssystemet till ett absolut minimum.

Inget annat parti pratar om det här. Inget annat parti förstår det här. De försöker istället göra vad de kan för att blidka transferiatets agenda och intressen.

Man måste förstå det här problemet för att kunna göra någonting åt det. Örebropartiet är det enda partiet i Sverige som förstår de här problemen, vi är därmed de enda partiet i Sverige kapabla att göra någonting åt detta.

Transferiatet kan nämligen bara avskaffas på politisk väg – genom politiska beslut och prioriteringar och det är exakt vad vi kommer göra. Här ska yxan gå.

Säkerställ folkets kontroll över rättsapparaten!

Partiet vill säkerställa folkets kontroll över rättsapparaten. Tidöregeringen försöker nu göra det svårare för folkvalda politiker att kunna utse domare. Det här kommer bidra till ökat makt för tjänstemannaskikten och för transferiatet som klass. Det kommer leda till en ännu värre kläggifiering av rättssystemet och kommer effektivt hindra våra möjligheter att kunna bekämpa den grova, organiserade kriminaliteten.

Örebropartiet vill istället stärka folkets kontroll över rättsapparaten. Rättspolitiken, lagarna och dess tillämpning ska alltid gå i linje med folkviljan. Rättsväsendet kan inte tillåtas få sväva iväg långt bort från folkflertalets preferenser. Partiet kommer hålla det på plats.

Vi vill se mer direktdemokratiska inslag i rättsapparaten då vi vet att det kommer förhindra att rättssystemet tillåts spåra iväg. Bland annat vill vi rensa upp bland polischefer, jurister och tjänster om har till syfte att processa eller förvärra kriminalitet snarare än att göra något åt den.

Vi vill också se direktval av nämndemannadomare.

De andra partierna vill att folket ska hålla sig borta från rättssystemet. De vill att rättssystemet ska ha sina egna regler och sin egna skruvade moral. Örebropartiet är inte som de andra, vi förespråkar alltid folkmakt.

Brottsbekämpning på kommunal nivå

Kommunen har stora möjligheter att i högre grad bistå polisen och andra berörda myndigheter i arbetet med att förebygga och bekämpa förekomsten av brott i Örebro kommun med omnejd

Avlasta polisen genom införande av kommunal vaktstyrka!

Ett av polismyndighetens många problem är avsaknaden av den polisiära kärnverksamheten. Detta har vår kommun- och regionfullmäktigeledamot Peter Springare påpekat i ett flertal uppmärksammade inlägg.

Istället för att fokusera på den polisiära kärnverksamheten har politiker och myndighetschefer varit mer intresserade av andra typer av projekt. Det de prioriterat är nya trender som exempelvis sociala insatsexperiment och samverkansprojekt som endast ger små mervärden på marginalen när det gäller att förebygga och bekämpa brott. Detta har skett på bekostnad av den polisiära kärnverksamheten.

Istället för att punktmarkera kriminella tvingas poliser lägga tid och resurser på patrullerande verksamhet på stan som lika gärna skulle kunna skötas av ordningsvakter.

Örebropartiet vill därför anställa fler ordningsvakter i syfte att avlasta polisen så mer fokus kan läggas på den primära kärnverksamheten.

Polismyndigheten uppvisar allt fler tecken på att man inte är förmögen att hantera den urspårade kriminaliteten. Örebropartiet vill att den kommunala vaktstyrkan ska vara så lik en kommunal poliskår man, enligt rådande lagstiftning, kan komma.

Till en början ska denna styrka tjäna som komplement till polisen men i takt med att polisen tappar allt mer mark hoppas vi att vi från kommunal sida ska kunna stå redo att fylla det tomrum som annars råder.

Om det offentliga inte klarar att upprätthålla våldsmonopolet är vi illa ute. Örebropartiet vill gå i bräschen för att medborgarna i Örebro ska kunna vara garanterade en trygg tillvaro. Att bygga upp struktur som en kommunal vaktstyrka ser vi som ett viktigt steg i det arbetet.

Fler övervakningskameror i det offentliga rummet

Örebropartiet är öppna för att sätta upp fler övervakningskameror i det offentliga rummet. Kameror hjälper polisen att lättare identifiera gärningsmän ifall något brott har begåtts och kan även i vissa fall fungera förebyggande gentemot kriminalitet, i de fall då ordningsvakter och/eller polis upptäcker en situation via kamerorna som de kan rycka ut till och ordna upp.

Örebropartiet vill storsatsa på fler övervakningskameror runt om i Örebro kommun, alltså inte göra som styrande S-C-M: sätta upp ungefär en kamera per år, efter att ett mord har begåtts på den platsen.

Ett konkret exempel är Kulturkvarteret som blivit ett tillhåll för kriminella och knarkare. Här vill vi sätta upp en kamera utanför biblioteket, men då ansåg kommunstyret att risken fanns att vi skulle bli ett samhälle liknande Östtyskland eller George Orwells 1984…

Neka brottsaktiva möjlighet att hyra bostad eller lokal i kommunen

Örebropartiet är öppna för att neka brottsaktiva möjligheten att hyra bostäder eller lokaler via våra kommunala bolag. Detta kan komma till stånd genom införande av kommunala ordningsföreskrifter beträffande rätten att hyra bostad och/eller lokal av kommunen.

Genom införande av kommunala föreskrifter kan kommunen och polismyndigheten få nya verktyg när det gäller att motverka kriminellas verksamhet i Örebro.

Neka, vräk och fördriv de kriminella

De kriminella ska bort från Örebro. Örebropartiet vill mobilisera alla tillgängliga kommunala och/eller regionala verktyg som finns att tillgå för att göra tillvaron maximalt outhärdlig för dessa element.

Syftet är att fördriva dem bort från vår närhet. Om man vill bo i Örebro samtidigt som man är kriminell så har vi som politiker misslyckats.

Brottsaktiva ska vräkas från kommunala lägenheter och vi vill också se över möjligheter att utöva påtryckningar mot privata hyresvärdar som huserar kriminella hyresgäster. Antisocialt beteende, som stenkastning och dylikt, ska också bestraffas hårdare än idag.

Alla till buds stående medel ska nyttjas i kampen mot de kriminella. De ska nekas bostad, lokaler och mark. De ska i de fall de är i besittning av dessa vräkas eller fördrivas därifrån.

Ökade satsningar mot hedersvåld

Örebro kommun måste bli bättre på att bekämpa hedersvåldet.

Vi vill se ökade anslag till kvinnojourerna. Vi vill även anlita experter på området och inleda samarbeten mellan kommunen och de föreningar som visat sig vara framgångsrika i kampen mot hedersvåld.

Vi vill också genomföra informationskampanjer och utbildningar inom de sektorer inom kommun och region där det kan vara av nödvändighet för de anställda att kunna besitta en fördjupad kunskap kring hederskultur. Detta så att vi från samhällets sida blir bättre på att lokalisera vem som far illa och behöver hjälp.

Motverka Islamiska Statens och al-Qaidas rekryteringar i Örebro

Till följd av en flat, naiv och verklighetsfrånvänd politikerkår har Örebro blivit ett fäste för radikala islamistiska terrorister.

Örebro är en kommun som sticker ut när det gäller individer som rest ner för att delta i terrorsekten Islamiska Statens krigsbrott.

Medan övriga partier diskuterat möjligheter att förse hemvändande terrorister bostad, jobb och rehabilitering är vi i Örebropartiet istället intresserade av att sätta stopp för islamismens utbredning.

Vi kommer därför skärpa kraven på föreningsliv, skolverksamheter och trossamfund som befattar sig med individer med kopplingar till radikal islamism eller som på annat sätt har till syfte att förvärra den alldeles för långt gångna islamiseringen.

Vi kommer inte dra oss för att stänga verksamheter, på de sätt en kommun kan stänga ner verksamheter, om det visar sig att dessa används för att vidga islamisternas rekryteringsbas. Det är A och O att vi från politisk sida kan bekämpa den samhällsenklavisering som dessa krafter behöver för att kunna rekrytera.

Som en del i kampen mot islamismen har Örebropartiet förgäves försökt förmå de övriga partierna att nyttja kryphål i lagstiftningen i syfte att stänga ner islamisternas förskolor och skolor. Kommunen betalade ut 70 miljoner kronor per år till dessa aktörer och när vi i Örebropartiet la fram våra förslag i kommunfullmäktige röstade de andra partierna ner dessa och avfärdade oss som populister. Några månader senare stördes dock stämningen av att SÄPO var tvungna att slå larm och rycka in när det visade sig att en regelrätt IS-terrorist satt i styrelsen för en av dessa koncerner.

Fundera sedan på om dessa partier är trovärdiga när de påstår att de tar kampen mot islamismen. För att bli av med dessa företeelser behövs partier som vågar ta strid, partier som Örebropartiet.

Neka brottsaktiva möjlighet att hyra bostad eller lokal i kommunen

Genom införande av kommunala föreskrifter kan kommunen och polismyndigheten få nya verktyg när det gäller att motverka kriminellas verksamhet i Örebro.

Nej till att subventionera bostadsrätter för kriminella invandrare

Örebros kommunstyre, bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Moderaterna använder skattebetalarnas pengar för att subventionera bostadsrätter för kriminella invandrare.

Här får dessa kriminella bo till lägre hyra än vad som är gängse standard inom det kommunala bostadsbolaget ÖBO. Samtidigt har ÖBO runt 500 vakanta ledigheter och blöder därför årligen mellan 20-30 miljoner kronor i utebliven hyresintäkt.

Det är så många fel på samma gång så det blir svårt att ens kommentera.

Vi hade inte gjort så här.

Vi vill inte ha kriminella i Örebro kommun så vi hade definitivt inte subventionerat deras bostäder och ännu mindre i den form som nuvarande styre valt att göra.

Rensa upp på fritidsgårdarna

Örebros fritidsgårdar är idag kommandohöjder för kriminella gäng. Det kryllar av kriminella som är anställda på dessa fritidsgårdar. Kultur- och fritidsförvaltningen, samt politikerna i Kultur- och fritidsnämnden ser inga problem med det här. Vi har försökt sparka kriminella från fritidsgårdarna, övriga partier, utom SD, röstar då nej.

Här vill vi rensa upp.

Idag fungerar fritidsgårdarna som rekryteringsbas för kriminella, samtidigt som deliriska politiker från de andra partier står och svamlar om hur viktiga fritidsgårdarna är när det gäller att förebygga brott.

Totalt vansinne.

Sparka kriminella istället för att anställa dem

De andra partierna har för vana att anställa kriminella, man har obstruerat in i det sista när det gäller att göra registerutdrag och bakgrundskontroller på dem som man avser anställa.

I närtid anställdes en kriminell invandrare som tidigare dömts för att ha förnedringsrånat ungdomar. Kort efter att han anställts inom Örebro kommuns äldreomsorg började han tortera gamla människor, samtidigt som han åkallade Allah, och filma det hela i syfte att sprida till likasinnade invandrare.

Han togs temporärt ur tjänst men fick sedan komma tillbaka.

Där har vi Örebro kommun i ett nötskal.

En känd afghansk pedofil jobbar fortsatt inom Örebro kommuns omsorgsverksamhet.

Örebropartiet har påtalat det här i flera år. Inget händer.

De andra finansierar, ursäktar, försvarar och anställer kriminella.

Örebropartiet kommer att bekämpa dem. De ska bort från Örebro kommun.

Vi kommer operera i samma anda även på det regionala planet.